Another crack in my heart

Kanske drack jag lite för mycket igår, är lite seg idag. Men allt som allt är jag nöjd, speciellt över att jag inte gick ut och trängdes med alla andra fyllon utan stannade inne tillsammans med två supertjejer. Har tillbringat dagen fnissande med roliga klipp, och fikat hemma hos Linda och gosat med hennes gulliga hund. Snart är det dags för pizza och läsk, det enda som kan fylla tomrummet i mig just nu. Är less på socker nu, vill ha fett och flott, trött på choklad och knäck.

Jag drabbades förresten av storhetsvansinne vad det gäller knäcken strax före jul. Trodde jag var för fin för kulprov. Den blev helt mjuk och alltså misslyckad, men jag gjorde ändå en sånhär käck strut och gav den till lillebror för vi vet ju alla att det är utsidan som räknas:

It's an ordvits!

Livet är en ordvits tänker jag.

Mitt på bordet stod en gris

Alltså, man ska ju inte deppa denna årstid. Det känns lite hopplöst när det enda som kan engagera ungdomen i detta land är chansen att hetsa mot kvinnor som anmäler "fel" män för övergrepp. Män som anses ofelbara och oifrågasättbara. Vad som känns ännu värre är att även människor man trodde hade vett i skallen hakar på hetsen. Och de gör det helt utan heder, det är konspirationsteorier värre än de kring månlandningen, det refereras hej vilt till olika plojtidningar när "fakta" ska anges osv.

Men ändå. Idag drabbades jag trots detta av lite julkänsla. Ikväll ska jag äta julmiddag med mina favoritkillar. Jag lyssnar på den här.
Tänker, alla är inte jävla svin, en och annan gullegris finns här i världen med. 

Den här grisen är ju ganska ful, men ni fattar vad jag menar. Den är söt inuti, för där är mandelmassa. En mandelmassenasse sas. Doppad i choklad.  Med strösselögon.

Nu ska jag slå in lite julklappar. Och fortsätta lyssna, så jag blir lugn.

Åh Gudrun

Detta är ju ett gammalt pyssel, men det gör mig så glad just nu, och jag har inte gjort några nya änglar i år:

Gudrun, trots blixten så anar man ändå att det är henne.

Det är lite svårt att ha någon vidare julkänsla just nu.
Bland annat för att en krönikör för den näst största kvällstidningen refererar till någon han kallar "pursvenskar" i motsats till "invandrare". Trodde inte man skulle läsa något sådant i en tidning efter fyrtiotalet, men ack så fel jag hade. 

Det är nästan så man kan höra stöveltrampen.

Men man ska ju inte gräva ner sig heter det. Inte gråta göra motstånd osv. Och därför blir jag himla glad av Gudrun.

Män som hatar pyssel

En liten iakttagelse bara:

Jag bor i ett studenthus, så här pågår ibland vissa rätt studentikosa aktiviteter. Bl.a, på senaste har någon i hissen, och på andra ställen, satt på egengjorda pärlplattor förställande olika nintendofigurer. Enligt uppgift från pärlplattemakaren, som meddelat sitt syfte genom käcka små lappar, är detta för att göra hissen/trapphuset lite roligare och vackrare. Allt gott så, jag tänkte inte mycket mer på det.
Så en dag är en av figurerna helt brutalt halshuggen. Någon har slitit ner den, jag tänker, helt besinningslöst för bara en liten del som vägrat lossna från väggen satt kvar. Halshuggaren kanske t.o.m. bröt en nagel på köpet, kanske började det blöda.
När jag såg detta ensamskrattade jag i hissen. Jag tänker att personen bara har stört sig så mycket på de små figurerna att den varit tvungen att riva ner den och ha sönder den. Alltså jag tycker det är så fint. Kan inte riktigt sätta ord på det, men. Jag älskar folk som stör sig, upprörs och bara blir förbannade. Tänker såhär kan det fan inte gå till.

MER SÅNT!

Flyttonsdag med pepp och förhoppningsvis flyt

Jag käkar pepparkakor och laddar inför att agera flyttgubbe resten av dagen. Känns på något sätt som att cirkeln är sluten. För nästan fem år sedan (!) var familjen på besök över påsk och min då ganska unga lillebror fick syn på restaurangskylten med det geniala namnet Svensk och kinamat. Nu ska han bo ett stenkast därifrån så vi kanske äntligen för möjlighet att besöka dessa skojare, något jag aldrig gjort även fast jag haft alla möjligheter. Något säger mig att maten inte är lika bra som namnet men ändå.

Innan dess ska jag äta en tallrik gröt och fortsätta peppa tillsammans med Taube. Man måste älska när han sjunger Panamahahaha eller Doooon Fredericoo. Gamlingar som sjunger med vibrato på rösten är det vackraste jag vet. Då kan t.o.m. jag älska kolonialismen och vilja flytta upp i bergen och äta både franska och wienerbröd.

Tänkte också lägga upp en liten julhälsning till er alla såhär på första december(Det är okej! Såhär gjorde alla när www var nytt och det kändes fräscht att maila e-julkort). Gör en hel del julkort nu, som jag säkert kommer posta den 25 december eller liknande om jag känner mig själv. Men det är alltid nån man glömmer, nån man skulle vilja skicka till men det känns lite konstigt, man har inte adressen o.s.v.

Önskar mig nya svarta pennor, breda som sjutton, i julklapp! Det tar evigheter att sitta och pilla med de jag har nu.

Och så, en sista låt att peppa med, kan behövs inför dagens slit.

Värsta skogsturen, värsta kottarna och värsta tävlingen

Idag har jag målat lite kottar. Kottarna samlade jag på mig tidigare i höst när jag var ute och plockade svamp med Frida. Det visade sig rätt snabbt att jag inte hade någon större talang vad gällde att hitta svamp, men kottarna var enklare. Frida var dock extrem när det gällde att se kantareller på flera mils avstånd, sjukt! Ingen av oss var, visade det sig tyvärr, vidare bra på att orientera oss i skogen så vi gick lite vilse. Turen tog fyra fem timmar längre än planerat och när skogen äntligen tog slut var vi i en annan kommun än vi börjat i och fick vackert ta bussen hem. Med mig hem hade jag då lite välgörenhetskantareller som jag fick, jättemycket goda björnbär och så dessa kottar:

Kottarna målade jag med vit lackfärg och en hård pensel så att bara topparna skulle få färg. Sen drog jag på ett lager lim på kvistarna och doppade dem i guldglitter.

Obs:
Jag har inte tjuvbörjat med advent! Hittade bara tre oanvända ljus så jag fick skarva med ett som redan varit tänt.
Det är bordet som är snett, inte jag som är full på ljusan dag och fotar knäppt!
Vi firar inte jul här utan far hemåt så sista ljuset kommer knappt vara tänt, jag har alltså inte skapat en brandfara genom att sätta kottarna så högt upp!

I övrigt har jag nog inte tänkt julpyssla och pynta så mycket mer. Har inte riktigt tid just nu så det blir bara stressigt, men vi får väl se.
En som gör det desto mer är Linda som har en jättemysig julpysselblogg! Gå in där och kolla, idag är sista dagen hon har värsta tävlingen och man kan vinna ett presentkort på skapamer.se. Jag hoppas ju då att jag vinner nu, men ändå, var med ni med vettja.

Okej, nu har jag inge mer kottar att måla men väl en uppsats att skriva och lite morötter att panera så jag ska återgå till det.

(Fb)friend is a four letter word

Har redan basunerat ut detta i mitt hänsynslösa statusuppdaterande på fb, men jag gör otroligt god knäck. (Appropå fb, alltså, är så less. Sen skunk slutade funka har jag inte haft någon annanstans att vända mig men maken till självcensur har jag aldrig tidigare i mitt liv tvingats använda mig av. Dör lite inombords varje dag. Vad är det med människor?)
Knäcken då. Det hela handlar om timing. Receptet är i stort sett helt oväsentligt. Jag kör sedan urminnestider på lika delar socker, sirap och grädde. Det finns ju också de som kör med smör, inget fel med det-det handlar ju ändå som sagt om timing. Och detta kan man bara lära sig genom övning och erfarenhet. Man måste lära känna knäcken (OBS ej känna på knäcken det är livsfarligt och dumt, alltså innan den svalnat).
Denna gjorde jag igår och som ni ser är det ganska lite kvar:

Denna extra ljuvliga sats innehöll mandel, här brukar man få göra vissa kompromisser. Vissa föredrar med och andra utan, mig kvittar det men jag är något av en bekräftelseknarkare när det kommer till matlagning och bak, så jag brukar göra både och. Dessutom blandade vi i lite kanel på slutet vilket var en hit!

Har bara kokat två satser hittills i år, men fler lär det bli. Tar gärna emot tips och idéer på roliga smaksättningar.

En vecka senare

Såhär va, för en vecka sedan var det ju fars dag, så jag skickade ett kort till världens bästa pappa. Nu har det hunnit fram så här är det:

Jag använder för det mesta vanliga sax till sånt här, men när det handlar om lite pilligare grejer, som björnens päls, skär jag ut dem med kniv.

Vill påpeka att jag inte tycker man ska ha djur på cirkus. Speciellt inte dansande björnar, det är ren och skär ondska. Möjligtvis kan man ha får, jag gillar inte får så mycket (de känns väldigt falska). Och småkryp, typ spindlar och skalbaggar. Fast det skulle vara en ganska vidrig cirkus så jag tror inte det är en bra idé heller.

Nej men allvarligt. Var snäll mot alla djuren. De gulliga, ulliga, äckliga och falska.

Borttappat

I helgen när jag skulle ut och dricka lite vin lyckades jag med konststycket att tappa baksidan på min mobil. Den satt redan lite löst sen jag haft upp den med våld tidigare. Bittert!
Speciellt då jag inte har några större planer på att köpa en ny telefon. När jag upptäckte att baksidan var borta gick jag hela vägen tillbaka till lägenheten för att kolla efter den men den var spårlöst försvunnen. Det resulterade också i att jag kom nästan en halvtimme senare än planerat vilket inte gjorde så mycket i.o.f.s, för jag skulle möta världens bästa Frida som också var sen. Det brukar lösa sig så, antingen är vi båda i tid eller båda sena men det brukar vara rätt välsynkat. Kanske har det att göra med att vi en gång i tiden bodde ihop, åt ihop, var med i samma ungdomsförbund, delade på kläder, smink och vin o.s.v. Ja det var så till den milda grad att jag själv var lite osäker på om vi kanske var en och samma person.
Nu finns det visserligen saker som skiljer oss åt, t.ex. har hon ett så kallat inre lugn jag inte har nåt minne av att jag någonsin haft, och såvitt jag vet en hel mobil.
Så åter till saken, jag har nu alltså en telefon som är paj. I.a.f, what to do?
För att undvika de värsta fuktskadorna, samt att även tappa själva batteriet har jag sytt mig en liten påse:



På påsen (tyget är från juljackan) skrev jag mobil för att jag inte ska glömma bort vad som finns där i. Tänkte skriva mobilen men eftersom jag som vanligt inte använde någon slags mall så upptäckte jag under arbetets gång att bokstäverna blev lite större än planerat så det fick räcka så. Men jag har bara en telefon så det lär inte orsaka några större svårigheter. Annars är det rätt tacksamt att brodera fritt på just rutiga tyger, det minskar risken för att det blir helt snett. Man kan dra ihop påsen längst upp och knyta igen-fast man ska nog inte göra nån blåknut för då kan det bli svårt att få upp om det ringer.

Får se hur länge den håller nu, jag vill som sagt inte köpa någon ny. Är inte mycket för teknikprylar, alltså jag har haft tre mobiler i hela mitt liv och byter inte i onödan (Man skulle nästan kunna säga att jag är något teknikfientlig, jag brukar t.ex. tänka för mig själv iphone höhö, ifån skulle jag säga! Fast det kan också vara missunnsamhet när jag tänker efter).

Den jag har nu är rosa, har en "floating display" och var asfin och blänkande när jag köpte den, nu är den ju då rätt stympad och ful. Den har ett (1) spel man kan spela när man väntar på något. Man kan ringa, smsa o.s.v. ja t.o.m. mmsa om man vill vara sån. Dessutom har jag lyckats samla på mig en alldeles utmärkt egen ordbok under åren.

Creme Fraiche finns inlagt så jag slipper verka dum i matlagningsammanhang.
Tjackpundaren, ifall jag är blödig och vill skicka håkancitat.
Vänners smeknamn, med en lite otippad övervikt på sätt att stava Terése (där jag uppenbarligen prövat med apostrofen på lite olika ställen, men också vågat mig på förkortningar som tess, samt möjligheten att byta ut s mot z. Kanske borde jag lägga in bloggsvikarn med.)
Alla tänkbara varianter på, sammansättningar med, böjningar och stavningar av ordet skit.
Oväntat (?) nördiga saker som lark, larket, larka, dvs landsarkiv, landsarkivet och att vara på landsarkivet (Ex. Hej, ska du med på en öl? -Nej jag ska larka hela dagen)

Gör motstånd!

Storkapitalisterna bedriver rovdrift på er, genom sin konsumtionshets vill de få er att spendera era surt förvärvade pengar på något så onödigt som kuvert.
Eftersom jag inte är lurad och för att jag tycker att det blir mycket mer personligt så gör jag alltid mina egna kuvert:






OBS SKOJA!
Men allvarligt, varför säljer inte vanliga mataffärer kuvert längre? Eller gör de det, och vår bara suger lite som vanligt? Är så extremt less på att jag aldrig har kuvert hemma, för de är alltid slut, iaf i den storlek man behöver och att jag typ måste uppsöka en sk. pappershandel för att få tag på ett! Det, kombinerat med min övriga lathet, gör att jag nästan aldrig får iväg kort och sådant i tid. Denna gång ledsnade jag och vek ihop ett av tv-sidorna för att få iväg ett fars dag-kort åtminstone innan nästa är (det är alltså på väg pappa!) men ändå. Himla störigt, är det meningen att man ska maila eller, är det därför liksom, att ingen köper dem? Det går över mitt förstånd.

I övrigt har jag inget emot att göra saker själv, men man kanske inte orkar jämt. Fast jag tar gärna emot bra viktips.

Mitt mörka förflutna

Så här blev en andra ramen, städade badrummet i måndags så jag vågade fota där inne:



Jag har sjukt mycket broscher, men några fick plats i alla fall.

En annan grej jag gärna skulle rama in är serier av Nina Hemmingsson, men jag vet inte om jag har hjärta att klippa sönder mitt album med henne (är det okej att göra så?). Det här är genialt:



Just denna bild hade jag, tillsammans med en hel del annat, tapetserat på en bokhylla när jag var ung (tjugo) och vild. Brukade titta på den och fnissa lite för mig själv. Jag var en helt annan person då. Kvinnor i horder, whiskey till frukost, att leva för rock and roll osv. Men min dekadens gick utöver detta, för på den tiden limmade jag hej vilt, utan några betänkligheter, kunde inte stava till decoupage och ägde bara ett slags klister (möjligtvis hade jag ett limstift också) som jag använde till allt, fattar ni hur djupt nere i skiten jag var?
Hela bokhyllan var tillslut täckt med diverse urklipp (egentligen rev jag ur dem, vilket litet djur jag var...) Men den åkte i sopcontainern när jag flytta in till stan och växte upp, tur det. Vet inte hur det hade slutat annars.

Söndagseftermiddagen

Kände att jag behövde få pyssla lite idag, trots att det råder ett självpålagt förbud mot att göra sånt som inte hör pluggande till. Sagt och gjort, satte mig och gjorde om lite ikearamar jag köpte igår när jag var där med min bror. Inte det mest originella jag producerat direkt men ändå:

Jag gjorde ett servettdecoupage på ramen, limmade fast en tygbit på baksidan och så blev det en broschhållare.

När det gäller decoupage så har jag ju nu bekantat mig med fenomenet ett tag och har därför några reflektioner. Det verkar som om de flesta som gör detta och tipsar om hur man gör det på bästa sätt, eftersträvar ett helt slätt resultat. Det gör inte jag. Jag tycker det är finast om det blir lite veck och sånt, så att det verkligen syns att det är en pappersyta. Om man gör det helt slätt ser det ju bara ut som man limmat fast det, och vad är då vitsen? Jag menar är man decouperare vill man ju inte bli tagen för en simpel limmare (jämför: pingis-bordtennis) eller?

Gjorde en ram till, de ska stå i badrummet hade jag tänkt. Men den andra ligger fortfarande på tork så den får jag lägga upp en annan dag.

Give me peace on earth

När jag var liten var min favoritbok Ebba och Didrik. Jag tyckte förstås Ebba helst skulle vara med han Philip, men han var ju lite töntig och jag älskade Mårtens hem. Köpte den här lampan förra sommaren som påminner om det:

Själva lampan var väldigt skruttig, och färgen var bränd så den var helt gul/brun. Jag tvättade bort all färg och målade sen med glasfärg över hela. Lättast är att dutta med tvättsvamp, man får aldrig glasfärg bra med pensel.
Ibland tänker jag att jag skulle vilja inreda hela läggan som hemma hos Mårten. Men andra dagar har jag en dragning åt det lantliga, ibland retro från valfritt årtionde , ibland bara som ett helt vanligt kungligt slott.

Jag har rätt okontroversiell musiksmak, inte lika kluven där som på inredningsfronten för jag lyssnar i princip uteslutande på hits!
Alltså back in the days så var det ju kutym när man träffade någon att det frågades vad lyssnar du på för musik då? Visste aldrig vad jag skulle svara, för man ville ju inte verka helt blåst. Efter ett tag la jag mig till med vanan att svara smutspunk och gangsterrap. Bara för att få tyst på diskussionen. Men idag skulle jag nog beskriva min musiksmak som HITS, bara det. Sen finns det ju fortfarande en del saker som ligger en varmare om hjärtat en annat, och vissa saker jag sas inte förstår mig på.
Tex tror jag att folk som mördar delfiner med stålspjut är de som inte lyssnar på Håkan nog mycket, känner mig spontant tveksam till folk som aldrig gillat Kent och vill fortfarande gifta mig med Magnus Carlson. Är ganska öppen men jag tycker att en bra låt ska ha en melodi, några regler får det ju finnas annars blir det som bekant anarki.
Blipblop tilltalar mig inte-möjligtvis på dansgolvet, inte heller sk. metal eller vad det nu heter. Och när jag säger att jag är öppen betyder det inte att jag tycker sex on fire eller vad det nu va är okej, även jag har förstås en gräns.

Känner du att du mest gillar musik du hört förr, att den bör vara lika oväntad som en miljöpartist från Majorna/Söder, köper du gärna ostmacka när du fikar, if you're looking for fastlove, lyssna!

(Gjorde en egen spotifyanvändare idag, tidigare har vi delat i hushållet, så det är ett hopkok av gamla playlists, som en Absolute Music-cd ggr 1000, med betoning på glada bitar, passande nu när jag sitter och pluggar eller när man pysslar, om man kan hålla sig från att sittdansa vill säga)

Jag är inte bitter

Just det, jag gjorde nya örngott med. Här är en närbild:

Det är då samma tyg som återkommer i överkastet. Örngottet till vänster är helt vanligt med ett litet band, och det till vänster är nästan helt vanligt med två band. Det enda "ovanliga" med den är väl att den är avig eller vad man ska säga, att själva viket eller vad man ska säga (inte så inne på örngottsfackspråk) är på utsidan. Sådana kuddar gjorde Ernst i Sommar med Ernst och hävdade att det var enklare än vanligt. Det är det ju inte. Det är inte heller svårare. Det är precis lika enkelt som vanligt. Enda skillnaden är ordningen man lägger tygstyckena i när man syr ihop. Det krävs inget geni för att lista ut det.

I övrigt är jag måttligt förtjust i Ernst, jag vet att det är många som gillar honom men jag tycker bara han är irriterande och obegåvad. Tycker ni jag är för taskig?
Alltså jag menar bara såhär. Om jag jobbade på dagis och Ernst vore ett gulligt litet barn, och Ernst skulle komma fram till mig och tindra med sina små barnögon. Och sen säga att du, du är världens bästa fröken (sådär som barn gör) och ha gjort en present åt mig. Och den presenten skulle vara någon av de olika grejer han gjort i sina program typ en ljusstake av rundsstav som han målat med färg han själv blandat i grått pigment i. Kom ihåg nu att han är ett gulligt barn och hur höga krav man brukar ha på ett gulligt barn när de kommer med en teckning som de gjort åt en innan man utbrister Åhhh men guuuuuuuuuuuuu va fin. Då skulle jag säga till lille Ernst, tack men nej tack. Jag skulle ringa till hans föräldrar och bara säga: Ursäkta men det är nåt fel på ert barn, han får gå om dagis.
Så fula grejer tycker jag Ernst gör. Och därför kanske jag inte helt gillar detta med att han får så mycket tv-tid. Tycker han kan stoppa upp den där rundstaven någonstans.

Men det är bara jag. Vad tycker ni?

Lappat och klart

Inte så tätt mellan uppdateringarna här inte! Kanske blir det bot och bättring, eller så uteblir det även denna gång, den som lever (och orkar titta in här då och då) får se som man brukar säga.
Har inte haft tid att städa på ca hundra år så jag tog bilden här nedan stående på en stol, i ett försök att få med så lite av stöket som möjligt. Mitt lapptäckeöverkast:

Nu ser det rätt skrynkligt ut på bilden, det är det också, för det har legat som en liten boll på golvet ett tag, men stryka är ju borgerligt så det får vara så.
I alla fall, har ju sagt att just lapptäcken är inget jag rekommenderar. Det är:

-tidskrävande
-tråkigt
-pilligt
-okreativt
-möjligtvis rätt töntigt/medelklassmammigt

Fast jag tycker det blev ganska fint. En del av tygerna är sådana jag använt till en del saker jag visat här förr. Bland annat här, här och här. Andra är såna jag haft liggande. Det mesta är second hand-fynd så det blev ett ganska billigt överkast. På baksidan (syns inte på bilden) har jag bara satt oblekt bomullsväv från Ikea.

Så var det med det. Over and out.

Varför nöja sig med halva kungariket?

Jag har ju redan uttryckt var jag står politiskt både här och i en hel del andra inlägg, men kan ändå inte låta bli att kommentera dagens val.
Jag har redan röstat på Feministiskt initiativ, bland annat därför att:

För att det är en skam för ett modernt land att kvinnor och män inte får lika lön för lika arbete. För att jag kan läsa och inser att lönediskriminering existerar och att den inte visar några som helst tecken på att försvinna av sig självt. Jag är less på bortförklaringar om att denna skillnad beror på att skillnaden mellan offentlig och privat sektor. Som att den offentliga sektorn inte kan byggas ut och att lönerna där inte kan höjas. Som att det vore en gigantisk slump att kvinnorna valde just den sektorn med de låga lönerna. Som att lönediskriminering pga kön inte existerar i den privata sektorn. För att jag är trött på att man hela tiden vrider och vänder på det och får det att framstå som att höjda löner för kvinnor vore ett hot mot män. Män "vinner" inget på att kvinnor diskrimineras, men kvinnor förlorar x antal tusenlappar i månaden på det.

För att jag är för att göra föräldraförsäkringen helt individuell. Det beror bland annat på att även fast jag tycker det vore lattjo om jag fick ge bort "mitt" bostadsbidrag (som jag inte har några planer på att använda) till någon som ville ha det, och gärna skulle ta emot någon annans CSN-dagar (pluggar gärna resten av livet) ser jag ändå en poäng i att alla bidrag och försäkringar från välfärdsstaten är knutna till individen. Dessutom tycker jag att folk som tycker om "valfrihet" borde se att det faktum att den absolut största delen tas ut av kvinnor talar för att på detta område finns visst ingen "valfrihet" utan istället en tvingande struktur.
För att jag tycker att människor som inte lever i heterosexuella parförhållanden och/eller kärnfamiljer också har rätt att ta del av föräldraförsäkringen.

För att jag tycker att alla människor har rätt att bestämma över sin egen kropp och att denna rätt 2010 borde vara lagstadgad. Att ett nej är ett nej, och självklart att avsaknad av ett nej inte betyder ja.
För att jag tycker att det är lika självklart som att en person som utsatts för rån och som uppenbarligen "gett upp" utan motstånd för att undvika att bli utsatt för våld är ett brottsoffer att en kvinna som utsatts för våldtäkt, och gjort samma val med hänsyn till sin egen säkerhet, också är ett brottsoffer. För att jag inte alls tycker att en lagändring där brist på samtycke blir avgörande vid våldtäktsdomar är ett hot mot rättssäkerheten. Utan att jag är fullt övertygad om att alla människor, kvinnor som män, mycket väl kan skilja på om de har sex med en annan person eller om de utsätter en annan person för ett övergrepp.

För att jag tycker att det rimligtvis inte är mycket begärt att kvinnor som utsatts för våld och misshandel inte ska bli ifrågasatta och kränkta av rättsväsendet. För att jag tycker det är en skam att många kvinnor upplever den behandling dom möts av efter att de anmäler ett övergrepp så kränkande och nedbrytande att de väljer att inte fullfölja anmälan. Eller att de upplever situationen som ett nytt övergrepp, som i lidande blir jämförbart med det ursprungliga övergreppet.
För att utbildning bland poliser och domstolspersonal i dessa frågor borde vara en självklarhet.

För att jag tycker att allt det här är rätt basic rättigheter och inte så mycket begärt. Och för att jag tror att ska man vänta tills allt annat är löst, fixat och färdigt och då får man vänta i evighet och det har jag inte tid med.
För att jag är förbannat trött på skitsnack. För att precis som när delar av arbetarrörelsen och liberaler i rösträttsrörelsen slängde svekanklagelser efter de som krävde allmän rösträtt (och inte bara rösträtt för män) och menade att kravet på allmän rösträtt riskerade kampen för mäns rösträtt, tycker jag idag det är tydligt vem som sviker vem. Sveket ligger inte i att följa sin egen övertygelse men att förneka andras fulla rätt att göra detsamma.
Varför ska vi män och kvinnor som kräver jämställdhet vänta? Vad i hela världen är det som är viktigare och mer akut den här gången?

Och nej, jag tror inte den här texten kommer få någon att ändra sig (Om ni mot förmodan gör det så spring och rösta, skriv FEMINISTISKT INITIATIV på en blank röstsedel om det inte finns förtryckta, ni har min eviga tacksamhet och har då tagit ett steg närmre mot ett jämställt samhälle). Ni har säkert gjort ert val och förhoppningsvis leder det till att vi får ett regeringsbyte, till en regering som är bra mycket bättre på dessa frågor än den nuvarande. Då ska jag fira. Jag kommer att som Göran vara stolt men inte nöjd.
Optimisten i mig hoppas fortfarande på att FI kommer spränga åtminstone någon av de lägre gränser som finns. Tex 1% spärren som gör att röstsedlar kommer finnas tillgängliga i alla vallokaler nästa val.
Och i ett samhälle där mycket lite har hänt på jämställdhetsfronten de senaste åren är det gigantiskt stort.

Och ett gigantiskt kliv mot det viktigaste som finns, det ni! Det är fan inte fy skam.

(Och inte heller nu tror jag att ni ändrat er, detta är förmodligen en av de tråkigaste texter jag skrivit men samtidigt en av de viktigaste.)

In private

På sistone har jag inte pysslat så mycket vilket kanske är bra, måste ta tag i det så kallade livet någon gång.
Men nångång i våras sydde jag faktiskt ett par trollor, lite otippat kanske. Fick lite känslan av att det kanske är att gå över gränsen att börja sy underkläder men min kära sambo sa då att det är ett fullt normalt beteende.
Inte för att vara självgod men de är faktiskt de bekvämaste trosor jag någonsin haft, hade jag varit kung hade mitt valspråk varit bekvämligheten framför allt så allt som allt ger jag mig själv betyget med beröm godkänd på trossömnad.




Målade sen med textilfärg men där blir betyget något lägre. Eftersom det var ett tag sen jag sydde dom har jag hunnit använda dom ett par gånger och färgen har nästan helt försvunnit i tvätten. Jag har tidigare använt samma färg, från Panduro, och visserligen har lite av färgen försvunnit med tiden men inte som denna gång. Antar att det kan bero på att jag slarvade med strykjärnet när jag skulle fixera färgen. Förmodligen kommer jag inte orka göra om det, med tanke på att det är så sällan jag visar mina underkläder för folk. Och de är ju fortfarande bekväma.

Still standing

Jag snabbar på min nedräkning till helgen (tänker att den börjar samtidigt som Beverly Hills på fyran idag) med ett litet foto som skulle kommit med när jag visade midsommarblusen egentligen.



En liten grej i samma tyg som man kan ha i håret. Sydde bara fast ett hårspänne på baksidan.
Man kan ju ha det som ett set, om man är sån. Eller var för sig, om man nu är lagd åt det hållet.

Vill man varken det ena eller det andra kanske man kan lyssna på denna fredags-hitten(?) och pausdansa lite.

Vill man inte det heller har jag inga mer bra förslag.

Schyman, freakshow och mansförakt

Skriver detta nu så får jag det ur huvudet, det om pengabål och mansförakt och hela faderittan.
Först, att bränna hundratusen kronor. Syftet förklaras ju alldeles ypperligt av F! själva men någonstans måste jag få utlopp för min ilska.

Min spontana reaktion var ont i magen. För i min värld, och så som min ekonomi ser ut dessa dagar, är summan astronomisk. Och det är väl det som sas är själva grejen. Det är hemskt mycket pengar, som kvinnor går miste om just därför att de är kvinnor.
Det är verkligen idioti att helt sonika bränna pengar men det är ren jävla IDIOTI att män och kvinnor i grunden har helt olika förutsättningar. Det är inte bara idioti utan också vidrigt, hemskt, smaklöst och skogstokigt.
En man som bloggar för Aftonbladet kallar manifestationen och Gudrun Schyman för freakshow. Det är så sorgligt att det nästan blir lustigt att inte inse att könsmaktsordningen är den största freakshowen någonsin.

(Inom parantes passar jag på att traggla den mest frekvent förekommande invändningen mot detta pengabrännande, att pengarna kunde gått till något bättre. Nähä, no shit liksom. Tror folk att det är gratis att tapetsera varenda stad med Reinfeldts nylle eller FP-s skitnödiga affischer?)

På det mer allmänna planet är ju urbota less på smutskastningen av feminismen. Jag skulle så hemskt gärna träffa en enda antifeminist som diskuterade med nån slags värdighet. Som inte bara ylade mansförakt och genusdiktatur (jag vet, vad är det liksom?).
För mig är höjden av mansförakt att inte vara feminist. Jag har aldrig någonsin känt ett förakt för män som sådana men däremot såklart ett starkt sådant för manligheten (och kvinnligheten) som tvingande konstruktion. Men jag tror mer om män än så, jag tror att män är större än manligheten. De som inte tror att män(niskor) klarar av att leva utan en förtryckande ordning, de som tycker att feminism är flams och trams, de är mansföraktare. För allvarigt talat, kollar man på världen idag ser det inte så bra ut. Det är tex. inte så himla lajbans att man kan bränna hundratusen spänn men att detta bara är en flugskit jämfört med de verkliga ekonomiska skillnaderna mellan könen. Och den ekonomiska orättvisan är ju bara en del av det hela, allt som allt är samhället så som det ser ut idag inte mycket att hänga i julgranen, det är ingenting att vara stolt över.

Föraktet måste ju alltså finnas hos de som tror att vi inte är kapabla till nåt bättre och mindre skitigt.

Andra juli tvåtusentio

I denna blus firade jag midsommarafton, den stora rosetten och det faktum att jag hade mina lågklackade lackskor till gav mig en härlig känsla av att jag var en 24-årig nio-åring påväg till ett riktigt barnkalas:


Tyget köpte jag förra sommaren, tror jag. På min favorittygaffär som ligger mitt i stan. Textur tror jag den heter och ligger på Västra Hamngatan. Sortimentet är inte överdrivet stort, och priserna är helt okej, normala sådär, men framförallt älskar jag personalen. Egentligen är det väl bara en personal men hon är rysligt hjälpsam, vilket faktiskt är superovanligt nuförtiden. Jag som bara hobbysyr och inte kan så mycket runtikring, vad saker och ting heter och vilka tyg som lämpar sig till vad, uppskattar det extra mycket. Och man får aldrig känslan av att man är dum, som man kan få i vissa andra affärer (eller överhuvudtaget i sammanhang som är lite mer slutna) där personalen bara är dryga och överlägsna. Som när jag skulle köpa en trådlös router en gång, och tydligen uttalade router fel. Killen bakom disken var tvungen att påpeka detta och dessutom hånskratta. Fast det var jag som skulle köpa en jävla grej av honom för nästan tusen spänn. Eller när en tjej som stod i kassan när jag skulle köpa nån sminkgrej frågade om jag använder ögonmakeupremover på kvällen. Nej sa jag, så hon frågade om jag använder tvål, och jag svarar ja (fast det gör jag inte bara det att jag inte hade nån lust att köpa ögonmakeupremover av henne just den dagen) och hon verkligen dumförklarar mig något enormt tills jag nästan kände att jag var tvungen att be henne om ursäkt för vad jag gör mot min hud när jag inte använder ögonmakeupremover varje kväll. Denna gång la jag också lite energi på att göra insidan av plagget snyggt, något jag annars inte brukar lyckas speciellt bra med. Jag gör ofta ändringar under tiden jag syr så det brukar bli ett virrvarr av sömmar på avigsidan, vilket iofs inte syns men det känns ju ändå lite fint att veta att det ser snyggt ut även där även om ingen ser. Så jag gjorde så kallade "franska sömmar" (som man nog egentligen ska använda mest på ännu tunnare tyg än detta, men det funkade bra plus att det är små "hål" i tyget så tittar man noga syns sömmarna även från framsidan och då är det ju bra om de är extra snygga). Man gör helt enkelt så att man först syr ihop sömmen aviga mot aviga, sen vänder man och syr räta mot räta och då blir det tjusigt.

Nu ska jag återgå till skrivandet. Är ensam hemma sedan måndags och ska vara det till nästa fredag, känner att jag fått ett bra flyt i pluggandet. Även om vädret är äckligt fint just nu och lockar lite.