Sittplats för en gäst

En bild på den satans stolen i sitt färdiga skick, med nysydd sittdyna för bakens bekvämlighet:

Loppisstol, sprayfärg och dynan är också sydd loppistyg, stoppa stoppningen direkt i utan innerkudde.

Gillar mina guldtuppar, köpta på loppis i Boden (som är typ det bästa med Boden, att alla loppisar är asbra för hipsterfrekvensen är inte lika hög där som här så det finns ändå en typ "fyndchans") för något år sedan. De är bokstöd, men nu står de på golvet för jag vet inte var jag ska få plats efter all ommöblering.

Obs att när jag skulle köpa sprayfärgen på Clas Ohlsons kom jag på att jag hade ett limstift i väskan som jag köpt där någon dag innan. Jag blev livrädd och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till för jag tänkte att nu tar de mig för snatteri och så får jag stå och skämmas för att jag har snattat ett limstift för typ en tia. Funderade på att ta upp det ur väskan och betala det igen, men var lite rädd att någon skulle se att jag tog upp det och tänka att jag var en snattare som ångrat mig. Men det hela slutade lyckligt, eftersom de såklart inte kollade i min väska. För det gör man ju inte i vanliga fall. Har aldrig hänt mig (förutom på förortshemköp där det är väskvisartvång för alla), så egentligen vore det ju konstigt om det skulle hända just då. Men ändå. Känslan. Usch.

Svalor på rad

Till mors dag gjorde jag en hänggrej med fåglar åt mamma.

OMG vilken bra bild kanske ni tänker, jag vet. Här hängde jag upp den provisoriskt för att kunna fota. Svalor ska det vara för den med dålig syn eller icke fågelkunnige!

Så var det med det. Saknar min mamma lite idag! Tror att jag snart måste åka upp och hälsa på. Älskar förresten min hemstad nu, Boden är bäst på sommaren! Hatar Boden på vintern, och hösten och även våren. Men sommaren den är fin. Så himla fin.
Här däremot, här är det också fint på sommaren iofs, men det kan lät bli en typ klibbig och dammig känsla över stan (iofs skulle ej klaga om det blev lite så nu, hallå det är typ iskallt och regnigt nu) och det känns inte lika fräscht som Boden. Tänker mig att luften är lite renare där.

Lovely Linda (home edition)

När det kommer till inredning är jag lite kluven, har alltid varit. Min dröm är att inreda med lika delar bordell/kinarestaurang/franskt slott/svensk sommarstuga. Jag gillar dock nästan allt, bara det görs rätt sas. Älskar att komma hem till folk som har tagit sig tid och gjort sitt hem personligt.

Hemma hos min kompis Linda är det bara helt förjävla underbart! (Jaa det säger jag fast jag aldrig varit där, i hennes nuvarande lägenhet, men jag vet ju hur det såg ut förut och dessutom får jag ibland se lite på bloggen) Det känns som naturligt, ej home stylat, ej ett tema hem, utan bara fint.
Kolla här, en liten rundtur hemma hos finaste tjejen med finaste hemmet:

Massor med färg

Kolla vad fint! Haha såg nu också att en söt bh pryder kudden på denna bild, som jag utan skam har snott från Lindas blogg. Övriga underkläder antar jag, som allt annat i Lindas hem, ligger prydligt hopvikta, sorterade i lådor. Jag älskar det, för det är så långt från hur jag själv är (mina garderober öppnas på egen risk), känslan av att "var sak har sin plats". Det ger en sån ro att komma in i ett sånt hem.

Och det bästa sparar man till sist:

Ljuvlig spegel, men gräddet på moset och inredningens krona är ju ändå en supergullig hund!

Det allra viktigaste tycker jag ändå är att man får en bra känsla när man kommer hem till någon. Att det känns mysigt, och som att den som bor där trivs.

Tears of a rapper

Fredagens!



Åh, have you ever been told you look lika a lama?

Poltava, Peter Englund och kungen

Jag har läst Poltava av Peter Englund senaste veckan. Egentligen var det tänkt att jag skulle läsa romaner from now on, men efter att jag läst två deckare fanns ingen (som jag inte redan läst) här i hemmet. Den var riktigt spännande (men den främsta grejen är förstås språket, åh gud, som jag ser upp till Englund eviga utlägg, parenteser och mellanpassagér, även om de nu inte är fullt så framträdande i just Poltava som i senare grejer. Det som hos mig mest är tvång och en oförmåga att komma till skott är hos Englund det allra bästa och intressantaste) och fastän man vet slutet när man börjar kunde jag inte låta bli att hela tiden heja på de svenska trupperna och hoppas in i det sista att nu, nu vänder det.

Glömmer ofta bort det jag läst, säkert denna gång med, men risken att jag hamnar i ett 1700-tals slag mot en rysk armé känns obefintlig så en del av kunskapen kan jag nog leva utan. En grej fastnade dock. Englund skriver att "Det farligaste en soldat kan göra i en strid är paradoxalt nog att lämna den. De flesta dödas när de flyr, man vänder då ryggen mot sin fiende och kan inte längre försvara sig." Kanske ändå värt att ta till sig, det är inte alltid bättre att fly än att illa fäkta sas. Inte minst nuvarande kungen kanske skulle ta sig en funderare på detta. Mao inte bara vända blad utan ta det från munnen.

Har ju kungens bröllopsfoto på väggen, lite skamligt kanske

Ja jag tycker faktiskt synd om lille kungen! Det kan aldrig vara rätt att utpressa någon vem det än är. Och jag blir alltid lite äcklad när folk sitter på sina höga hästar och bara ååh det här är oförsvarligt och sen handlar det om en typ skitgrej. Alltså missförstå mig rätt, jag tycker att kungen ska avgå, men det tycker jag vilketsom. Att han sen går på fest med sitt gubbsjuka gäng och hänger med nakna tjejer och att det förekommer droger, det tycker jag är en skitgrej. Sunkigt gjort, men ändå, skitgrej. Att däremot vara statschef enbart på grund av arv, att i en demokrati ha en pajas på timlön som högsta höns det är ingen skitgrej utan helt fel och ovärdigt. Mest av allt tycker jag det är sorgligt när folk, som liksom jag, anser att monarki i grunden är förlegat och fel, stämmer in i kören. För då ger de ju sken att det kan vara okej (mer okej iaf) med monarki bara kungen håller sig i skinnet och sitter hemma med Silvia och löser korsord.

Jaja nu blev jag lite upprörd och känner att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta med att inte alliera sig med personer bara för att man vill samma sak, utan att ifrågasätta motivet hos den andra parten, meen kanske har jag vettigare saker för mig (ska prata med plantan).

Sammanfattningsvis:
Läs Poltava även om ni inte gillar krigshistoria i största allmänhet.
Ge aldrig upp/vänd ej fienden ryggen
Stackars kungen. Som förövrigt som bilden visar, var hemskt stilig på sin bröllopsdag. Och bör avgå, av rätt anledning.

Är mäkta stolt över mig själv

Förresten, blomman i fönstret på gardinbilden är MIN. Alltså mitt ansvar.

Den har fått lite gula fläckar på några blad vilket bekymrar mig. Kanske för att jag la en snus i den som jag lånade av Frida, i tron att det skulle hjälpa mot blomflugor. Men annars mår den prima! Den har tom blommor! Plus att jag planterade om den igår.

 Har haft den flera veckor nu och ännu har den inte dött. Vilket känns rätt overkligt med tanke på min historia av växtdöderi. Den har dessutom växt och blivit tre gånger så stor som när den köptes, amazing!
Min tanke är att jag ska ta med den ut på promenader om den får för lite sol. Lite psykovarning på det kanske, men man kan ju låtsas att man är på väg någonstans, plantan kanske är en present?
Eller så skulle det kunna bli en bra barnbok, "Hannah och tomatplantan", typ som den med gubben och masken i koppel.
Vi gör allt ihop, jag och plantan. Går på tivoli, äter glass, matar duvor, skriver kommentarer under artiklar på Aftonbladet (ta av er foliehattarna, skriver vi, jag och plantan.)

Här camar vi lite i sepia (that's what friends are for):

Fast jag vet inte. Kanske ändå lite sorgligt att ha en tomatplanta som vän. Eller för den delen att ha en vän man med största sannorlikhet kommer mörda innan sommaren är slut.

Kronjuvelerna

Har cirka tusen olika juvelgömmor utspritt i lägenheten. Ingen egentligt system utan det mesta råkar bara hamna där det hamnar. Men i ett gulligt smyckesskrin med en inbyggd speldosa och en liten ballerina (som brutit armen tyvärr) har jag några specialare:

Spegeln är tyvärr missfärgad, men den är hemskt mysig ändå.

I den ligger saker som har legat där forever, som typ en humörring jag hade när jag var liten (det är ju viktigt att veta om man är glad, arg, lugn osv), ett par elefantörhängen jag inte minns var de kommer ifrån. De lila clipsen köpte jag när jag var förlovad förr, för att ha när jag gifte mig. Sen är det också nya saker jag lagt dit nu, som armbandet som jag fick av min kompis, som gjort det själv! Och den lilla t-rexen med strass som J gav mig, så himla söt, men den är så liten att jag är rädd att tappa bort den. I asken ligger en liten berlock jag fått av min morfar.

Det är dill som växer bredvid, en fördel bland många man får när man är tillsammans med Johannes, färska örter. Eller så är det inte dill? Det är en ört iaf. Tur att jag bröt den där förlovningen. Som förövrigt var när jag gick på dagis. Det är därför det är clips, hade inte hål i öronen och kunde nog inte föreställa mig att jag en dag skulle bli vuxen nog att ha det.

Gangstah!

Bytte gardiner ju, såhär ser de nya ut och den lilla hänggrejen med löven:

Inser att elementet sitter väldigt illa till om man vill få denna typ av gardiner att hänga rakt. Tänkte egentligen vänta tills det blev lite finare väder med att fota, så man ser hur gröna de är (grönt är typ min nya favvofärg, vem som nu har en favoritfärg efter att de slutat dagis..) Men man ser det ju bättre på bilden med bara löven.
Passade på att pynta fågelburen lite extra med pärlor:

Sen vill jag passa på att förtydliga en grej jag skrev tidigare, i inlägget om spårvagnskontrollanterna. Detta med att polisen är bra 99 gånger av 100, det var alltså bara en siffra jag drog till med. Har ej varit i kontakt med polisen 100 gånger under mitt korta liv. Är alltså INTE en gangster (vilket bör framgå av fågelburen iofs men ändå)
De gånger jag har varit i kontakt med polisen är rätt få. En gång var jag på förhör, som vittne alltså, ej förövare (viktigt), till en riktigt läskig misshandel. Det är nog den enda gången jag varit inblandad i ett riktigt polisärende.Vidare, en gång stannade polisen mig och min kompis för att hon skjutsade mig på cykeln och detta är tydligen strängt förbjudet men vi hamnade ej i finkan. Enda gången jag varit "brottslingen" i sammanhanget. Sedan har jag enbart träffat poliser i samband med demonstrationer och när jag skaffat pass typ. Och så har jag en släkting som är polis. Han har jag säkert träffat hundra gånger iofs, men jag tänker att det inte räknas in här.

Så. Vill bara ha det sagt. Så att det inte börjar gå rykten.

Idiotgöra...n

Ex på saker jag inte gillar att göra:
Sicksacka, tvätta, städa osv.
Därför önskar jag mig en slav, eller betjänt kanske.
IdiotGöran ska han heta.

Godnatt

Inte fullt så goa gubbar va

Fint initiativ av Västtrafik att skicka kontrollanterna på charmkurs! Kan behövas. Eftersom jag är en surgubbe i hjärtat ogillar jag förstås Västtrafik, som de flesta andra stora företag. De kommer inte i tid, vagnarna är skruttiga och jag förstår inte det nya biljettsystemet. Men allt detta förstår jag förstås mest ligger hos mig och min buttra grundinställning. Kontrollanterna däremot, fy fan. Vem man än pratar med har de alltid någon skräckhistoria att berätta, alltså fattar ej om de är vanliga människor som förvandlas till as när de får jobbet eller om de bara är ett särskilt släkte?
Alltid är de otrevliga och beter sig som värsta Gestapo, vad fan är det för grundinställning? Alltså man är ju faktiskt, som passagerare, kund hos Västtrafik. I en affär tex skulle det ju inte funka att personalen antog att man var värsta snattarn och gick till superattack direkt man klev in.

Min värsta kontrollanthistoria utspelade sig för några år sedan. En himla massa turer hit och dit var det, och jag minns inte riktigt allt men jag hade iaf biljett men var seg med att hitta den i min gigantiska väska, samma sak gällde min kompis. Dessutom var vi, som man säger, lite på lyset. Då jag inte fick fram biljetten tog två kontrollanter fast mig, en i vardera arm.
Jag förklarade att det var svårt att leta i väskan när de höll fast mig. De förklarade i sin tur att jag minsann inte hade nån biljett ändå.
Nähä, och näbbig som jag är sa jag då att de ändå inte kunde hålla fast mig, för de var ju inte direkt poliser, istället närmast att jämföra med konduktörer. Ordet konduktör fick det att svartna i kontrollanternas ögon, som nog hemskt gärna ville vara poliser och jag ångrade genast min uppkäftighet. Någonstans här började jag också freaka ur lite, började nästan gråta och var rädd. Då de vägrade släppa och hotade med polis bad jag dem att snälla ringa polisen (till saken hör att jag har ett hemskt stort förtroende för poliser jämfört med kontrollanter/vakter och annat löst folk, de poliser jag träffat har i 99 fall av 100 varit superbra)
Fast de ville inte, så jag bad att själv få göra det. På något sätt lyckades jag lirka upp min telefon ur fickan och tänkte att fan vad pinsamt det kommer bli när polisen kommer men jag var så rädd att jag tyckte det var värt det.
Då slår den ena kontrollant/konduktören telefonen ur min hand! Och skriker nåt i om att det ska jag då fan inte göra (ringa polisen), och så fortsätter de hålla fast mig och vägrar låta mig ta upp telefonen från backen ens än gång.

Alltså gud jag var så otroligt rädd. Denna grej var inte allt de gjorde, men jag minns inte riktigt hur allt hängde ihop. Jag vet att de bland annat tvingade av mina kompisar från spårvagnen, och tvingade mig och en till att vara kvar, de knuffades, de skrek diverse "fula ord" och förolämpningar åt oss och bara var allmänt vidriga. Till sist lyckades jag övertyga dem att jag skulle få kolla i min väska en gång till, hittade som tur var biljetten, därefter fick jag lov att kolla i min kompis väska (hon fick inte kolla själv för henne höll de fortfarande fast), hittade hennes, sen fick vi lov att gå av. Precis när vi skulle kliva av ropade de tillbaka oss och ville dubbelkolla en gång till att vi båda hade biljetter så att jag inte hade fifflat.
Alltså, trodde de att jag skulle köra värsta trollkarlskonsterna där mitt i all skräck?
Hursom när de dubbelkollat att det var TVÅ biljetter följde de oss av, ställde sig typ i en ring runt oss och påpekade att vi skulle vara tacksamma för att de lät oss gå!

SÅ JÄVLA HOTFULLT!
Känner lite att det fan är de som ska vara tacksamma att jag hade så jävla kul sen på kvällen att jag var alldeles för bakis för att orka anmäla dem dagen efter, trots att jag såklart lovade mig själv att det här, det här kommer de fan inte undan med...


Så, jag hoppas att Västtrafik typ skickar dem på väääärsta utbildning, typ några år. Kan ta ett tag för dessa människor att lära sig att uppföra sig som folk.

Löv

Har bytt gardiner, brukar ej göra sånt. Känns fräscht. Samt gjort en ny sån här hänggrej, lite som fåglarna jag gjorde. En bild mitt i (har ingen på den färdig):

Blev löv denna gång. Det är förövrigt det nya gardintyget. Här har jag klippt ut löven och klistrat dem på vit tyg och man kan tänka att när bilden tas väntar jag på att det hela ska torka så att jag återigen kan klippa ut löven, men denna gång med en vit baksida. Samtidigt tänker jag på att jag ska köpa dubbelhäftande mellanlägg för att slippa sån väntan. Kanske oroar jag mig lite över världsläget, och funderar på om jag ska äta något gott. Ungefär så.

Ja ja.

En vit stol

Aldrig har jag slitit så med att måla om en jävla stol, alltså. Har ändå målat en hel del om man säger så, är ingen amatör. Eller det är ju precis det jag är.
Det är alltså en korgstol som jag tänkt måla vit ett tag (ja jag vet, alltså jag har värsta suget efter att måla saker vitt nuförtiden, tycker det känns "fräscht" fråga mig ej varför, kanske har jag fått nåt tungt i huvudet och glömt bort det) men allt gick bara fel. Här är måleriet i gång:

Först satt jag med vanlig färg och målade en hel natt, sen tog färgen slut mitt i allt så dagen efter gick jag och köpte sprayfärg men när jag sprayade på skrumpnade färgen under ihop som typ russin. Jag hade alltså inte väntat länge nog så färgen under var inte torr. Skrapade bort allt det skrynkliga och lovade mig själv att vänta tre dagar för att vara säker, men dagen efter hade jag glömt löftet och gick loss med sprayflaskan igen. JA och då hände samma grej för det var förstås fortfarande inte torrt. Så tog sprayfärgen slut.Och nu ids jag verkligen inte göra om det så jag har sandpapprat bort de värsta skrumppartierna och ska sandpappra lite mer innan den är "klar". Det får vara så, det får bli min nya stil, shabby chic/medelklassmamma/fjant. Tycker ändå att sånt egentligen är rätt charmigt fast jag inte gärna erkänner det (alltså till en viss gräns).
Tänker att jag har köpt en korgstol på loppis, som jag sedan sprayfärgat vit och sen sandpapprat lite på. Jag borde skämmas. Men det var ju inte med flit, även om folk kanske tror det, när de ser den.

Dagen efter

Eurovision song contest igår, några kommentarer:
Vinnare, Azerbajdzjan, gud så bra! Snygg tjej, söt kille, bra låt och svenskintresse! (Det heter så i Escsammanhang, den har svenskintresse eller den är svenskintresse, har jag lärt mig) Jag gav den 12 poäng.

Tvåan, Italien, enligt obekräftade uppgifter uppburen av juryrösterna, och jag tvivlar inte. Missförstå mig rätt, jag gav den 8 poäng men känner väl egentligen inte att den hade ens med topp tio-striden att göra. Dels för att den saknade refräng jag kan sjunga med i, dels för att jag förväntar mig rejält ögongodis när Italien skickar en man, ej lönnfet orakad gubbe. Tyvärr. De åtta poängen kom enbart av de jazziga rytmerna, hade han varit snygg hade det lätt blivit en tia.

Trean ERIC SAADE, jippie! Åh vi trodde här i soffan att han skulle vinna ett tag och Johannes och Joel började planera takbygge över Ullevi, men trea är ju gott nog. Av mig fick han en 12 poängare, såklart! Låten kanske är en sexa till att börja med, men introt med visslingen, glasburen och hans söta lilla feja gör det helt klart till en tia. På det följer obligatoriskt poängpåslag för att han är svensk, så tolvan var solklar.

Mina övriga tolvpoängare:
Bosnien-Herzegovina, slutade sexa vilket är okej. Bosnien är tillsammans med Vitryssland de jag alltid superpeppar på, de skickar alltid något helt underbart. Jag älskar gubben och mysfaktorn över låten är långt mer än tolv.
Detta gör mig till och med lugnare än gårdagens spraymålningsångor:


FINT!

Irland blev åtta och det får man väl vara nöjd med. Älskar Jedward, önskar att jag hade dem i en liten ask som man kunde ta fram en regnig dag, men en ask som gick att återförsluta sas, för att undvika vansinne.
De totala flopparna var tyvärr Ungern och Estland, 22:a respektive 24:e plats. Båda fick tolvor av mig! Ungern fick tom min supertolva (som namnet antyder är något högre än övriga tolvor) det är totalt insane att det inte gick bättre. Alltså, discodänga med självständighetsförklaring a la "I will survive" i texten, snygg tjej med transavibbar, vad är det för fel på folk när de inte röstar på det? VA? FÖRKLARA DET FÖR MIG!



Och med detta sagt, med tanke på dagens stora händelse här i rikets andra stad, samma sak gäller de som inte röstar i regionvalet, vad är det fel? Gör er plikt, utnyttja er rätt osv osv och rösta på något vettigt. Förslagsvis FI, kanske vänstern eller miljöpartiet, i nödfall sossarna.
Gör inget dumt nu..

Pynt av frukost

Det har förekommit en hel del målning de sista dagarna, vit färg och sen en hel del sandpapprande. Man skulle kunna tro att jag blivit helt shabby chic-tokig, men detta är dock inte fallet. Sandpappret kommer av att jag tokat till det lite sas. Men det är nog snart löst.
Jag har också pysslat lite med mosaik. Detta är ett litet bord som vi har lite köksgrejer på som jag gick lös på:

Syns kanske inte så väl men det är gröna, vita och spegelbitar.

Ikväll har jag druckit spritzer, peppat inför ESC-finalen imorgon och klippt min superhårig pojkvän samt ätit päron-cognacsmarsipan som han hade med sig, mums! Den är sinnessjukt god, alltså dööör, från Bräutigams, åh ni sku ba veta. Och viktigt att veta i sammanhanget kanske är att jag avskyr all form av spritsmak på godis men jag älskar ändå denna!

Obs att brödrosten är en såndär reklamgrej, man skulle samla typ tusen streckkoder från rostbröd, åh vad jag käkade mackor för att få tag på den, den rostar hjärtan i bröden, fick till slut hjälp av snälla kollegor som samlade på jobbet, tur det. Det är väldigt värt att kunna rosta hjärtan på frukostbrödet.

Ps. Bloggar från min nya dator. Den är jätteliten. Ds.

Dagens hinder att överkomma

Idag ska jag ta foto till ett nytt leg eftersom mitt gamla går ut snart. Det besvärar mig lite då jag känner ett visst obehag inför att fotograferas. Dessutom, fula är fula på sina leg, vanliga är fula och snygga är fula på sina leg. Så är det ju bara och det vet alla. Själv ser jag ut att vara cirka tolv år på mitt nuvarande så det kanske är dags. Skulle nog inte klara mig en dag utan, då jag typ jämt får visa leg. Systemet, där har jag visat leg alla gånger jag någonsin varit där utom två, varav den ena på min tjugoårsdag (till min stora besvikelse förstås) och den andra någon random dag då det var extremt mycket folk. Men även på krogen och vid folle och tobaksköp frågar de nästan jämt. Antar att jag ser ut som en unge, vad vet jag.

Känner jag mig själv rätt kommer det sluta med att jag nu står typ en timme och försöker få till luggen, sen kommer jag ändå se ut som ett rätt barn... Eller ni vet, en rädd barnunge eller något som faktiskt är möjligt att skriva.

Har så mycket pengar att jag inte kan göra av med alla

En grej jag inte gillar:
Mynt.
Alltså jag avskyr verkligen att få mynt, för jag betalar inte med mynt. Vet ej varför, det är typ på gränsen till en tvångstanke, fast samtidigt kan jag göra det, typ enstaka gånger. Ja den värsta gången jag kommer ihåg så tog jag min stora feta myntsamling och gick ner till kiosken och hällde ut den på kassan och ba "hur mycket cigg får jag för detta?" men då hade jag verkligen inga andra pengar.
När nöden inte är fullt så påtaglig brukar jag istället lämna slantarna ifred. Inte ens om kassapersonalen frågar har du två kronor betalar jag med dem, jag ljuger bara "nej tyvärr" och hör hur det klirrar om hela börsen. Det gör att jag allt som oftast glider runt med en mindre förmögenhet i väskan, nu rensade jag och hade typ hundratjugospänn i enkronor och femmor. Vad ska man göra med dem? Alltså, vid enstaka tillfällen har det hänt att jag slängt kronor i soporna (obs förbjudet enligt lag). Typ om man har perfektionsstädat läggan och sen bara ser man fyra enkronor ligga där och man vet inte vad man ska göra, ja då förstör ju de hela städet om man inte får bort dem snabbt.

För att detta myntgissel ska bli hanterbart brukar jag ett, betala med kort typ nästan alltid, två, ge mynten till J. Han älskar mynt. Han älskar att betala med dem. Han köper kaffe för dem. Då är det bra att ha jämna pengar säger han.
Det är faktiskt himla bra att bo ihop med någon som kompletterar en på det sättet.

Vad jag gjorde förra sommaren

Sydde en ljusblå (egentligen för ljusblå för en drällare som jag) byxdress förra sommaren, som sen hamnade i min låda för ofärdiga projekt. Egentligen var det bara en pyttegrej som behövde göras om, men det blev inte av. Nu tog jag fram den och tänkte att det skulle gå snabbt men så kom jag på massa saker jag ville ändra, lägga till osv. Så det blev några timmars jobb, men nu är den klar. Överdelen:

Eller ja, jag ska bara stryka den lite och lyckas fota den i sin helhet på ett tjusigt sätt, förhoppningsvis nåt jag kommer lyckas med innan nästa sommar.