Värsta skogsturen, värsta kottarna och värsta tävlingen

Idag har jag målat lite kottar. Kottarna samlade jag på mig tidigare i höst när jag var ute och plockade svamp med Frida. Det visade sig rätt snabbt att jag inte hade någon större talang vad gällde att hitta svamp, men kottarna var enklare. Frida var dock extrem när det gällde att se kantareller på flera mils avstånd, sjukt! Ingen av oss var, visade det sig tyvärr, vidare bra på att orientera oss i skogen så vi gick lite vilse. Turen tog fyra fem timmar längre än planerat och när skogen äntligen tog slut var vi i en annan kommun än vi börjat i och fick vackert ta bussen hem. Med mig hem hade jag då lite välgörenhetskantareller som jag fick, jättemycket goda björnbär och så dessa kottar:

Kottarna målade jag med vit lackfärg och en hård pensel så att bara topparna skulle få färg. Sen drog jag på ett lager lim på kvistarna och doppade dem i guldglitter.

Obs:
Jag har inte tjuvbörjat med advent! Hittade bara tre oanvända ljus så jag fick skarva med ett som redan varit tänt.
Det är bordet som är snett, inte jag som är full på ljusan dag och fotar knäppt!
Vi firar inte jul här utan far hemåt så sista ljuset kommer knappt vara tänt, jag har alltså inte skapat en brandfara genom att sätta kottarna så högt upp!

I övrigt har jag nog inte tänkt julpyssla och pynta så mycket mer. Har inte riktigt tid just nu så det blir bara stressigt, men vi får väl se.
En som gör det desto mer är Linda som har en jättemysig julpysselblogg! Gå in där och kolla, idag är sista dagen hon har värsta tävlingen och man kan vinna ett presentkort på skapamer.se. Jag hoppas ju då att jag vinner nu, men ändå, var med ni med vettja.

Okej, nu har jag inge mer kottar att måla men väl en uppsats att skriva och lite morötter att panera så jag ska återgå till det.

(Fb)friend is a four letter word

Har redan basunerat ut detta i mitt hänsynslösa statusuppdaterande på fb, men jag gör otroligt god knäck. (Appropå fb, alltså, är så less. Sen skunk slutade funka har jag inte haft någon annanstans att vända mig men maken till självcensur har jag aldrig tidigare i mitt liv tvingats använda mig av. Dör lite inombords varje dag. Vad är det med människor?)
Knäcken då. Det hela handlar om timing. Receptet är i stort sett helt oväsentligt. Jag kör sedan urminnestider på lika delar socker, sirap och grädde. Det finns ju också de som kör med smör, inget fel med det-det handlar ju ändå som sagt om timing. Och detta kan man bara lära sig genom övning och erfarenhet. Man måste lära känna knäcken (OBS ej känna på knäcken det är livsfarligt och dumt, alltså innan den svalnat).
Denna gjorde jag igår och som ni ser är det ganska lite kvar:

Denna extra ljuvliga sats innehöll mandel, här brukar man få göra vissa kompromisser. Vissa föredrar med och andra utan, mig kvittar det men jag är något av en bekräftelseknarkare när det kommer till matlagning och bak, så jag brukar göra både och. Dessutom blandade vi i lite kanel på slutet vilket var en hit!

Har bara kokat två satser hittills i år, men fler lär det bli. Tar gärna emot tips och idéer på roliga smaksättningar.

En vecka senare

Såhär va, för en vecka sedan var det ju fars dag, så jag skickade ett kort till världens bästa pappa. Nu har det hunnit fram så här är det:

Jag använder för det mesta vanliga sax till sånt här, men när det handlar om lite pilligare grejer, som björnens päls, skär jag ut dem med kniv.

Vill påpeka att jag inte tycker man ska ha djur på cirkus. Speciellt inte dansande björnar, det är ren och skär ondska. Möjligtvis kan man ha får, jag gillar inte får så mycket (de känns väldigt falska). Och småkryp, typ spindlar och skalbaggar. Fast det skulle vara en ganska vidrig cirkus så jag tror inte det är en bra idé heller.

Nej men allvarligt. Var snäll mot alla djuren. De gulliga, ulliga, äckliga och falska.

Borttappat

I helgen när jag skulle ut och dricka lite vin lyckades jag med konststycket att tappa baksidan på min mobil. Den satt redan lite löst sen jag haft upp den med våld tidigare. Bittert!
Speciellt då jag inte har några större planer på att köpa en ny telefon. När jag upptäckte att baksidan var borta gick jag hela vägen tillbaka till lägenheten för att kolla efter den men den var spårlöst försvunnen. Det resulterade också i att jag kom nästan en halvtimme senare än planerat vilket inte gjorde så mycket i.o.f.s, för jag skulle möta världens bästa Frida som också var sen. Det brukar lösa sig så, antingen är vi båda i tid eller båda sena men det brukar vara rätt välsynkat. Kanske har det att göra med att vi en gång i tiden bodde ihop, åt ihop, var med i samma ungdomsförbund, delade på kläder, smink och vin o.s.v. Ja det var så till den milda grad att jag själv var lite osäker på om vi kanske var en och samma person.
Nu finns det visserligen saker som skiljer oss åt, t.ex. har hon ett så kallat inre lugn jag inte har nåt minne av att jag någonsin haft, och såvitt jag vet en hel mobil.
Så åter till saken, jag har nu alltså en telefon som är paj. I.a.f, what to do?
För att undvika de värsta fuktskadorna, samt att även tappa själva batteriet har jag sytt mig en liten påse:



På påsen (tyget är från juljackan) skrev jag mobil för att jag inte ska glömma bort vad som finns där i. Tänkte skriva mobilen men eftersom jag som vanligt inte använde någon slags mall så upptäckte jag under arbetets gång att bokstäverna blev lite större än planerat så det fick räcka så. Men jag har bara en telefon så det lär inte orsaka några större svårigheter. Annars är det rätt tacksamt att brodera fritt på just rutiga tyger, det minskar risken för att det blir helt snett. Man kan dra ihop påsen längst upp och knyta igen-fast man ska nog inte göra nån blåknut för då kan det bli svårt att få upp om det ringer.

Får se hur länge den håller nu, jag vill som sagt inte köpa någon ny. Är inte mycket för teknikprylar, alltså jag har haft tre mobiler i hela mitt liv och byter inte i onödan (Man skulle nästan kunna säga att jag är något teknikfientlig, jag brukar t.ex. tänka för mig själv iphone höhö, ifån skulle jag säga! Fast det kan också vara missunnsamhet när jag tänker efter).

Den jag har nu är rosa, har en "floating display" och var asfin och blänkande när jag köpte den, nu är den ju då rätt stympad och ful. Den har ett (1) spel man kan spela när man väntar på något. Man kan ringa, smsa o.s.v. ja t.o.m. mmsa om man vill vara sån. Dessutom har jag lyckats samla på mig en alldeles utmärkt egen ordbok under åren.

Creme Fraiche finns inlagt så jag slipper verka dum i matlagningsammanhang.
Tjackpundaren, ifall jag är blödig och vill skicka håkancitat.
Vänners smeknamn, med en lite otippad övervikt på sätt att stava Terése (där jag uppenbarligen prövat med apostrofen på lite olika ställen, men också vågat mig på förkortningar som tess, samt möjligheten att byta ut s mot z. Kanske borde jag lägga in bloggsvikarn med.)
Alla tänkbara varianter på, sammansättningar med, böjningar och stavningar av ordet skit.
Oväntat (?) nördiga saker som lark, larket, larka, dvs landsarkiv, landsarkivet och att vara på landsarkivet (Ex. Hej, ska du med på en öl? -Nej jag ska larka hela dagen)

Gör motstånd!

Storkapitalisterna bedriver rovdrift på er, genom sin konsumtionshets vill de få er att spendera era surt förvärvade pengar på något så onödigt som kuvert.
Eftersom jag inte är lurad och för att jag tycker att det blir mycket mer personligt så gör jag alltid mina egna kuvert:






OBS SKOJA!
Men allvarligt, varför säljer inte vanliga mataffärer kuvert längre? Eller gör de det, och vår bara suger lite som vanligt? Är så extremt less på att jag aldrig har kuvert hemma, för de är alltid slut, iaf i den storlek man behöver och att jag typ måste uppsöka en sk. pappershandel för att få tag på ett! Det, kombinerat med min övriga lathet, gör att jag nästan aldrig får iväg kort och sådant i tid. Denna gång ledsnade jag och vek ihop ett av tv-sidorna för att få iväg ett fars dag-kort åtminstone innan nästa är (det är alltså på väg pappa!) men ändå. Himla störigt, är det meningen att man ska maila eller, är det därför liksom, att ingen köper dem? Det går över mitt förstånd.

I övrigt har jag inget emot att göra saker själv, men man kanske inte orkar jämt. Fast jag tar gärna emot bra viktips.

Mitt mörka förflutna

Så här blev en andra ramen, städade badrummet i måndags så jag vågade fota där inne:



Jag har sjukt mycket broscher, men några fick plats i alla fall.

En annan grej jag gärna skulle rama in är serier av Nina Hemmingsson, men jag vet inte om jag har hjärta att klippa sönder mitt album med henne (är det okej att göra så?). Det här är genialt:



Just denna bild hade jag, tillsammans med en hel del annat, tapetserat på en bokhylla när jag var ung (tjugo) och vild. Brukade titta på den och fnissa lite för mig själv. Jag var en helt annan person då. Kvinnor i horder, whiskey till frukost, att leva för rock and roll osv. Men min dekadens gick utöver detta, för på den tiden limmade jag hej vilt, utan några betänkligheter, kunde inte stava till decoupage och ägde bara ett slags klister (möjligtvis hade jag ett limstift också) som jag använde till allt, fattar ni hur djupt nere i skiten jag var?
Hela bokhyllan var tillslut täckt med diverse urklipp (egentligen rev jag ur dem, vilket litet djur jag var...) Men den åkte i sopcontainern när jag flytta in till stan och växte upp, tur det. Vet inte hur det hade slutat annars.

Söndagseftermiddagen

Kände att jag behövde få pyssla lite idag, trots att det råder ett självpålagt förbud mot att göra sånt som inte hör pluggande till. Sagt och gjort, satte mig och gjorde om lite ikearamar jag köpte igår när jag var där med min bror. Inte det mest originella jag producerat direkt men ändå:

Jag gjorde ett servettdecoupage på ramen, limmade fast en tygbit på baksidan och så blev det en broschhållare.

När det gäller decoupage så har jag ju nu bekantat mig med fenomenet ett tag och har därför några reflektioner. Det verkar som om de flesta som gör detta och tipsar om hur man gör det på bästa sätt, eftersträvar ett helt slätt resultat. Det gör inte jag. Jag tycker det är finast om det blir lite veck och sånt, så att det verkligen syns att det är en pappersyta. Om man gör det helt slätt ser det ju bara ut som man limmat fast det, och vad är då vitsen? Jag menar är man decouperare vill man ju inte bli tagen för en simpel limmare (jämför: pingis-bordtennis) eller?

Gjorde en ram till, de ska stå i badrummet hade jag tänkt. Men den andra ligger fortfarande på tork så den får jag lägga upp en annan dag.

Give me peace on earth

När jag var liten var min favoritbok Ebba och Didrik. Jag tyckte förstås Ebba helst skulle vara med han Philip, men han var ju lite töntig och jag älskade Mårtens hem. Köpte den här lampan förra sommaren som påminner om det:

Själva lampan var väldigt skruttig, och färgen var bränd så den var helt gul/brun. Jag tvättade bort all färg och målade sen med glasfärg över hela. Lättast är att dutta med tvättsvamp, man får aldrig glasfärg bra med pensel.
Ibland tänker jag att jag skulle vilja inreda hela läggan som hemma hos Mårten. Men andra dagar har jag en dragning åt det lantliga, ibland retro från valfritt årtionde , ibland bara som ett helt vanligt kungligt slott.

Jag har rätt okontroversiell musiksmak, inte lika kluven där som på inredningsfronten för jag lyssnar i princip uteslutande på hits!
Alltså back in the days så var det ju kutym när man träffade någon att det frågades vad lyssnar du på för musik då? Visste aldrig vad jag skulle svara, för man ville ju inte verka helt blåst. Efter ett tag la jag mig till med vanan att svara smutspunk och gangsterrap. Bara för att få tyst på diskussionen. Men idag skulle jag nog beskriva min musiksmak som HITS, bara det. Sen finns det ju fortfarande en del saker som ligger en varmare om hjärtat en annat, och vissa saker jag sas inte förstår mig på.
Tex tror jag att folk som mördar delfiner med stålspjut är de som inte lyssnar på Håkan nog mycket, känner mig spontant tveksam till folk som aldrig gillat Kent och vill fortfarande gifta mig med Magnus Carlson. Är ganska öppen men jag tycker att en bra låt ska ha en melodi, några regler får det ju finnas annars blir det som bekant anarki.
Blipblop tilltalar mig inte-möjligtvis på dansgolvet, inte heller sk. metal eller vad det nu heter. Och när jag säger att jag är öppen betyder det inte att jag tycker sex on fire eller vad det nu va är okej, även jag har förstås en gräns.

Känner du att du mest gillar musik du hört förr, att den bör vara lika oväntad som en miljöpartist från Majorna/Söder, köper du gärna ostmacka när du fikar, if you're looking for fastlove, lyssna!

(Gjorde en egen spotifyanvändare idag, tidigare har vi delat i hushållet, så det är ett hopkok av gamla playlists, som en Absolute Music-cd ggr 1000, med betoning på glada bitar, passande nu när jag sitter och pluggar eller när man pysslar, om man kan hålla sig från att sittdansa vill säga)

Jag är inte bitter

Just det, jag gjorde nya örngott med. Här är en närbild:

Det är då samma tyg som återkommer i överkastet. Örngottet till vänster är helt vanligt med ett litet band, och det till vänster är nästan helt vanligt med två band. Det enda "ovanliga" med den är väl att den är avig eller vad man ska säga, att själva viket eller vad man ska säga (inte så inne på örngottsfackspråk) är på utsidan. Sådana kuddar gjorde Ernst i Sommar med Ernst och hävdade att det var enklare än vanligt. Det är det ju inte. Det är inte heller svårare. Det är precis lika enkelt som vanligt. Enda skillnaden är ordningen man lägger tygstyckena i när man syr ihop. Det krävs inget geni för att lista ut det.

I övrigt är jag måttligt förtjust i Ernst, jag vet att det är många som gillar honom men jag tycker bara han är irriterande och obegåvad. Tycker ni jag är för taskig?
Alltså jag menar bara såhär. Om jag jobbade på dagis och Ernst vore ett gulligt litet barn, och Ernst skulle komma fram till mig och tindra med sina små barnögon. Och sen säga att du, du är världens bästa fröken (sådär som barn gör) och ha gjort en present åt mig. Och den presenten skulle vara någon av de olika grejer han gjort i sina program typ en ljusstake av rundsstav som han målat med färg han själv blandat i grått pigment i. Kom ihåg nu att han är ett gulligt barn och hur höga krav man brukar ha på ett gulligt barn när de kommer med en teckning som de gjort åt en innan man utbrister Åhhh men guuuuuuuuuuuuu va fin. Då skulle jag säga till lille Ernst, tack men nej tack. Jag skulle ringa till hans föräldrar och bara säga: Ursäkta men det är nåt fel på ert barn, han får gå om dagis.
Så fula grejer tycker jag Ernst gör. Och därför kanske jag inte helt gillar detta med att han får så mycket tv-tid. Tycker han kan stoppa upp den där rundstaven någonstans.

Men det är bara jag. Vad tycker ni?