Pynt av frukost

Det har förekommit en hel del målning de sista dagarna, vit färg och sen en hel del sandpapprande. Man skulle kunna tro att jag blivit helt shabby chic-tokig, men detta är dock inte fallet. Sandpappret kommer av att jag tokat till det lite sas. Men det är nog snart löst.
Jag har också pysslat lite med mosaik. Detta är ett litet bord som vi har lite köksgrejer på som jag gick lös på:

Syns kanske inte så väl men det är gröna, vita och spegelbitar.

Ikväll har jag druckit spritzer, peppat inför ESC-finalen imorgon och klippt min superhårig pojkvän samt ätit päron-cognacsmarsipan som han hade med sig, mums! Den är sinnessjukt god, alltså dööör, från Bräutigams, åh ni sku ba veta. Och viktigt att veta i sammanhanget kanske är att jag avskyr all form av spritsmak på godis men jag älskar ändå denna!

Obs att brödrosten är en såndär reklamgrej, man skulle samla typ tusen streckkoder från rostbröd, åh vad jag käkade mackor för att få tag på den, den rostar hjärtan i bröden, fick till slut hjälp av snälla kollegor som samlade på jobbet, tur det. Det är väldigt värt att kunna rosta hjärtan på frukostbrödet.

Ps. Bloggar från min nya dator. Den är jätteliten. Ds.

När du står en dag vid ett vägskäl i ditt liv, som ett vilset litet barn

Vi har en ny gödig godisaffär här i krokarna. High class lösviktsgodis alltså. Det tillämpar ett retsamt system vid prissättningen dock. Ett (dyrare) pris när man köper under ett kilo, ett (billigare) när man köper över. Igår hamnade vi precis på gränsen, för tre kronor till hade vi fått tre hekto gotta till, vilket hon i kassan också upplyste om. Nej sa vi (J), det räcker så. Det kändes väldigt moget och bra och vuxet och allt det.
Men nu ser jag botten på skålen, och börjar tvivla och undra.

Valde vi fel?

Typ det tokigaste jag ätit

Så det där jag åt, det var sjögräs! Jajemän, med sig hem hade J en kasse fylld med tång, riktigt freaky om jag får säga det själv. Alltså tång är verkligen framtiden har jag förstått. Det är supernyttigt och det finns hur mycket som helst som inte utnyttjas osv. Dessutom kan man utvinna enorma mängder energi ur tång, tex göra värsta superbatterierna (googlade runt ett tag efter måltiden) och använda som gödsel i jordbruk. 

Tången skulle förvällas ett tag, innan ätandet stektes den i curry och soya.

 Jag är ganska stolt över mig själv, att jag smakade på det. Åt bara en liten smakbit, som sallad, till ris och vårrullar. Man kan säga såhär, jag kräktes inte, men det hamnar nog inte på matlistan. Alltså en rätt funky smak av fisk och blött gräs. Fast alltså gillar man sushi tror jag nog det kan vara rätt gott.
Så även om algätande är framtiden rekommenderar jag fortfarande hellre double cheese-chipsen till den som är sugen på något gott.

Lyckans ost

I väntan på att min kille ska komma hem (jag längtar mycket fastän han nu bara varit borta i tre dagar. Jag är lite av en tönt på det sättet. Kan tex knappt sova i sängen när han är borta så jag har campat i soffan, känns mindre ensamt så. Fast egentligen handlar det inte så mycket om att jag är en tönt som det handlar om att jag har världens bästa kille, det är liksom det, svårt att inte sakna den token.) tänkte jag visa en födelsedagspresent jag gjorde åt honom:

Att göra en t-shirt med tryck är inte så svårt (förutsatt att ens symaskin går sönder mitt i vilket ju min som bekant gjorde) men ganska kul för man kan ju liksom göra vadsomhelst. Nu valde jag fiskar och blev nöjd med själva trycket. Tyvärr höll det sig inte perfekt i tvätten och jag vet inte riktigt vad jag skulle kunna gjort fel denna gång. Har någon ett bra tips på bra textilfärg som håller bra är det välkommet!

 Jaja. Nu ska jag diska undan efter svullarmaratonet jag och Joel hade igår, fy satan vad mätt jag var. Bland annat åt vi Estrellas double cheese chili-chips och jag säger det här med, fy satan så jävla gott! Obs att jag har mailat dem och bett på mina bara knän att typ skaffa fram ett ostchips som håller måttet för flera år sedan.

Gud hör bön. 

Jag tycker verkligen alla människor ska köpa dessa chips, alltså livet blir ej bättre än så. 

Ostkunskapen i praktiken/ PT with a twist

Varje tisdag (nästan iaf) är det pizzatisdag här! Tillsammans med min kille och min lillebror bakar jag då de ljuvligaste pizzorna ni kan tänka er. Allt som oftast går det till så att vi bakar två plåtar, varav jag med mitt liv vaktar en typ fjärdedelsplåt som jag bestämmer över. Hade vår pizzaplåt varit riksdagen hade min bit motsvarat kristdemokraterna, jag vill att det ska vara som det alltid varit för jag vet att det är gott så och ogillar nya inslag. Tomatsås och ost, bra mycket mera ost än på övriga bitar, det ska vara ett täcke av fett. Sen på det en eller två tillbehör, jordnötter, feta, soltorkad tomat, svamp eller dylikt. Inget konstigt. På övrig pizzaplats brukar allehanda konstigheter förekomma, det är broccoli, kiwi och gud vet vad men jag låter de hållas. 

Men igår var jag så otroligt sugen på båtpizza och det gick hem hos de andra två med så vi bestämde oss för att göra halvinbakade pizzor kebabstyle. OJOJOJ det blev gott kan jag tala om. Istället för tomatsås gjorde jag kebabsås med egenhändigt vispad majjo, creme fraiche och lite kryddor som jag öste på min båt. Toppade den med cirka tusen kg ost.

Min lilla älskling!

 Den var väldigt god men otroligt mäktig så jag orkade typ hälften, men det är gött för jag är gräsänka nästa vecka och behöver lite färdiglagat så jag överlever. 
Det tar ju ett litet tag att förfina maträtter till perfektion och det var första gången så det finns nog en del saker som kan bättras. Själva såsen var dock ljuvlig, och det bildades fettpölar i osten som sig bör. Själva degen hade kunnat vara aningen stabbigare, gjorde den som jag brukar göra till vanlig pizza där jag brukar jobba efter tre-fyra delar vatten och en del olja i degvätskan. Blev väl i fluffigaste laget kan jag tycka, men ändå fullt godkänd.

Jag allmänbildar mig och er

Få saker fascinerar mig så mycket som att tänka på när och hur en sak/företeelse uppkom för den allra första gången. Saken är ju den, att alla saker som inte kan antas ha ett evigt ursprung, måste någon gång ha inträffat första gången, och det kan göra en smått sinnes att tänka på. 
Ex, är helt på evolutionen osv, och fastän det hela är mycket komplicerat kan jag någonstans ändå greppa hur en apa blir människa under rätt omständigheter. Vad jag inte kan förstå är hur ingenting blir en cell, liksom livets uppkomst. Att gå från ett till två är väl okej, men att gå från noll till ett, från ingenting till någonting, det är liksom... ja hur går det till? 

Eller, den första gången någon sa något till en annan? När någon, okej hungelabungela jag har den här varma och göttiga pälsen och den duger bra här i grottan men om vi bara skulle piffa till den lite så skulle den ju bli fin också? Sånt typ. Ja jag vet att det inträffar gradvis och sånt men någon gång måste ändå vara den absolut första gången, så är det bara.

Och då tänkte jag iaf på ost.

Ostens uppkomst och ostens historia.

Saob lär att ordet ost kommer ur latinets jus, från yus som på sanskrit betyder soppa, sås, och alltså syftar på själva ostmassan. Redan själva ordet har alltså en lång historia.
Enligt NE:s artikel om ostens historia (som förövrigt är skriven av den charmiga Jan-Öjvind Swahn som var med i Edward Bloms matprogram) finns osttillverkning avbildat redan för 5000 år i Mesopotamien, och även i det gamla Egypten. Även detta superintressant, (tycker jag då) men det ger ju ingen som helst fingervisning om det jag egentligen undrar, när, hur, var och varför åts den första osten?
Fick vända mig till wikipedia (jag har konstigt nog aldrig rört vid ämnet på univärsitätet trots flera års historiestudier, så jag har ingen annanstans att vända mig) där ostens historia sägs vara eventuellt upp till tiotusen år lång! Mindblowing. Att man började hålla sig med tamboskap vid den tiden sägs ha sin del i förklaringen, för osten görs ju genom att man tillsätter ett enzym från djurmagar till mjölken. Okej okej. 
Här vågar de sig på en gissning, som känns ganska logisk. Eftersom inälvor användes som kärl till förvaring kan man alltså ha förvarat mjölk i en djurmage och osten uppkommit mer eller mindre av en slump. Ändå undrar jag, om det nu var så, hur kommer det sig att man vågade smaka? Alltså folk vid denna tid var väl dels relativt vana vid att inte vara kräsmagade och så, men samtidigt måste man också varit väl medvetna om att det kunde vara livsfarligt att äta gammal och rutten mat. Någon måste ändå bara sagt "vi äter det" och någon annan måste sen ha sagt "okej vi silar det, pressar det, lagrar det och äter det!" 
Alltså, är inte det bra konstigt? 

Och också, en sån förbannad tur. Jag vill ej tänka på hur världen hade sett ut annars.

Kattiga muffinbullar

Jag är inte så mycket för kakor. Alltså jag tycker typ att det är lite slöseri att blanda ut godsaker med mjöl och annat trams. De kakor jag tycker om är antingen väldigt söta eller väldigt mastiga, jag är ingen sockerkaksperson för det känns som att det är lite för mycket luft för min smak. Plus att det tar typ hundra gånger längre tid att baka än att bara gå och köpa en snickers. 
Igår gjorde jag iaf muffins efter ett recept från Linda, hon brukar göra dem och de är sjukt ljuvliga and all that. 

Nu syns inte receptet men den sugne kan ju alltid fråga efter det

Grejen är att de är lite krångliga att göra, har aldrig försökt tidigare, och jag råkade dessutom tappa ut kakao över hela köket just när jag gjorde fyllningen som är i mitten så det var lite av en katastrof, men i slutändan blev det sjukt gott även om det inte blev lika bra som när Linda gör dem.
Helt klart värt det vilket som, fyra fyrar.

Mer höjdpunkter ur mitt liv

Okej nu agerar jag lite Malou här och hoppar från allvar till skoj.

MATLISTAN DEL TRE

15
Panelen! Denna kväll minns jag som det var igår, det var kanske fredag och vi skulle äta pyttipanna. Men då råkar någon (vill inte peka ut någon men jag kan säga att det rör sig om en man som är gift med min mamma) tappa ut all pyttipanna på golvet och då blev frågan vad ska vi äta nu? Då säger mamma och pappa att  vi ska sätta oss i bilen och vips är vi på panelen, som är ett rätt tråkigt ställe i Boden som typ serverar kött och sås men detta var förstås det bästa jag visste! Jag var så otroligt glad hela denna kväll.
Ålder: 10 år

14
Baconburgare. Förra sommaren och min lillebror hade varit på WoW och kom hem på natten med en påse från Max. Älskar såklart Max men jag brukar käka deras greenmeal och absolut inte den burgaren med bacon. Alltså kan inte komma ihåg senaste gången jag åt bacon innan denna gång. I alla fall kan jag säga att jag ju också var lite på lyset och tog burgaren av lillis och bara tog världens ljuvligaste tugga. Jag kan inte riktigt beskriva vad som hände i min mun men alltså bacon, så himla konstigt att det på ett sätt är det äckligaste jag kan komma på men ändå det bästa.
Ålder: Måste ju varit 23 då, tänker jag, om jag räknar rätt.

13
En väldigt god chokladtårta, eller egentligen två. Det var på våren och min moster hade precis blivit klar sjuksköterska och hade lite fest. Jag vill minnas att jag var rätt hungrig, kan tänka mig att det bjöds på rätt mycket vuxengrejer. Men så fanns där en chokladtårta, och jag vet inte vad det var men jag upplevde att det var den godaste jag någonsin ätit. Jag har aldrig före eller efter ätit lika många bitar av en tårta. Det var ett av mina största personliga trauman när jag var tvungen att inse att jag var mätt, att jag hur jag än försökte inte kunde äta mer. Sommaren gick, och blev höst. Så på hösten, oktober, då jag fyllde år var det min tur att ha kalas. Och så kom min moster, med en likadan tårta! JAG DOG av lycka. Verkligen. 
Ålder: Vet ej men jag var ett barn kan vi säga

12
Kebabpizza, min första. Hade tidigare hållit mig till vesuvio eller möjligtvis capriciosa. Allt annat verkade asläskigt. Men så kom dagen då jag åt min första kebabpizza, en av de största dagarna. Och det var inte själva kebaben som gjorde det, utan de härligt halvinbakade båtarna av bröd fyllda till bredden med ost och sås de gjorde på stället där vi brukade köpa pizza. Fy fan. Det var verkligen en sån lycka och ångest över att jag inte tidigare vågat smaka. Kebabköttet blev dock aldrig en favorit och helst beställer jag min kebab utan kebab, men ändå, så himla bra.
Ålder: Lite sen i utvecklingen kanske men typ 15 år.

11
Min mormors (ugns)pannkaka. Alltså jag var så skeptisk mot mat när jag var liten att jag till och med var misstänksam mot mormor och farmors mat. Ville av princip helst inte äta något som inte mina föräldrar tillagat. Och jag minns att jag skulle äta hos mormor och att pannkakan inte riktigt såg ut som den skulle och inte heller luktade som den skulle. Men när jag väl smakade den, oj oj. Alltså jag fattar än idag inte vad det är som gör den så god. Var helt säker på att hon hade ost i den (?) i flera år för jag fattade inte vars fylligheten och rundheten kom ifrån. Hon säger att det bara är en vanlig pannkaka, men alltså, något är det.
Ålder: 5 år kanske.

LISTAN om mitt liv del två

Okej här kommer listan DEL TVÅ

20
Falafel, tänkte skriva falafel i Malmö men jag vet en och annan som skulle döda mig lite då för att det är så uttjatat och egentligen var ju själva grejen när jag åt det först. Så gott! Friterat! Åh! Det hör till saken att jag växte upp i en stad helt utan falafel och såvitt jag vet är den i princip det fortfarande, Boden alltså. Jag vet ett ställe som serverar denna gudaföda och de tar typ nittio spänn för kalaset(!). Hursomhaver, detta var verkligen kärlek vid första tuggan. Rätt snabbt la jag mig till med vanan att alltid kombinera med fetaost och jordnötter vilket genom åren genererat en hel del kommentarer från diverse falafelmakers (vilket är lite konstigt för det är så jag äter min pizza med och då är det ju inget konstigt?) Så därför var det ytterst härligt att upptäcka att i Malmö finns det liksom färdiga falafelvarianter som är precis så, det kändes lite som att komma hem. Som den där historien i bamse om en kanin som är svart och alla andra är vita och sen kommer svartkaninen till ett ställe där alla är svarta och då blir det bra. Så kändes det.
Ålder: 17 kanske

19
Fritösen, när jag var liten fick vi en fritös, finns det något mer att säga? Tror förresten att jag och mina syskon "köpte" den i julklapp åt mamma och pappa (alltså för deras pengar hehe)
Ålder: 9-10 år

18
Blåbärsbulla! Det var hemma hos min kompis och hennes mamma gjorde världens godaste blåbärsbulla, bara vetedeg som en pizza och sen blåbär på. Pricken över i:et var att de sa att man skulle ha sirap på, sirap tänkte jag? Av nån anledning hade jag fått för mig att jag inte gillade sirap, tror det var själva kletet. Alltså jag vet faktiskt inte vad Freud skulle säga om denna min skräck för kletig mat. Sjukt gott var det iaf och framförallt lärde jag mig att man kan hälla sirap på det mesta.
Ålder: Pinsamt, med tanke på sirapen, men 16 typ.

17
Soyakorven, comebacken. Sen jag flyttade hemifrån har jag enbart levt med, umgåtts med och älskat vegetarianer. Det har lett till att jag själv blivit någon form av semivegetarian (om vi ska gå in på detaljer, vilket jag älskar att göra (speciellt i parenteser) så äter jag typ inte kött. Jag äter fisk ibland på stan och hemma hos mamma och pappa, men jag ställer mig ju inte direkt och steker upp en torsk till mig själv här hemma, gillar överhuvudtaget inte att äta själv ju. Köttet av de fyrbenta vännerna lyser med sin frånvaro i min kost vilket har både sina fördelar och nackdelar. En fördel är att jag nu kan se på äckliga mordscener och operationssekvenser på TV utan att måsta kräkas för att jag fylls av känslan "jag åt typ det där till middag" som jag ofta drabbades av förr.) Var var jag? Jo, samtidigt då har jag alltid känt en stark ovilja att äta produkter från Hälsans kök, som görs i Israel, som den palestinavän jag är. Men deras soyakorv är den enda korv jag gillar. Så efter år av uppehåll flyttar vi till denna lägga där närmsta affär bara har endast EN vegetariskköttprodukt nämligen just denna korv. Så jag släppte lite på idealen och gav mig hän. Köpte korv i mängder, åt korv till frukost. Gud så gott det var. Dör lite nu när jag tänker på det. Korvfesten tog dock slut i somras då Israel mördade (igen) i samband med Ship to Gaza. Kunde inte riktigt njuta av korven längre då. Så jag är tillbaka i quornkorvsträsket. Allting har en ände! (men korven den har två)
Ålder: 22 år

16
Hela konserverade champinjoner, vet att det är sjukt men det är typ en av de godaste sakerna jag vet. Åt det första gången när vi grillade grillspett. Innan var jag, hör och häpna, väldigt rädd för svamp. Skivad svamp är däremot inget jag uppskattar. Är inte det konstigt?
Ålder: 7 år

Den ultimata listan del ett

Skulle egentligen visa en tröja jag sytt men nu hittar jag inte sladden till kameran och kan inte ladda över bilder, jobbigt! Ska leta vidare sen, men först tänkte jag bjuda på en lista över mina bästa upplevelser i matväg.
Alltså, jag älskar mat så sjukt mycket och har alltid gjort det, men på det är jag, och har varit, sjukt konservativ och livrädd för nya upplevelser. Den kombinationen har orsakat rätt många ahaupplevelser, när jag äntligen tagit mig mod till och smakat nåt nytt och bara känt ren lycka (samt lite ångest förstås, för att jag inte testat innan). Härom dagen satt jag och pratade om just en sånhär händelse och fick förslaget att lista dem, så här kommer det, plats 25-21 (egentligen ingen inbördes ordning för alla var världsbäst):

25
Att äta sås, alltså detta var så lifechanging en experience någonsin blir men samtidigt så pass grundläggande så jag vill avhandla det först. Innan hade jag, som de flesta barn, skytt såsen som pesten. Maten skulle vara helt torr och "ren" och vara delad i klart avskilda sektioner, såsom köttbullar, potatis, gurka osv. Något annat var fullständigt otänkbart. Så en dag, av någon anledning, provar jag alltså att äta sås. Bearnaisesås var det, pulversorten, hemma vid matbordet. Alltså, det var så sjukt gott så att inga ord någonsin kan beskriva det jag kände i det ögonblicket. Från och med den dagen var ingenting sig likt.
Ålder: 9-10 år

24
Äta en tomat. Vissa av er har hört en annan historia om hur jag äter tomat första gången och gillar det, vilket iofs är en sann historia. Då var jag kanske 17, 18 och hemma hos en kompis mamma och vågade inte säga nej, men det handlade om svenska tomater. Denna händelse utspelade sig när jag var på semester med min familj på Kreta. När jag smakade tomaten, denna grönsak jag fruktat för hela livet, gud det var helt absurt gott, jag älskade det av hela min själ. Problemet var bara att när jag kom hem och trodde att jag var en fullfjädrad tomatälskare så smakade det inte alls likadant, det smakade surt och äckligt. Det dröjde många år innan jag försökte igen, men jag har aldrig glömt hur fint det var den där första gången.
Ålder: 12 år tror jag

23
Åt makrill i skolan. Alltså jag åt typ ingen skolmat som yngre, allt var alltid helt fel och jag var verkligen en sån unge som föredrog mammas mat. Jag vet inte varför men av någon anledning fanns det alltså rökt makrill på ett fat i matsalen, och jag vet verkligen inte varför jag smakade den (?) för jag åt inte ens fisk, men det gjorde jag alltså. Det var så konstigt och jag minns att jag var helt fascinerad av mig själv för att jag tyckte det var gott, det var salt, rökt och liksom saftigt på samma gång. Åt tre portioner eller liknande och det var en fin och varm upplevelse! Är idag så himla tacksam för det, för rökt fisk är verkligen en av de bästa sakerna jag vet här i livet.
Ålder: Kanske 9 år 

22
Smör på popcorn. Okej, detta är rätt relaterat till min såsskräck, att jag inte ville smutsa ner min mat med massa klet, men det berodde också på ren och skär okunskap, jag visste helt enkelt att man kunde ha smör på popcorn! Kände till smörsmaken på micropopcornen men inte att man kunde ha riktigt smör på. Detta var på Liseberg och det var lätt den bästa grejen där! Nuförtiden brukar jag smälta en skål smör att ha bredvid popcornskålen och sen noggrant och kärleksfullt doppa varje individuellt popcorn i den. Detta av respekt för eventuella medätare som inte gillar smör (fast jag tycker förstås att de är lite dumma i huvudet) men också för att undvika att popcornen skrumpnar ihop, vilket de lätt gör om smöret är för varmt.
Ålder: Vill minnas att detta var innan jag börjat äta sås till mat, kanske 7-8 år.

21
Dricka vin. Alltså, inte första gången jag drack vin, utan första gången jag gillade det. Det var någon gång efter att jag flyttat hemifrån, och jag och min bff satt och drack vin och rökte under fläkten. Plötsligt slog det mig att drycken i min mun var god. Vinet hade nu ett nytt syfte i mitt liv, inte bara att bli full utan också som något gott, att dricka till mat, att dricka till tilltugg eller att bara njuta av. Kort därefter började jag också fundera på vilket vin som passade bäst till den mat jag hade tänkt äta, rött eller vitt. Efter det har mina vinkunskaper avstannat så det är fortfarande utifrån de kriterierna jag väljer vin. Inte så förfinat, men det duger för mig.
Ålder: 19 kanske?

Okej det var allt! Återkommer när jag hittar kabeln och med mera matupplevelser!

Another crack in my heart

Kanske drack jag lite för mycket igår, är lite seg idag. Men allt som allt är jag nöjd, speciellt över att jag inte gick ut och trängdes med alla andra fyllon utan stannade inne tillsammans med två supertjejer. Har tillbringat dagen fnissande med roliga klipp, och fikat hemma hos Linda och gosat med hennes gulliga hund. Snart är det dags för pizza och läsk, det enda som kan fylla tomrummet i mig just nu. Är less på socker nu, vill ha fett och flott, trött på choklad och knäck.

Jag drabbades förresten av storhetsvansinne vad det gäller knäcken strax före jul. Trodde jag var för fin för kulprov. Den blev helt mjuk och alltså misslyckad, men jag gjorde ändå en sånhär käck strut och gav den till lillebror för vi vet ju alla att det är utsidan som räknas:

It's an ordvits!

Livet är en ordvits tänker jag.

Mitt på bordet stod en gris

Alltså, man ska ju inte deppa denna årstid. Det känns lite hopplöst när det enda som kan engagera ungdomen i detta land är chansen att hetsa mot kvinnor som anmäler "fel" män för övergrepp. Män som anses ofelbara och oifrågasättbara. Vad som känns ännu värre är att även människor man trodde hade vett i skallen hakar på hetsen. Och de gör det helt utan heder, det är konspirationsteorier värre än de kring månlandningen, det refereras hej vilt till olika plojtidningar när "fakta" ska anges osv.

Men ändå. Idag drabbades jag trots detta av lite julkänsla. Ikväll ska jag äta julmiddag med mina favoritkillar. Jag lyssnar på den här.
Tänker, alla är inte jävla svin, en och annan gullegris finns här i världen med. 

Den här grisen är ju ganska ful, men ni fattar vad jag menar. Den är söt inuti, för där är mandelmassa. En mandelmassenasse sas. Doppad i choklad.  Med strösselögon.

Nu ska jag slå in lite julklappar. Och fortsätta lyssna, så jag blir lugn.

(Fb)friend is a four letter word

Har redan basunerat ut detta i mitt hänsynslösa statusuppdaterande på fb, men jag gör otroligt god knäck. (Appropå fb, alltså, är så less. Sen skunk slutade funka har jag inte haft någon annanstans att vända mig men maken till självcensur har jag aldrig tidigare i mitt liv tvingats använda mig av. Dör lite inombords varje dag. Vad är det med människor?)
Knäcken då. Det hela handlar om timing. Receptet är i stort sett helt oväsentligt. Jag kör sedan urminnestider på lika delar socker, sirap och grädde. Det finns ju också de som kör med smör, inget fel med det-det handlar ju ändå som sagt om timing. Och detta kan man bara lära sig genom övning och erfarenhet. Man måste lära känna knäcken (OBS ej känna på knäcken det är livsfarligt och dumt, alltså innan den svalnat).
Denna gjorde jag igår och som ni ser är det ganska lite kvar:

Denna extra ljuvliga sats innehöll mandel, här brukar man få göra vissa kompromisser. Vissa föredrar med och andra utan, mig kvittar det men jag är något av en bekräftelseknarkare när det kommer till matlagning och bak, så jag brukar göra både och. Dessutom blandade vi i lite kanel på slutet vilket var en hit!

Har bara kokat två satser hittills i år, men fler lär det bli. Tar gärna emot tips och idéer på roliga smaksättningar.

Mitt ljuva tiotal

I tisdags firades födelsedag här hemma. Jag gjorde chokladmousse medan Johannes var på jobbet eftersom jag vet att det är lite av en favorit för honom (glaset med lite i var till mig för jag är inte lika förtjust).

Glasen var för höga för att rymmas på hyllorna i kylen, så jag ställde dom i dörren. Fast det skulle jag inte ha gjort, för när jag sedan öppnade dörren så hände det här:

Jag blev lite ledsen ett tag men så slog det mig att det skulle bli ett bättre blogginlägg om jag även fotade kraschen. Så då blev jag glad. Tiotalet! Plus att jag som man kan se på första bilden hade fyllt två plastmuggar också och de klarade sig så lite mousse blev det ändå till slut.
/H

Hej 2010

God jul/gott nytt år osv på er alla! Jag har efter många om och men vaknat till efter nyår och ska snart ta mig an tiotalet (typ gå på stan och kolla rean).
Julen bjöd på mycket skoj men mindre pyssel, var uppe i Boden och en stor del av min energi ägnades åt att inte frysa ihjäl. Jag och min lillebror hann ändå bygga ett pepparkakshus, eller någon slags moské/minaret-byggnad (God jul Schweiz!) Vi är ett bra team då jag är ganska slarvig och han lite mer noggrann. Skulle jag bygga själv skulle det antagligen bara bli hål "man kan täcka med godis sen" men inga egentliga väggar.

Efter att julen firats klart blev det dags att ta sig ner mot västkusten och det är ju alltid ett litet projekt i sig. Att åka tåg är egentligen mitt favoritsätt att färdas men då vill man ju helst att det ska komma fram och att det inte ska kosta en allt man äger och har, så det fick bli flyg denna gång. Sträckan Arlanda-Landvetter tvingades jag välja en mittenplats och hamnade mellan två män. När jag satt där, inklämd och lite lätt livrädd för att vi skulle störta, insåg jag att de djävlarna tagit samtliga armstöd i besittning. Då kom jag att tänka på en artikel av hon Ribbing jag läste om just detta, att män ofta tror att de kan ta all plats/alla armstöd och att man vid sådana tillfällen måste visa att "nej såhär gör man inte, jag har också rätt att finnas". Jag hade fyra tidningar och en bok nedtryckta i väskan, och jag ville egentligen bara rota igenom alla tidningarna efter serierna, men då kom jag på att jag måste spela spelet rätt här va. Så jag bestämde mig för Sportbladet, även fast det vintertid aldrig står nåt om någon sport jag är intresserad av. Iaf så drar jag upp den och vecklar ut den så mycket det bara går och börjar försöka armbåga bort männen. På ena sidan satt en äldre man som rätt snabbt gav upp, han suckade några gånger, gav mig arga blickar och gav mig några lätta knuffar med sin armbåge men då putade jag bara ner honom igen. Yes tänkte jag, vinst redan innan kaffevagnen kommit ut. Värre var det med mr 30-nånting i kostym på andra sidan. Han ville alltså inte ge sig. Då hade jag ändå lusläst allt som stod om hockeymatchen på Ullevi och var inne på den evighetslånga travsektionen (men den var ju också sist så jag var tvungen att låtsasläsa den sakta, annars hade sporten tagit slut och hade jag varit tvungen att böja mig ner och rota fram en ny tidning ur väskan hade han garanterat tagit tillfället i akt och typ lagt upp benet eller nåt). Så äntligen med en kvart kvar av resan gör jag en sista stöt med min armbåge i hans, nästan så att det måste ha gjort ont för det gjorde lite ont på mig, vänder mig mot honom och stirrar samtidigt som jag kniper ihop mina läppar till ett litet litet sammanbitet streck och då ÄNTLIGEN makar han på sig. De sista minuterna delar vi alltså stödet men det känns i mitt hjärta som att det bara är mitt, och det tror jag att han kände med för han gav mig dödsblick efter dödsblick. Och jag läste resultattabellerna från alla travloppen och hoppades att han skulle halka på landningsbanan.

Rätten till det offentliga rummet alltså.
/H

Gött och gödigt

Mina dagar bara flyger iväg, känner mig superstressad, fast ändå känns det som att jag inte gör nåt. Nuförtiden hänger jag på ett nytt arkiv ute på Hisingen (vilket gör mig orolig då jag lider av svår öfobi) så jag tvingas ta buss och missar min gödiga promenad. Och sen har jag ingen ork. Ikväll har jag inte gjort mycket vettigt alls, utan mest suttit och tänkt på vad jag borde hinna göra denna veckan. Tillslut klippte jag luggen, vilket jag gör ungefär en gång i veckan. Blev inte riktigt nöjd, blir sällan det. Jag klipper oftast mig själv,har även frisörfobi, men jag är inte så bra på det. Jag skulle gå till en frisör om jag visste att jag kunde lita på personen ifråga men det kan man sällan. Hade en jättebra frisör förr, hennes salong låg i vårt hus, kunderna var mest äldre kvinnor som gick dit och la håret, och hon fattade precis hur mitt hår skulle vara. Enda nackdelen var när jag hade färgat håret själv, eller attackerat luggen och hackat sönder den. När man sen mötte henne på kiosken eller liknande infann sig skammen. Jag tyckte att hon tittade på mig med en blick som sa "varför?"
Men det är ju lite så, även om man har en frisör som är bra kan man ju inte gå dit varje gång man behöver klippa luggen. Det skulle bli alldeles för ofta och alldeles för dyrt. Hade jag haft en frisörsalong så hade jag haft drop-in på luggklipp och tagit en tjuga för det, bara putsa till den lite liksom. Så hade folk kunnat komma in och få detta aber fixat. Bra va?
En som gjort vettigare grejer än jag ikväll är Johannes. Han har de senaste dagarna jobbat på denna julglögg:

Det är sprit, vin, socker och julekryddor. Mycket gott!
Även denna gång fick jag äran att pynta förpackningen, jag valde en mer subtil stil denna gång.
/H

Livet på landet i en lägenhet i staden

Här kommer ett litet pyssel som jag inte gjort själv. Fast det är inte så att jag snott det, utan jag har frågat om lov och det var okej. Det är nämligen Johannes pyssel. Han har odlar rätt mycket här i lägenheten, bland annat persilja, gräslök, chili, basilika och rädisor. Dessutom har vi en mystisk buske i vardagsrumsfönstret som växt upp från ett frö som ingen vet vad det är. Själv är jag plastblom-ansvarig och ungefär lika bra med växter som kexchoklad är äckligt, könsroller är mysigt and so on. Hursomhaver, av några av växterna gör Johannes ibland örtsalt. Jag fick äran att piffa upp några burkar (decoupage på locken då, det är min nya grej)
Har jag fattat det hela rätt så tar man alltså örter och salt och blandar detta därav ordet "örtsalt".
/H

Trocatini

En gång i tiden skrev vi ju faktiskt in bakning i beskrivningen av pysselkartellen, och det har ju inte varit speciellt mycket sånt här, även fast en smörgåstårta figurerat. I brist på färdigt pyssel att visa er tänkte jag därför bjuda er på ett drinktips såhär på lördagskvällen. Drinken har döpts till "trocatini" och är min absoluta favorit just nu. Den består av en del Martini Bianco och två delar Trocadero (allt är relativt, det funkar förstås att använda mindre eller mer Trocadero). Eftersom den blir så svag, alkoholmässigt, passar den även gravida och bilförare (obs skämt).
Gott blir det!
/H

Kvällsmat

Just nu sitter jag och tänker på något gott att äta men det finns inte så mycket här hemma. Den här smörgåstårtan gjordes för någon vecka sen, den var mycket smaskig. Pyssel är det kanske inte, men pyssligare än en vanlig ostsmörgås? God var den i vilket fall somhelst. /H