Another crack in my heart

Kanske drack jag lite för mycket igår, är lite seg idag. Men allt som allt är jag nöjd, speciellt över att jag inte gick ut och trängdes med alla andra fyllon utan stannade inne tillsammans med två supertjejer. Har tillbringat dagen fnissande med roliga klipp, och fikat hemma hos Linda och gosat med hennes gulliga hund. Snart är det dags för pizza och läsk, det enda som kan fylla tomrummet i mig just nu. Är less på socker nu, vill ha fett och flott, trött på choklad och knäck.

Jag drabbades förresten av storhetsvansinne vad det gäller knäcken strax före jul. Trodde jag var för fin för kulprov. Den blev helt mjuk och alltså misslyckad, men jag gjorde ändå en sånhär käck strut och gav den till lillebror för vi vet ju alla att det är utsidan som räknas:

It's an ordvits!

Livet är en ordvits tänker jag.

Mitt på bordet stod en gris

Alltså, man ska ju inte deppa denna årstid. Det känns lite hopplöst när det enda som kan engagera ungdomen i detta land är chansen att hetsa mot kvinnor som anmäler "fel" män för övergrepp. Män som anses ofelbara och oifrågasättbara. Vad som känns ännu värre är att även människor man trodde hade vett i skallen hakar på hetsen. Och de gör det helt utan heder, det är konspirationsteorier värre än de kring månlandningen, det refereras hej vilt till olika plojtidningar när "fakta" ska anges osv.

Men ändå. Idag drabbades jag trots detta av lite julkänsla. Ikväll ska jag äta julmiddag med mina favoritkillar. Jag lyssnar på den här.
Tänker, alla är inte jävla svin, en och annan gullegris finns här i världen med. 

Den här grisen är ju ganska ful, men ni fattar vad jag menar. Den är söt inuti, för där är mandelmassa. En mandelmassenasse sas. Doppad i choklad.  Med strösselögon.

Nu ska jag slå in lite julklappar. Och fortsätta lyssna, så jag blir lugn.

Åh Gudrun

Detta är ju ett gammalt pyssel, men det gör mig så glad just nu, och jag har inte gjort några nya änglar i år:

Gudrun, trots blixten så anar man ändå att det är henne.

Det är lite svårt att ha någon vidare julkänsla just nu.
Bland annat för att en krönikör för den näst största kvällstidningen refererar till någon han kallar "pursvenskar" i motsats till "invandrare". Trodde inte man skulle läsa något sådant i en tidning efter fyrtiotalet, men ack så fel jag hade. 

Det är nästan så man kan höra stöveltrampen.

Men man ska ju inte gräva ner sig heter det. Inte gråta göra motstånd osv. Och därför blir jag himla glad av Gudrun.

Män som hatar pyssel

En liten iakttagelse bara:

Jag bor i ett studenthus, så här pågår ibland vissa rätt studentikosa aktiviteter. Bl.a, på senaste har någon i hissen, och på andra ställen, satt på egengjorda pärlplattor förställande olika nintendofigurer. Enligt uppgift från pärlplattemakaren, som meddelat sitt syfte genom käcka små lappar, är detta för att göra hissen/trapphuset lite roligare och vackrare. Allt gott så, jag tänkte inte mycket mer på det.
Så en dag är en av figurerna helt brutalt halshuggen. Någon har slitit ner den, jag tänker, helt besinningslöst för bara en liten del som vägrat lossna från väggen satt kvar. Halshuggaren kanske t.o.m. bröt en nagel på köpet, kanske började det blöda.
När jag såg detta ensamskrattade jag i hissen. Jag tänker att personen bara har stört sig så mycket på de små figurerna att den varit tvungen att riva ner den och ha sönder den. Alltså jag tycker det är så fint. Kan inte riktigt sätta ord på det, men. Jag älskar folk som stör sig, upprörs och bara blir förbannade. Tänker såhär kan det fan inte gå till.

MER SÅNT!

Flyttonsdag med pepp och förhoppningsvis flyt

Jag käkar pepparkakor och laddar inför att agera flyttgubbe resten av dagen. Känns på något sätt som att cirkeln är sluten. För nästan fem år sedan (!) var familjen på besök över påsk och min då ganska unga lillebror fick syn på restaurangskylten med det geniala namnet Svensk och kinamat. Nu ska han bo ett stenkast därifrån så vi kanske äntligen för möjlighet att besöka dessa skojare, något jag aldrig gjort även fast jag haft alla möjligheter. Något säger mig att maten inte är lika bra som namnet men ändå.

Innan dess ska jag äta en tallrik gröt och fortsätta peppa tillsammans med Taube. Man måste älska när han sjunger Panamahahaha eller Doooon Fredericoo. Gamlingar som sjunger med vibrato på rösten är det vackraste jag vet. Då kan t.o.m. jag älska kolonialismen och vilja flytta upp i bergen och äta både franska och wienerbröd.

Tänkte också lägga upp en liten julhälsning till er alla såhär på första december(Det är okej! Såhär gjorde alla när www var nytt och det kändes fräscht att maila e-julkort). Gör en hel del julkort nu, som jag säkert kommer posta den 25 december eller liknande om jag känner mig själv. Men det är alltid nån man glömmer, nån man skulle vilja skicka till men det känns lite konstigt, man har inte adressen o.s.v.

Önskar mig nya svarta pennor, breda som sjutton, i julklapp! Det tar evigheter att sitta och pilla med de jag har nu.

Och så, en sista låt att peppa med, kan behövs inför dagens slit.