I fred och frihet

Allt är under kontroll. Pluggar och lyssnar på Lundell. Äter nougat och dricker trocadero. Detta med att man får äta vad man vill när man pluggar inför nåt viktigt går lite till överdrift när man skriver uppsats i ett års tid. Men jag har bestämt att jag ska bil klar oavsett om jag blir fetlagd på kuppen.
Har hängt upp en liten prydnad vid fönstret:

Gammal tapet och notpapper, lim, garn och pärlor. Sen använde jag på tok för tjock kartong, det tog evigheter att klippa ut. Hade nog gått minst lika bra att använda lite styvare papp bara. Men så är det med det, gjort är gjort, lätt att vara efterklok osv.

Tittade lite bort mot fönstret på mina fåglar och lyssnade på "Öppna landskap" och tänkte för ett tag att jag nog också trivs bäst i öppna landskap. Att jag inte borde bo i stan. Men det är nog en såndär grej jag bara får för mig. När jag först hade flyttat till Göteborg fick jag ett infall att jag nog ändå ville bo i Boden, så jag flyttade hem efter knappt ett år. Men det kan vara den sämsta idén jag någonsin fått. Och att flytta tillbaka hit var nog istället en av de bästa.
/H

Varför får Judith Butler arga blickar i matbutiken?

Trots allt mitt hårda slit hinner jag med att knarka aftonbladet.se, jag vet inte varför jag gör det men det är som en drog för mig. Jag går in där mellan tio och tjugo ggr om dagen, läser det mesta och framförallt intresserar jag mig för hur man använder ord på ett felaktigt/otydligt/nyskapande sätt, läsarkommentarerna och omröstningarna som ibland finns på sidan. I måndags var det ju internationella kvinnodagen, en dag jag har blandade känslor inför. Å ena sidan är det förstås en extremt viktig dag att uppmärksamma av tusen olika uppenbara skäl. Men å andra sidan så skulle jag bra gärna vilja att det inom en snar framtid skedde en sådan förändring att vi slapp allt prat om kvinnor och män, att vi slapp denna absurda kategorisering, att detta könstjat förpassades till historien, att vi storstädade vårt språk på isärhållande ord och bara lät folk vara. För även om jag tycker att det är livsviktigt att hundraårsjubileet av kvinnodagen uppmärksammas så dör jag när jag tänker på en 200-årsfest.

Hursomhelst, för att komma tillbaka dit jag började så gick jag förstås in på aftonbladet.se denna kvinnodag som alla andra (mans)dagar. Och där fanns då en omröstning med två olika rutor att klicka i, en för kvinnor och en för män. Frågan löd, tycker du att Sverige är nog jämställt? 60% av männen tyckte visst det, liksom 40% av kvinnorna. Denna stora del av Sveriges befolkning (och den som lagt upp undersökningen med) vet alltså inte vad jämställdhet är. Det är alltså inget relativ begrepp, något man kan vara mer eller mindre. Det är ungefär som död, man är inte mer eller mindre död, man är det eller inte. Antingen är det jämställt eller så är det inte det. Sverige idag är inte jämställt.

Antingen tror dessa människor att det pågår någon slags konspiration, att kvinnor exempelvis tjänar lika mycket som män, men att detta tillsammans med en mängd andra saker hålls hemligt (men då tycker jag de borde ringa skatteverket och be dem kräva in skatt från alla kvinnor som bara uppger att de tjänar 80% av vad männen gör när de i själva verket tjänar precis lika mycket) för att dölja att Sverige i själva verket är jämställt. Eller så tycker dessa människor,60% av männen och 40% av kvinnorna, att det är bra som det är. De tycker på fullaste allvar att vissa människor förtjänar mindre lön än andra. Att vissa har större rätt till makt och inflytande än andra. Att några av oss människor ska våldtas. Att vissa ska tas på allvar och vissa ska förlöjligas. Att ojämställdhet är nog jämställdhet. Kan det vara så illa?
Observera att jag är fullt medveten om, och i detta fallet tacksam för, att det inte behöver betyda att 60% av alla svenska män och 40% av alla svenska kvinnor tycker så, bara de som röstar på aftonbladet. Men det var nog för att jag skulle förstå att det inte är dags att säga tack och hej till internationella kvinnodagen än.

Sen tänkte jag även visa er lite pyssel, hade god lust att skriva att det är en sorgedräkt, på grund av all idioti, men det är det inte. Det är en helt vanlig tröja som jag sydde lite extra sömmar i för att den skulle bli lite roligare.

Hela alltet är sydd i muddväv för att det skulle bli lite mer struktur. Broschen är en av mina favoriter som jag haft jättelänge.

Sist av allt återknyter jag till rubriken "Varför får Judith Butler arga blickar i matbutiken?" och det faktum att jag sen flera år tillbaka bor i Göteborg, humorns hemstad:
Jo, för hon tror inte på kön.
/H

Mitt ljuva tiotal

I tisdags firades födelsedag här hemma. Jag gjorde chokladmousse medan Johannes var på jobbet eftersom jag vet att det är lite av en favorit för honom (glaset med lite i var till mig för jag är inte lika förtjust).

Glasen var för höga för att rymmas på hyllorna i kylen, så jag ställde dom i dörren. Fast det skulle jag inte ha gjort, för när jag sedan öppnade dörren så hände det här:

Jag blev lite ledsen ett tag men så slog det mig att det skulle bli ett bättre blogginlägg om jag även fotade kraschen. Så då blev jag glad. Tiotalet! Plus att jag som man kan se på första bilden hade fyllt två plastmuggar också och de klarade sig så lite mousse blev det ändå till slut.
/H