Grejen med att dö för andras åsikter

Lite mer än fem månader sen valet, fem månader sedan man bombarderades med mindre genomtänkta kommentarer som tex att ogilla sd är lika illa som att ogilla invandrare, att uttrycka sitt motstånd gentemot rasism är att ifrågasätta yttrandefriheten, det är medias fel att folk tror att sd är rasister osv osv. Kommentarer som dryper av så mycket oförstånd att det är ett självmordsuppdrag att försöka bemöta dem.

Mest av allt, vilket jag också vädrade då, störde jag mig på detta evinnerliga "citerande" av en "vis man".

En vis man sa en gång, jag kanske inte gillar dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.

En vis man bör i detta sammanhang alltså förstås som Voltaire, upplysningsfilosof och demokratimotståndare med minst sagt tveksam inställning till muslimer och kvinnor bland annat. Så till att börja med, de lutar sig alltså på en man vars idéer innehöll och byggde på ett massivt förakt för folket och dess förmåga att välja själva. Men, jag är inte den som är den. Voltaire var ett riktigt ljushuvud och jag tycker att det finns bra mycket fina grejer att hämta där.

Det käcka citatet är förstås en efterhandskonstruktion/missförstånd. Han sa eller skrev aldrig så, tråkigt nog. Dessa catch frases är ju tyvärr i nio fall av tio för bra för att vara sanna. 

Men hursom, jag ska akta mig för att bli en sånhär "visste du att banan egentligen inte är en frukt det är ett bär/nej nu har du allt fel det är en ört-person".

Fortsätter istället med att sparka upp, till synes, öppna dörrar.

Yttrandefriheten, den grundar sig alltså på att alla människor har samma rättigheter värde. Jag vill här skrika, man kan tyvärr ej äta kakan och ha den kvar, bitter men sant. Tycker det är väldigt ironiskt att människor som ej köper grundidén ändå hävdar sin rätt till yttrandefriheten. Men det kanske bara är jag?

Och vid detta lag säger ju sd-röstaren, eller mer troligt "jag röstade inte på sd men jag tycker att de har bra poänger och tycker hetsen mot dem gått för långt-röstaren", att de visst tror på allas rätt och värde, de är ju inte rasister.

Så man kan ju koncentrera sig på själva dö-grejen. De skulle dö för min rätt att uttrycka min åsikt. Tack! Men ändå, lite onödigt och förhastat. Jag har lite svårt att köpa själva dö-grejen faktiskt. 

Här är grejer man istället skulle kunna göra:

Det kan finnas en idé i att tex. inte beklaga sig över hur folk klär sig och hur obekväm man känner sig när man inte kan få ögonkontakt (är man beredd att dö är man väl beredd att vara lite obekväm?)

Man kan stå upp för yttrandefriheten men istället för att dö kanske vara beredd att ta emot personer som inte haft turen att födas i ett land där denna frihet finns.

Man kan låta dessa människor få sjukvård och skolgång utan att beklaga sig över hur mycket det kostar. 

Ja man kan överhuvudtaget sluta fundera över hur mycket det kostar, för jag menar det är ju ändå något man är beredd att dö för...

Ps

När man bakar kan man lyssna på denna, det blir roligare då.

Kattiga muffinbullar

Jag är inte så mycket för kakor. Alltså jag tycker typ att det är lite slöseri att blanda ut godsaker med mjöl och annat trams. De kakor jag tycker om är antingen väldigt söta eller väldigt mastiga, jag är ingen sockerkaksperson för det känns som att det är lite för mycket luft för min smak. Plus att det tar typ hundra gånger längre tid att baka än att bara gå och köpa en snickers. 
Igår gjorde jag iaf muffins efter ett recept från Linda, hon brukar göra dem och de är sjukt ljuvliga and all that. 

Nu syns inte receptet men den sugne kan ju alltid fråga efter det

Grejen är att de är lite krångliga att göra, har aldrig försökt tidigare, och jag råkade dessutom tappa ut kakao över hela köket just när jag gjorde fyllningen som är i mitten så det var lite av en katastrof, men i slutändan blev det sjukt gott även om det inte blev lika bra som när Linda gör dem.
Helt klart värt det vilket som, fyra fyrar.

Hemligheter

Håller på med en del hemligheter som jag inte kan visa här just nu. 

I övrigt känner jag att mellopeppen avtar. Det var iofs längesedan jag gillade den svenska vinnarlåten, är förstås mer en eurovisiontjej än en mellotjej. Men ändå. Hade förväntat mig mer än detta. Var är Peter Jöback? Alltså, jag älskar Peter Jöback. Ibland sjunger jag Hollow här hemma, bland annat just nu! Alltså när jag sitter och skriver detta! Johannes gillar när jag sjunger. Linda har sagt en gång att det är beviset på att han är kär i mig, eftersom jag sjunger så dåligt att hon mår illa av att tänka på det. Jag skulle tro att hon har rätt, som vanligt. 
Det är fint att ha en kille som gillar när man sjunger som en skata, och fint att ha en bästis som alltid är ärlig. 
Men jag saknar ändå Jöback.

Elefantpyssel

Jag har fått lite dille på detta med att trycka olika enkla mönster, mest för att det går så otroligt snabbt jämfört med att måla, och jag älskar när det går snabbt. Denna tygkasse är en födelsedagspresent till min pappa  (som jag tyckte det var assvårt att hitta på någonting till, för han har så sällan saker med rosetter, blommor och glitter och det brukar ju ofta vara sånt jag gör, men elefanter tänkte jag, det funkar alltid):

Palmen var det enda som var lite besvärligt att få till men det gick till slut. Skulle kanske ha gjort något mer, men samtidigt vågade jag inte för om det skulle bli fel får man ju göra om allting. Påsen är enklaste möjliga modell med två kvadrater.

Jag har aldrig gjort något med mer än en färg så jag tänkte att nästa gång får jag väl lov att försöka mig på det.

Giftigheter

Idag har jag tvättid (fast jag vill skriva tvätttid) och hej vad tråkigt det är. Tvättar i vanliga fall never för det har jag bytt bort mot att diska lite mer. 
Passar på att tvätta massa tyg. Det är ju ett litet aber detta med att man helst ska tvätta allt tyg innan man sätter saxen i det och börjar sy ihop nåt. Annars kränger sömmarna och storleken kan ändras. Jag skarvar rätt ofta vad gäller det. Speciellt om det är ett tyg som bara krymper lite. Har ändå en tendens att alltid göra allt för stort.
Fast nu när jag börjat måla på var och varannan grej är det av yttersta vikt att tvätta allt före.
Annars lossnar färgen. Det är en massa ytbehandling och skit på tygerna man köper. Viktigt att tänka på alltså. Säkerligen är det annat gift med, cancergift och liknande. 

I övrigt har jag träningsvärk i magen för att jag skrattade så mycket igår åt min lillebror. Att vara med honom är lite som att vara med i Roast fast utan Schyffert. Himla skoj, I like

En promenad i solen

Nej men så att jag går på denna härliga promenad då va och känner mig lite blåst på konfekten. Solen lyste visserligen men det var kallt som satan, kan känna att jag borde anat oråd när det i morse blåste förbi massa skräp utanför fönstret med tanke på att vi bor på åttonde våningen. 
Först tänkte jag gå till KTB men så tänkte jag äh vasastan är som chinatown och valde att traska upp till humanisten. 
När jag gick över fotbollsplanerna, som för tillfället då är bandyplaner, blåste det som värst och jag kände att nu kommer jag frysa fast här och dö, samtidigt öste högtalarna ut California dreamin och det var ju lite bitterljuvt men mest bittert.

Gick förbi antikaffären som säljer kinesiska antikviteter och tänkte på kursen jag läser nu om illegal handel med kulturföremål. Lovade mig själv att jag aldrig, även om jag blir rik, ska handla där, hur gärna jag än skulle vilja ha en antik kinesisk trähäst. Tänkte också att jag nog borde ursäktat mig för att jag använde ordet "indianer" igår på chatten. Det är verkligen inget okej ord men jag är lite så att om alla andra gör något så hakar jag på. Vill ej verka pk. 
Kom fram till att det nog var bra att jag inte drog igång en indiandiskussion, tänker på alla de gånger jag hintat om det problematiska med kategorin kön. I nio fall av tio kontrar nån gubbe med att hänvisa till att "sist jag kollade hade jag iaf kuken (okej gubbar säger inte kuken så ofta) kvar höhö" och tycker sig därmed ha vunnit diskussionen och en gång för alla bevisat att kön är något evigt och inte möjligt att ifrågasätta eller ens omformulera. Instinktivt brukar jag vilja fråga och sista gången du såg din hjärna var närdå? Fast det gör jag inte. Är för artig allt som oftast, iaf när det kommer till gubbar.

Mötte en kille som hade en väldigt fin och färgglad jacka, blev lite glad och tänkte att jag kanske ändå orkar gå hem (plus att jag började svettas lite när jag gick uppför backen så frysandet avtog lite). Men sen tänkte jag att jag knappast gör någon glad med min svarta uppenbarelse och våldtäktsmössan nerdragen över halva ansiktet (alltså våldtäktsmössan, den som är stor, svart och ful och ska dölja mitt hår/feja när jag går hem ensam på natten så att eventuella våldtäktsmän ej fattar att jag är tjej. Vet att sånt ej funkar och att man bara blir mer medveten om sin utsatthet när man försöker sig på olika strategier, men ändå. Gick feministiskt självförsvar med Fritte på gymnasiet och efter det kände jag mig ett tag oövervinnerlig, det var bara att sparka dem på pungen och skrika gå hem och runka gubbjävel så var man safe. Men sen testade vi våra skills på några kompisar och det visade sig att vi var rätt chanslösa.)

Lämnade tillbaka åtta böcker om våld, lånade två om kolera till min kille.

Gick avenyn tillbaka, trots att jag verkligen ogillar avenyn mest av alla ställen i hela stan. Skulle gå över vägen då en bil kom i ilfart och tvärnitade precis innan jag blev överkörd, förarn vinkade över mig med en vink som var så hetsig och arg att det hade varit bra mycket trevligare om han bara fuckat åt mig (alternativt kört ett fuck you, kört över mig och sen ett fuck you till åt mitt lik). Vid vänliga vinkningar brukar jag nicka lite vänligt som tack och bra dagar kan jag till och med drista mig till en hurtig vink men denna människa förtjänande ju varken det ena eller andra. Tyvärr föll det sig så att jag snubblade till lite och liksom gjorde en superdjup bugning. Gud så jag grämde mig, för nu tror denna människa som ville döda mig alltså att jag är så supertacksam att jag bugar inför honom. 
Kunde ej tänka på något annat resten av vägen hem.

Det positiva tänkandet:

Måste lämna tillbaka en hel drös böcker till biblo idag. Det visade sig dock vara rätt tunna och lätta böcker så jag kan packa ner dem och ta en promenad dit. Det är ju sol osv och det är ju alltid sköj.

Vidare är det tisdag och tisdag betyder pizza.

Och detta!

Make it work

I helgen har jag haft ett litet Project Runway-maraton. En av mina absoluta favoritserier, Tim är förstås himla gullig och under ett otal säsonger har jag också lärt mig att älska Michael Kors. Jag blir jätteinspirerad och sugen på att sy när jag sitter och ser. Framförallt imponerad blir jag av de yngre deltagarna som inte bara är sjukt bra designers men också att de är så kunniga vad gäller sömnadsteknik och sånt. Ibland tänker jag att jag ångrar lite att jag aldrig lärt mig sy på det sättet. Nu menar jag inte att jag vill gå någon hel utbildning, men en kvällskurs eller två i grunderna skulle kanske inte skadat. Nu känner jag visserligen att jag under åren snappat upp en hel del tricks från böcker och www och hjälpsamma personer i min närhet, fast det har tagit lite tid. Har gjort en hel del mindre lyckade saker under åren, men också fått in enstaka fullträffar (som jag av någon outgrundlig anledning valt att fokusera på, vet ej varför? I vanliga fall brukar jag bli totalt nedslagen när jag misslyckas med något, känna mig sämst i världen och ge upp). 
De första åren var det mer enkla grejer och rätt mycket ändringar på oformliga second hand-plagg. En tidig grej jag gjorde helt från grunden själv, med eget mönster och sånt, som var lite mer avancerat än en tubtop är denna:

Tyget kommer från en klänning jag fått. Den var lång och vid i kjolen så jag slaktade den bara och klippte ut nya delar. Inte det härligaste materialet, lite stickigt och svettigt, men väldigt fint mönster (färgerna är lite kassa på bilden). I ryggen som inte syns är det guldknappar som jag minns att jag köpte på Kortedala torg.

Angående bilden, så är det alltså ett foto av ett foto jag hittade när vi städade. Har ingen aning om var originalet eller klänningen befinner sig så kan inte visa hela, men den är relativt tight och typ knälång i nederdelen.
Klippte bort Rasmus som står bredvid mig, vet ej om han vill figurera i dessa sammanhang.
Tror detta var nyårsafton 2006-2007 och vi står i mamma och pappas hall.
Jag gör min signature pose, en kombo av livrädd och överlägsen.
Man kan lätt tro att jag sällan byter frisyr, även om håret är väldigt rött. Fast det har ju faktiskt varit både kortare, rakare, längre, svart, orange, brunt och nästan blont mellan då och idag. 
Är förövrigt mycket sugen på att ljusa upp mitt hår, som jag alltid blir när våren närmar sig och som jag alltid ångrar när jag i augusti ser ut som svinto i håret.

Kanske kan jag leta fram något riktigt fult jag gjort och visa om jag vågar. Fast jag brukar oftast slänga sånt, men något kanske ligger och skräpar någonstans.

Mitt nya kall

Har fått förslaget att göra detta till en schlagerblogg istället för en pysselblogg, då jag ägnar mer tid åt det förstnämnda än det sista. Vet ej riktigt om jag är där en, speciellt inte då de två semifinalerna varit något av en flopp. Samtidigt känner jag att behovet av ett skarpt schlageröga är akut. Läser denna blogg men varken där eller på resten av Aftonbladet har jag hittat ett ord om den absoluta fiaskochockkaosmissblundern som skedde förra veckan när Dannys direktkvalificeringen till Globen avslöjades alldeles för tidigt genom vad jag förmodar var ett teknikhaveri (alltså, när de fem som gått vidare i tävlingen avslöjades började Dannys låt spelas, vilket den alltså inte skulle ha gjort. Låten ska spelas först efter att alla fem räknats upp och sen ska då spänningen återigen öka och till slut ska den direktkvalificerade tillkännages till tonerna av sin låt. Så gick det till igår, men inte förra veckan. Klar miss!). Så kanske bör detta bli mitt nya kall i livet.

Angående gårdagens semi har jag två saker jag uppskattade extra. Dels fröken Elektrisk sk. broccoli-utstyrsel. I like och skulle lätt kunna ha något liknande på mig. Dels Walz fina fluga, så extremt fin att den nästan väger upp hans ultravidriga skägg. 
Nästan.

Nu ska jag söndagsfika!

Grattis

Här har inte hänt mycket av vikt på sistone, till skillnad från i Kairo tex. Så jag säger bara:


GRATTIS EGYPTEN, fy fan vad ni är bra!



När sånt händer blir jag faktiskt glad och varm i hela själen.

Strykbräda

När jag kladdade med all textilfärg blev det den för min lilla strykbräda som redan innan var superful och fläckig. Jag bryr mig väl måttligt i sånt men det är ju samtidigt trist om det skulle färga av sig på nåt när man stryker.Så på enklast möjliga sätt gjorde jag ett nytt överdrag:

Tog helt enkelt själva brädan, la den på tyget och ritade av den, la till sömnsmån och klippte ut. Sen sicksackade jag bara fast ett resår:

Såhär ser det alltså ut på baksidan. Helt okej kan jag känna iom att man slipper göra nåt annat fix än en enda sicksack.

Det hela tog typ tio minuter från början till start, plus kanske fem-tio minuter extra då jag kom på att jag skulle klippa till några extra bitar att lägga under överdraget för att göra den lite mjukare, ju mjukare desto lättare att stryka ju. Då blev det lite knas och lite jobbigt att få alla lagrena att inte knöla sig, men tillslut satt det på plats. 

Kul tjej jag är va? Obs att jag har andra intressen än strykbrädesöverdragssömnad. Typ supa och slåss och annat coolt.

Svart svart svart

Efter många om och men lyckades jag äntligen träffa min kompis som vid det här laget nog hade glömt att hon fyllt år men hon fick ändå presenten som legat här och väntat. Vi är himla dåliga på att ses jag och hon. Det tar typ tio minuter med vagn och kanske fyrtio minuter om man är värsta hurtiga och går mellan oss men ändå ses vi nästan aldrig. Svindåligt kan jag tycka. Men efter att jag skickat henne på en liten guilt trip då hon "inte hade tid" att prata med mig tidigare igår och sagt du bryyyyyr dig ju inte om mig alls (är mellanbarn så detta beteende är alltså ej mitt eget fel och helt tvångsmässigt) dök hon upp när sista mellobidraget var färdigsjunget och fick denna:

Svart bomullstrikå, applikation av svart fejksammet och svarta paljetter.

Ett samtalsämne vi ofta ägnar åt oss är hur folk blir dumma i huvudet. Alltså går igenom tänkbara orsaker, är det dålig uppfostran-det sociala arvet, trauman, en ovilja mot att inte vara dum i huvudet osv. Är ganska säker på att en anledning till att jag ej blev en fullständig idiot är just det att jag haft en sån bra vän. Så himla fint. Tack för att jag ej är dum i huvudet!




Jobbigt läge: hissen är trasig och jag är röksugen. Ner för trapporna är inget problem men upp! Dör lite bara när jag tänker på det. Skrämde tydligen J inatt när jag kom hem och flåsade som Darth Vader men jag är bara glad att jag inte la mig och sov nere i entrén för det är verkligen ena riktiga mördartrappor.

Lördagen

Idag rör sig mina tankar främst kring två saker. Dels mellon som börjar idag. Är pepp men kunde varit mera pepp. Har en känsla av att man återigen från vänta till eurovision innan den riktigt bra skiten börjar. Är trött på denna bredd man försöker skapa i mellon. Jag vill att alla bidrag ska vara Linda Bengtzing. Bara. Möjligtvis nåt etniskt med indianer, samer eller dylikt. Och Arja borde tävla varje år med Högt över havet. 
Det finns gott om andra forum för kvalitet och jag skulle uppskatta om de lämnade min kära schlager ifred. 


Sen tänker jag mycket på ugglor. Har bestämt att nästa grej jag syr till mig själv ska på ett eller annat sätt innehålla en uggla. 

Denna ugglan är ett julpynt från Indiska som blivit kvar. Jag gillar den, den kan gott hänga kvar där. Ho ho.

Lite om vad som komma skall

Jag har påbörjat ett sånt här projekt som kommer ta en del tid att slutföra. Vid storstädningen möblerades det om lite. En stor bokhylla delades itu och nederdelen fungerar nu som en riktigt härlig svennebananig tv-bänk:

Högtalarna blev kvar trots storstädning. Jag var emot.

Kinaskåpet som tv:n stod på tidigare har fått det ännu mera helylle uppdraget att agera spritskåp. Hursom, jag har börjat klistra fast lite blommor. Min tanke är att fylla hela. Än så länge här jag lackat fast en:

DECOUPAGE

Det ska alltså komma mer eftersom har jag tänkt. Det är dock väldigt tidskrävande då det är extremt smådetaljer att klippa ut och jag har ingen bra papperssax eftersom jag så fort jag har en bra och vass sax alltid ska testa lyckan och typ klippa ståltråd med dem. Detta projekt är också orsaken till den incident jag redan på föredömligt sätt informerat allmänheten om på facebook, då jag råkade äta en inte helt oansenlig mängd servett till frukost. Det ligger sönderhackade servetter lite varstans i läggan så det är lätt hänt. 

Får se när det blir klart, jag tippar på 2014 (som förövrigt när man säger det, tvåtusenfjorton, känns väldigt mycket som framtiden, ni vet filmframtiden med flygande bilar, rymdcharter, silverkostymer och ej att förglömma bildtelefon).

Raperap

Förutom att lipa gillar jag också att skratta. Här känner jag att det enkla oftast är det bästa, mest kanske för att jag inte direkt roas av mig själv och jag har rätt svårt att komma från punkt a till b oftast(plus att jag ofta tappar bort mig inom parantes).

Hagbard är min absoluta favoritserie. Oj oj vad tokig han är brukade jag tänka när jag drack mitt morgonkaffe. Ja, brukade, för sen typ ett år tillbaka har GP tagit det förbluffande dåliga beslutet att byta ut Hagbard mot serien Medelålders plus som jag känner att jag oftast relaterar noll till och om jag någon gång relaterar har det alltid med skräck inför min egen död att göra. Inte kul!

Ett av de absolut roligaste skämt jag vet brukade min bff dra förr. Hon lutade sig mot ens öra och viskade I'm gonna rape you varefter hon la av en brakrap. Lessnar aldrig på det skämtet.

Sen tycker jag detta, som Terése tipsade om för några månader sen och som jag hade lyckats missa, är hysteriskt kul: 



Gamlingar som säger rasistiska saker och ingen säger emot dem bara för att de är så himla gamla men alla ser besvärade ut är också en personlig favorit. 




Sen tror jag inte det var nåt mer som var kul?

 

Katten, musen, tiotusen

Här va:

Den med supersyn kanske kan ana några möss som gömmer sig bland katterna. Tänkte att det vore skoj att göra dem lite halvosynliga. Kanterna är fållade men det slutade med att jag använde sick-sack då raksömmen vägrade bli rak, fast såhär i efterhand var det nog lika bra för det blev roligare så.

Är det något jag verkligen inte gillar så är det teknikstrul. Skärpning www!

Paketöppning

Nu när posten gjort sitt jobb kan jag visa ett till tryck som blev till en liten scarf som min mamma fick i födelsedagspresent:

Man väljer ju inte sin mamma men hade jag fått välja hade jag garanterat valt min för hon är överlägset bäst så det är lite trist att vi bor så långt ifrån varandra. Precis som jag tycker hon att katter är gulliga (ja jag tycker faktiskt det dock ej irl för de klöser och biter och går ej att lita på för fem öre) så det fick bli ett kattmotiv. 

Jag hade en bild till men nu har bilduppladdningen fuckat upp igen så jag vet inte, får väl lägga upp den sen. 

Jättebilliga grejer

En till gullig häst, som inte står bland de andra:

2,50 kr kostade den lille vännen

Läste också en kommentar här på www under en intervju med Gudrun Schyman. Alltså:

Ner med fismenismen

Missförstå mig rätt här, jag har aldrig varit den och kommer hellre aldrig bli den som säger nej till lite hederlig fis- och prutthumor. Men en sån här grej får mig att skratta mest av andra skäl. För att jag då och då fylls av en hopplöshet och känner bara att världen är skit och kommer förbli skit vad jag än gör. Och så ser jag något sånt och fylls av en sån ro. Alltså det är lite som det ordspråket, med såna vänner behöver man inga fiender, fast tvärtom. Med såna fiender behöver man knappt några vänner. Man vinner ändå. 
Så känner jag iofs i allmänhet för antifeminister, rasister och annat löst folk, det brukar ju inte direkt vara så mycket tuggmotstånd i deras argument. 
Men detta var faktiskt extra roligt.