Jag har ju redan uttryckt var jag står politiskt både här och i en hel del andra inlägg, men kan ändå inte låta bli att kommentera dagens val.
Jag har redan röstat på Feministiskt initiativ, bland annat därför att:
För att det är en skam för ett modernt land att kvinnor och män inte får lika lön för lika arbete. För att jag kan läsa och inser att lönediskriminering existerar och att den inte visar några som helst tecken på att försvinna av sig självt. Jag är less på bortförklaringar om att denna skillnad beror på att skillnaden mellan offentlig och privat sektor. Som att den offentliga sektorn inte kan byggas ut och att lönerna där inte kan höjas. Som att det vore en gigantisk slump att kvinnorna valde just den sektorn med de låga lönerna. Som att lönediskriminering pga kön inte existerar i den privata sektorn. För att jag är trött på att man hela tiden vrider och vänder på det och får det att framstå som att höjda löner för kvinnor vore ett hot mot män. Män "vinner" inget på att kvinnor diskrimineras, men kvinnor förlorar x antal tusenlappar i månaden på det.
För att jag är för att göra föräldraförsäkringen helt individuell. Det beror bland annat på att även fast jag tycker det vore lattjo om jag fick ge bort "mitt" bostadsbidrag (som jag inte har några planer på att använda) till någon som ville ha det, och gärna skulle ta emot någon annans CSN-dagar (pluggar gärna resten av livet) ser jag ändå en poäng i att alla bidrag och försäkringar från välfärdsstaten är knutna till individen. Dessutom tycker jag att folk som tycker om "valfrihet" borde se att det faktum att den absolut största delen tas ut av kvinnor talar för att på detta område finns visst ingen "valfrihet" utan istället en tvingande struktur.
För att jag tycker att människor som inte lever i heterosexuella parförhållanden och/eller kärnfamiljer också har rätt att ta del av föräldraförsäkringen.
För att jag tycker att alla människor har rätt att bestämma över sin egen kropp och att denna rätt 2010 borde vara lagstadgad. Att ett nej är ett nej, och självklart att avsaknad av ett nej inte betyder ja.
För att jag tycker att det är lika självklart som att en person som utsatts för rån och som uppenbarligen "gett upp" utan motstånd för att undvika att bli utsatt för våld är ett brottsoffer att en kvinna som utsatts för våldtäkt, och gjort samma val med hänsyn till sin egen säkerhet, också är ett brottsoffer. För att jag inte alls tycker att en lagändring där brist på samtycke blir avgörande vid våldtäktsdomar är ett hot mot rättssäkerheten. Utan att jag är fullt övertygad om att alla människor, kvinnor som män, mycket väl kan skilja på om de har sex med en annan person eller om de utsätter en annan person för ett övergrepp.
För att jag tycker att det rimligtvis inte är mycket begärt att kvinnor som utsatts för våld och misshandel inte ska bli ifrågasatta och kränkta av rättsväsendet. För att jag tycker det är en skam att många kvinnor upplever den behandling dom möts av efter att de anmäler ett övergrepp så kränkande och nedbrytande att de väljer att inte fullfölja anmälan. Eller att de upplever situationen som ett nytt övergrepp, som i lidande blir jämförbart med det ursprungliga övergreppet.
För att utbildning bland poliser och domstolspersonal i dessa frågor borde vara en självklarhet.
För att jag tycker att allt det här är rätt basic rättigheter och inte så mycket begärt. Och för att jag tror att ska man vänta tills allt annat är löst, fixat och färdigt och då får man vänta i evighet och det har jag inte tid med.
För att jag är förbannat trött på skitsnack. För att precis som när delar av arbetarrörelsen och liberaler i rösträttsrörelsen slängde svekanklagelser efter de som krävde allmän rösträtt (och inte bara rösträtt för män) och menade att kravet på allmän rösträtt riskerade kampen för mäns rösträtt, tycker jag idag det är tydligt vem som sviker vem. Sveket ligger inte i att följa sin egen övertygelse men att förneka andras fulla rätt att göra detsamma.
Varför ska vi män och kvinnor som kräver jämställdhet vänta? Vad i hela världen är det som är viktigare och mer akut den här gången?
Och nej, jag tror inte den här texten kommer få någon att ändra sig (Om ni mot förmodan gör det så spring och rösta, skriv FEMINISTISKT INITIATIV på en blank röstsedel om det inte finns förtryckta, ni har min eviga tacksamhet och har då tagit ett steg närmre mot ett jämställt samhälle). Ni har säkert gjort ert val och förhoppningsvis leder det till att vi får ett regeringsbyte, till en regering som är bra mycket bättre på dessa frågor än den nuvarande. Då ska jag fira. Jag kommer att som Göran vara stolt men inte nöjd.
Optimisten i mig hoppas fortfarande på att FI kommer spränga åtminstone någon av de lägre gränser som finns. Tex 1% spärren som gör att röstsedlar kommer finnas tillgängliga i alla vallokaler nästa val.
Och i ett samhälle där mycket lite har hänt på jämställdhetsfronten de senaste åren är det gigantiskt stort.
Och ett gigantiskt kliv mot det viktigaste som finns, det ni! Det är fan inte fy skam.
(Och inte heller nu tror jag att ni ändrat er, detta är förmodligen en av de tråkigaste texter jag skrivit men samtidigt en av de viktigaste.)
Jag har redan röstat på Feministiskt initiativ, bland annat därför att:
För att det är en skam för ett modernt land att kvinnor och män inte får lika lön för lika arbete. För att jag kan läsa och inser att lönediskriminering existerar och att den inte visar några som helst tecken på att försvinna av sig självt. Jag är less på bortförklaringar om att denna skillnad beror på att skillnaden mellan offentlig och privat sektor. Som att den offentliga sektorn inte kan byggas ut och att lönerna där inte kan höjas. Som att det vore en gigantisk slump att kvinnorna valde just den sektorn med de låga lönerna. Som att lönediskriminering pga kön inte existerar i den privata sektorn. För att jag är trött på att man hela tiden vrider och vänder på det och får det att framstå som att höjda löner för kvinnor vore ett hot mot män. Män "vinner" inget på att kvinnor diskrimineras, men kvinnor förlorar x antal tusenlappar i månaden på det.
För att jag är för att göra föräldraförsäkringen helt individuell. Det beror bland annat på att även fast jag tycker det vore lattjo om jag fick ge bort "mitt" bostadsbidrag (som jag inte har några planer på att använda) till någon som ville ha det, och gärna skulle ta emot någon annans CSN-dagar (pluggar gärna resten av livet) ser jag ändå en poäng i att alla bidrag och försäkringar från välfärdsstaten är knutna till individen. Dessutom tycker jag att folk som tycker om "valfrihet" borde se att det faktum att den absolut största delen tas ut av kvinnor talar för att på detta område finns visst ingen "valfrihet" utan istället en tvingande struktur.
För att jag tycker att människor som inte lever i heterosexuella parförhållanden och/eller kärnfamiljer också har rätt att ta del av föräldraförsäkringen.
För att jag tycker att alla människor har rätt att bestämma över sin egen kropp och att denna rätt 2010 borde vara lagstadgad. Att ett nej är ett nej, och självklart att avsaknad av ett nej inte betyder ja.
För att jag tycker att det är lika självklart som att en person som utsatts för rån och som uppenbarligen "gett upp" utan motstånd för att undvika att bli utsatt för våld är ett brottsoffer att en kvinna som utsatts för våldtäkt, och gjort samma val med hänsyn till sin egen säkerhet, också är ett brottsoffer. För att jag inte alls tycker att en lagändring där brist på samtycke blir avgörande vid våldtäktsdomar är ett hot mot rättssäkerheten. Utan att jag är fullt övertygad om att alla människor, kvinnor som män, mycket väl kan skilja på om de har sex med en annan person eller om de utsätter en annan person för ett övergrepp.
För att jag tycker att det rimligtvis inte är mycket begärt att kvinnor som utsatts för våld och misshandel inte ska bli ifrågasatta och kränkta av rättsväsendet. För att jag tycker det är en skam att många kvinnor upplever den behandling dom möts av efter att de anmäler ett övergrepp så kränkande och nedbrytande att de väljer att inte fullfölja anmälan. Eller att de upplever situationen som ett nytt övergrepp, som i lidande blir jämförbart med det ursprungliga övergreppet.
För att utbildning bland poliser och domstolspersonal i dessa frågor borde vara en självklarhet.
För att jag tycker att allt det här är rätt basic rättigheter och inte så mycket begärt. Och för att jag tror att ska man vänta tills allt annat är löst, fixat och färdigt och då får man vänta i evighet och det har jag inte tid med.
För att jag är förbannat trött på skitsnack. För att precis som när delar av arbetarrörelsen och liberaler i rösträttsrörelsen slängde svekanklagelser efter de som krävde allmän rösträtt (och inte bara rösträtt för män) och menade att kravet på allmän rösträtt riskerade kampen för mäns rösträtt, tycker jag idag det är tydligt vem som sviker vem. Sveket ligger inte i att följa sin egen övertygelse men att förneka andras fulla rätt att göra detsamma.
Varför ska vi män och kvinnor som kräver jämställdhet vänta? Vad i hela världen är det som är viktigare och mer akut den här gången?
Och nej, jag tror inte den här texten kommer få någon att ändra sig (Om ni mot förmodan gör det så spring och rösta, skriv FEMINISTISKT INITIATIV på en blank röstsedel om det inte finns förtryckta, ni har min eviga tacksamhet och har då tagit ett steg närmre mot ett jämställt samhälle). Ni har säkert gjort ert val och förhoppningsvis leder det till att vi får ett regeringsbyte, till en regering som är bra mycket bättre på dessa frågor än den nuvarande. Då ska jag fira. Jag kommer att som Göran vara stolt men inte nöjd.
Optimisten i mig hoppas fortfarande på att FI kommer spränga åtminstone någon av de lägre gränser som finns. Tex 1% spärren som gör att röstsedlar kommer finnas tillgängliga i alla vallokaler nästa val.
Och i ett samhälle där mycket lite har hänt på jämställdhetsfronten de senaste åren är det gigantiskt stort.
Och ett gigantiskt kliv mot det viktigaste som finns, det ni! Det är fan inte fy skam.
(Och inte heller nu tror jag att ni ändrat er, detta är förmodligen en av de tråkigaste texter jag skrivit men samtidigt en av de viktigaste.)
