torsdag 11 november 2010

Mitt mörka förflutna

Så här blev en andra ramen, städade badrummet i måndags så jag vågade fota där inne:



Jag har sjukt mycket broscher, men några fick plats i alla fall.

En annan grej jag gärna skulle rama in är serier av Nina Hemmingsson, men jag vet inte om jag har hjärta att klippa sönder mitt album med henne (är det okej att göra så?). Det här är genialt:



Just denna bild hade jag, tillsammans med en hel del annat, tapetserat på en bokhylla när jag var ung (tjugo) och vild. Brukade titta på den och fnissa lite för mig själv. Jag var en helt annan person då. Kvinnor i horder, whiskey till frukost, att leva för rock and roll osv. Men min dekadens gick utöver detta, för på den tiden limmade jag hej vilt, utan några betänkligheter, kunde inte stava till decoupage och ägde bara ett slags klister (möjligtvis hade jag ett limstift också) som jag använde till allt, fattar ni hur djupt nere i skiten jag var?
Hela bokhyllan var tillslut täckt med diverse urklipp (egentligen rev jag ur dem, vilket litet djur jag var...) Men den åkte i sopcontainern när jag flytta in till stan och växte upp, tur det. Vet inte hur det hade slutat annars.

5 kommentarer:

Linda sa...

FIIIIIIIIIIINA! Älskar klister.

Linda G sa...

Alltså, jag vet inte om jag bara är lite trög eller inte riktigt fattar humorn, eller ja, jag fattar ju att det är lite kul, och att det borde vara kul men inte riktigt varför, haha, Varför fattade hon inte tidigare att han hade en penis å sådär? Haha, jag är inte bekant med hennes verk så jag är lite lost :P Hjälp mig!

hannah sa...

Haha näe det är nog inte du som är trög, men kanske måste man ha läst lite av henne för att känna igen sig. Jag vet ju inte vad som "egentligen" menas men alltså för mig handlar det väl lite om en igenkänningsfaktor. Att man liksom bara slås av någons manlighet (alltså inte att de är män, att de har en penis, utan mer folk som lagt sig till med typiskt "manliga" grejer) och blir jävligt less. Det kombinerat med att det liksom är uppskruvat ggr tusen, att det är en sån paranoid grej att säga gör att jag tycker det är kul. Men jag vet inte hur man ska förklara, det är liksom bara en känsla, du borde kolla upp henne tror du skulle gilla det!

mette sa...

Herregud I hear you sistah, samma dilemma för mig. jag vill rama in Ninas bilder...men har än så länge inte kunnat slita ut bilderna ur boken. En dag ska jag våga.

hannah sa...

Ja eller så får man helt enkelt köpa en extra bok att ha till klipp och klistra-aktiviteter! Så att det inte känns som helgerån