En sån här grej går racersnabbt med overlocken. Tyget är tunn bomullstrikå som är så mjukt att jag gärna sytt mig en pyjamas av det med. Ser lite ut som pyjamastyg i allmänhet men kanske att knytkragen styr upp det hela och gör det lite mer damigt.
Den sitter på den här:
Jag gjorde den förlängesen men den ligger mig varmt om hjärtat. Hade på mig den en gång ute på krogen. I Svanens rökrum kom tre vackra unga damer fram till mig och frågade var jag köpt mina kläder. Har sytt den själv svarade jag lite försynt (Jag vet inte av nån anledning kan jag ibland tycka att det är rent av pinsamt med hemmagjorda kläder, tror att det har någonting med en gång när jag hörde två "grabbar" prata på spårvagnshållplatsen. Den ena hade varit på en dejt eller nåt med en tjej och den andra frågade om det kunde bli nåt. Nej sa den förste hon är både vegetarian och syr sin egna kläder. Shit, sa den andre, då förstår jag. Det var underförstått att detta var ett helt oacceptabelt beteende). Iallafall börjar den unga skaran vråla högljutt samtidigt som det turas om att krama mig. I kör skriker de: "Den ser ju ut som kööööpes!" Med smicker kommer man långt när det gäller mig och jag smälte totalt. Senare på kvällen gick jag hem leendes i min nästan "köpes" outfit. Det var liksom inte vad de sa utan hur de sa det. Sen dess är det mitt ständiga mål att göra allt i mitt liv, inte bara pyssel, till "köpes".
Johannes sydde den småblommiga och jag använde de enfärgade tygerna. För att alla kuddarna skulle bli kompisar med varandra gjorde jag rosformade applikationer på mina. Såna där rosor är förresten det enda jag kan rita. Alltid när jag ska rita en blomma blir det en sån. Men det räcker ganska långt.
På tal om tyg så håller jag faktiskt på med lite "riktigt" pyssel nu. Det inkluderar bland annat en applikation i form av ett mikroskopiskt eiffeltorn. Eller ja, med tanke på hur det gick när jag skulle klippa ut det så får vi se om det blir mikroskopiskt eller om jag helt enkelt ska gå upp i skala på hela pysselprojektet för att undvika nervsammanbrott.
Det är pilligt att jobba med spets, mest för att alla sömmar syns, lättare då man blandar med nåt annat tyg. Blomman döljer hålet:
Tur att jag hade lite spillbitar kvar att sy ihop till en nödlösning av, och så fick jag användning för pärlorna jag fick av mormor i vintras. Tröjan ser likadan ut fram som bak, ja eller iaf var det tänkt så. Nu sitter ju en blomma "fram". Annars tycker jag att det är väldigt praktisk med saker man kan ta på åt vilket håll som helst. Gärna även ut och in också. Bra på morgonen när man är trött.
Fisken gör sig inte rättvisa på bild men den är rätt så tacky-och det gillar ju jag.
Om ni tittar noga ser ni att den är lite skrynklig, det kommer allt jag lägger upp vara från och med nu. Jag har nämligen förstört ett till plagg efter fisken så nu har jag strykförbud.
Det är alltså sitsen på pallen, lite tyg, hammare, spik och stiftpistol. Började med att klä in sitsen i tyget och stifta fast det på baksidan. Då blev det såhär:
Sen var det dags att spika. Det är viktigt att man spikar ganska snett så att trådrullarna inte ramlar av när de hänger på väggen-därav vinglaset, blir lättare att spika snett då.
Såhär såg det ut med alla spikar i, kroken längst upp tog jag bort sen, den blev för klumpig när jag skulle hänga upp den. Så nu hänger den på min vägg tillsammans med knapptavlorna:
/H
