Om det är ok med dig

Skickade iväg en liten födelsedagspresent till en annan av mina favvosar med, älskar denna tjej mer än livet självt alltså. Bland annat att det är så lätt att göra dumheter i hennes sällskap, alltså inte att hon är värsta uppviglarn, utan för hon säger bara att allt är okej. Och det kan vara rätt skönt när man som jag, i ärlighetens namn, har en tendens att bete mig som om jag hade både en och två pinnar någonstans där bak och måste överanalysera, ångra och älta precis allt jag gör. I alla fall:

Den är sydd i en tunn bomulsstrikå, så tunn att den nästan är genomskinlig. Tänkte att det skulle passa bra då jag vet att mottagaren ska glassa på stranden inom kort. Båten har jag målat med textilfärg och pensel. Skulle vilja komma på nåt bra sätt att göra mer regelrätta tryck utan att riskera att färgen läcker ut på sidorna. Men tills dess håller jag mig till penseln.

Åter till sjukstugan. Jag är vid gott mod men det verkar snorproduktionen också vara. Kurerar mig med glass och NKOTB-Didn't I blow your mind this time?

Och just det, allmän fråga apropå glassen: Har ohoj gjort nåt med chokladsåsen? Tycker den smakar konstigt sen de bytte förpackning?

In private

På sistone har jag inte pysslat så mycket vilket kanske är bra, måste ta tag i det så kallade livet någon gång.
Men nångång i våras sydde jag faktiskt ett par trollor, lite otippat kanske. Fick lite känslan av att det kanske är att gå över gränsen att börja sy underkläder men min kära sambo sa då att det är ett fullt normalt beteende.
Inte för att vara självgod men de är faktiskt de bekvämaste trosor jag någonsin haft, hade jag varit kung hade mitt valspråk varit bekvämligheten framför allt så allt som allt ger jag mig själv betyget med beröm godkänd på trossömnad.




Målade sen med textilfärg men där blir betyget något lägre. Eftersom det var ett tag sen jag sydde dom har jag hunnit använda dom ett par gånger och färgen har nästan helt försvunnit i tvätten. Jag har tidigare använt samma färg, från Panduro, och visserligen har lite av färgen försvunnit med tiden men inte som denna gång. Antar att det kan bero på att jag slarvade med strykjärnet när jag skulle fixera färgen. Förmodligen kommer jag inte orka göra om det, med tanke på att det är så sällan jag visar mina underkläder för folk. Och de är ju fortfarande bekväma.

Norrlandståget

Den här dagen började med att jag vaknade på fel sida, bokstavligen. Hade tänkt gå upp tidigt och komma igång med skrivandet. Vaknade en relativt okej tid, typ halv åtta och satte mig upp i sängen. Men precis innan jag reste mig upp måste jag ha somnat igen och ramlat tillbaka ner i sängen, för jag vaknade två timmar senare med huvudet i fotändan och benen utanför sängen, samt en outhärdlig smärta i nacken. Riktigt klantigt. Så egentligen hinner jag inte alls blogga, har gett mig själv i uppgift att producera en hel massa text, annars får jag inte sova inatt har jag sagt till mig själv. Men lite snabbt kan jag ju få vissa slutresultatet av mitt målande, Norrlandståget:

Då kanske ni undrar varför i all fridens namn jag var tvungen att klottra dit en flugsvamp? Fyller den verkligen någon funktion tänker ni kanske, hade det inte blivit finare utan?
Jo då kan jag säga att det kanske hade blivit bättre utan men nu var det så att när den var nästan alldeles färdig spillde jag (såklart) lite färg på tröjan. Och för att dölja fläcken målade jag då dit en liten svamp. Man skulle ju kunna säga att jag misslyckades, men man kan ju också säga att det är lite charmigt sådär, att det är det som är grejen med att göra saker för hand, att man inte i förväg kan veta slutresultatet.

Dagens låt

One hundred years.

http://open.spotify.com/track/4cru3BoDJooZhxlcO1s7zd

Om du har spotify kan du lyssna på den här låten samtidigt som du tittar på bilden så blir den mycket mer dramatisk och intressant. För egentligen är det bara återvunnet klotter från föreläsningarna i konsthistoria i Forsa. Klottercollage.





/T

Den längsta resan.

På vårt kära norrlandståg är det både skakigt och tråkigt. Senast jag åkte hade Hannah påmint mig om den gamla klassikern DX-ball så jag hade att göra. Gången innan fick jag dock roa mig på annat vis och det var dåbland annat den här tjejen blev till. Skakigheten gjorde att det blev lite mindre serietidningsaktigt än annars, jag gillar det.

/T

Ett helt osammanhängande A4.

En gång skulle jag göra ett applikationsbroderi med inspiration från hälsingland. Det slutade med en popkonstinspirerad historia med inslag av guld och stora mängder paljetter. Den var rosa och marsipangrön och lite gul också. Tyvärr har jag ingen bild på broderiet för hör och häpna, jag sålde det faktiskt. Det ni ser här ovanför är lite hälsinglandsbetonat inspirationsklotter som jag gjorde innan jag trillade ner i paljettburken. (Väldigt subjektivt hälsinglandsbetonat vill jag påpeka. Och de där körsbären vet jag inte riktigt vart de kom ifrån. Eller höghusen. Tankarna vandrade väl iväg som vanligt. Herregud är det en rutig hattifnatt med en blomma på huvudet som står i pratbubblan?)

/T

Min roliga penna.

Bilden ovan är ritad med min absoluta favoritpenna. Det är ett jättetjockt blyertsstift, som en krita ungefär. Inte nog med att den är omöjlig att sudda, har man väl petat på den är man svart överallt. Men jag älskar den. Jag gillar överhuvudtaget att inte kunna sudda och ändra mig, det är väldigt tillfredsställande om man är en rastlös själ. En extra bonus är att man alltid har en ursäkt om bilderna är skeva och oproportionerliga. Eller charmiga, som jag föredrar att kalla det.

/T

Ett halvår senare...

En gång för ganska så längesen så la jag upp ett inlägg med ett collage som hade en kimonoklädd dam i. Henne hade jag målat i akvarell men hon syntes inte så bra så jag lovade en närmare titt vid ett senare tillfälle. Well, den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge så här kommer hon och lite bonuskludd.






/T

Skelett i garderoben.

Ibland kommer jag på mig själv med att önska att jag var en naturlig supertalang på olika saker. Det är ett idiotiskt sätt att tänka. Det är ytterst få som har en massa begåvning som de kan strössla omkring sig som om det vore confetti, vi normala människor får vanligen anstränga oss lite om vi vill bli bra på något. Som vi tjatar om lite då och då här på pysselkartellen så är vi alltså inga proffs på något vis. Vi tar gärna genvägar och struntar i supertråkiga saker som att peta med mönsterdelar hit och dit, läs bara Hannahs inlägg om hur mycket hon hatade syslöjd när hon var liten och se vilka fina saker hon gör nu. Ni ska få se en bild som jag ritade när jag gick på högstadiet. Det är inte utan att våndas jag lägger upp den, men när jag ritade den tyckte jag däremot att jag var svingrym. (Observera min delikata känsla för proportioner och vinklar.)



/T

Med eller utan förlaga.

På onsdag kommer jag att bege mig norrut. Jag längtar efter snön och jag längtar framför allt efter att ta det lugnt. Pysselgrejerna får stanna kvar i Göteborg men skissblocket får nog följa med upp. Kanske försöker jag mig på något seriösare än mitt klotter, kanske håller jag det på den nivån. Det får framtiden utvisa. Tills vidare bekantar vi oss med de här figurerna.




Till den svarthåriga damen hade jag en förlaga, vilket påminner mig om att jag hade det till bruden med gul volangblus som finns ett gäng inlägg ner också. Kolla skillnaden! Det är därför de är snyggare än de andra. Jag ritar aldrig av en förlaga helt utan jag kolla mest på miner och hur de håller huvudet. Det är svårt såntdär tycker jag. Nu ska jag lägga mig för jag har lite sömn att ta igen vilket den som är observant förmodligen redan har räknat ut eftersom jag har postat mina senaste inlägg vid halv tre på natten.

/T

Collage inspirerade av Ryssland.

Hej!

Jag tycker vi börjar med att säga tack till Per som återupplivade min internetuppkoppling. Det är nästan obehagligt hur rastlös man blir när den ligger nere. Hur som helst, vad säger vi om sidan två och tre i collageboken? Vi säger "jaaaaaaaaaaaa!" Dessa har, i likhet med Hannahs stiliga blus en touch av babushka och borstj.





Jag ska försöka fota en bra bild på damen på sidan två. Det är en akvarell jag målade en gång som är inscannad och utskriven. Jag har knappt målat med akvarell varken förr eller senare eftersom det brukar sluta med ett nervsammanbrott.

/T

Mer av det goda.

Efter att ha grävt runt lite i mina lådor hittade jag ytterligare ett gäng bevis för hur långtråkiga föreläsningarna kan vara på en KY-utbildning.





/T

En motiverad elev och hennes minutiösa anteckningar.

När flitens lampa lyser över mina klasskamrater om dagarna kommer jag med jämna mellanrum på mig själv med att stirra hålögt ut genom fönstret eller ägna min odelade uppmärksamhet åt föreläsningsklotter. Det har gått så långt att jag har skaffat anteckningsböcker med blanka papper för att kunna roa mig under lektionstid. Här har vi några luriga filurer.



/T