Sluta vara så ful så slipper du spö

Jag syr lite i detta tyg just nu:

10 kr på Holmens. Nittiotalsvurmen de senaste åren är kanske inte det som tilltalar mig mest men detta tyckte jag var ascharmigt och tanken är att det ska bli ett par grillbyxor (alltså, byxor att ha vid grillning)

Förutom att lämpa sig för grillning tänker jag att de är bra att ha om jag stöter ihop med det gäng som förra sommarn jag var i Boden skulle spöa mig av följande anledningar (utan inbördes ordning tror jag):

För att jag var ful, för att jag var ful i håret, för att jag hade fula kläder och för att mina kläder var så fula och deprimerande att jag själv också bergis var deprimerad. Man måste älska den logiken. De tyckte att jag hade allt för mycket svart och grått på mig, och så klart att jag rent allmänt var ful och såg ut som en tant, vilket de tolkade som ett tecken på depression. 

Således måste de spöa mig.

(oroa er inte, fick ej "spö" på riktigt, bara lagom med hot, först fnittrade jag ganska mycket åt den komiska situationen men märkte snabbt att detta var lite provocerande, blev lite rädd och knep igen sas) Tänker att har jag dessa på mig nästa gång jag råkar förpesta deras tillvaro med min uppenbarelse, eller några av deras likar, kommer det ju rimligtvis ej vilja spöa mig. De kommer ju se att herregud vad glad hon är nu när hon har sådana färgglada byxor, då slipper hon spö. Om det blir hotfull stämning kan jag ba HALLÅ där kolla mina bralls! Eller? Hoppas det. Risken att mina kläder bedöms som fortsatt fula, om ej deppiga, känns ju överhängande, men frågan är om det räcker för att förtjäna spö. Har också klippt mig sen dess vilket borde vara ett plus, hehe. Det borde vara safe.

I övrigt älskar jag folk som känner ett behov av att påpeka att man har fula kläder/stil osv.  Vet ej vad de förväntar sig för respons. Ska man gå hem och byta? Ska man fråga om man kan byta nummer så man kan få följa med dem på en shoppingrunda, kanske gå på bikbok och köpa en partytopp? 

Typ jag bara tog på mig detta för jag visste inte bättre men om du tycker det är fult så fattar jag ju att det förstör din kväll att jag står här och ser ut såhär. Självklart är vad du tycker mitt enda fokus!

Jasså vadå man får alltså snyggare röv om man inte har så hög midja på kläderna men gud vad tänkte jag där snyggare röv är ju a och o när man klär sig. 

omg det finns alltså tights som ser ut som jeans nu säger du, har jag helt missat, ska genast köpa!

Eller vadå hade din mormor en sån här nähä vadå vad är det du säger, är secondhand kläder alltså gamla, oj pinsamt av mig hade ingen aning.

Osv osv, i oändligheten amen.

Avslutningsvis åt jag en jättekonstig grej igår, alltså, mer om detta sen.

Lyckans ost

I väntan på att min kille ska komma hem (jag längtar mycket fastän han nu bara varit borta i tre dagar. Jag är lite av en tönt på det sättet. Kan tex knappt sova i sängen när han är borta så jag har campat i soffan, känns mindre ensamt så. Fast egentligen handlar det inte så mycket om att jag är en tönt som det handlar om att jag har världens bästa kille, det är liksom det, svårt att inte sakna den token.) tänkte jag visa en födelsedagspresent jag gjorde åt honom:

Att göra en t-shirt med tryck är inte så svårt (förutsatt att ens symaskin går sönder mitt i vilket ju min som bekant gjorde) men ganska kul för man kan ju liksom göra vadsomhelst. Nu valde jag fiskar och blev nöjd med själva trycket. Tyvärr höll det sig inte perfekt i tvätten och jag vet inte riktigt vad jag skulle kunna gjort fel denna gång. Har någon ett bra tips på bra textilfärg som håller bra är det välkommet!

 Jaja. Nu ska jag diska undan efter svullarmaratonet jag och Joel hade igår, fy satan vad mätt jag var. Bland annat åt vi Estrellas double cheese chili-chips och jag säger det här med, fy satan så jävla gott! Obs att jag har mailat dem och bett på mina bara knän att typ skaffa fram ett ostchips som håller måttet för flera år sedan.

Gud hör bön. 

Jag tycker verkligen alla människor ska köpa dessa chips, alltså livet blir ej bättre än så. 

Middag med älskaren

Som jag nämnde är jag ensam någon dag och passar således på att vända på dygnet. Alltid när min kille far bort så säger jag till honom, jaha då passar jag på att äta middag med min älskare.

Jaha säger han då, inte speciellt brydd, men det är alltså bara för att han förstås redan vet vad jag fiskar efter. Ska du inte fråga vem det är? säger jag då, och till slut frågar han motvilligt vad heter han då? varpå jag äntligen kan komma till poängen och skrika

DR OETKER hahahahaha 

Jag tycker det är ganska kul faktiskt, men jag får som sagt sämre och sämre respons för varje gång jag drar skämtet. Ikväll var faktiskt doktorn inte ens här, utan jag tog en Billy's, lite otippat va, några år sedan sist. De är faktiskt riktigt goda om man gör dem i ugn, men jag inser att för gemene man försvinner väl något av poängen när man måste vänta en 25 min på sin micropizza.

Hursom har jag ju nu ett ypperligt tillfälle att vidareutveckla mitt skämt och säga att jag skaffat mig en annan älskare varpå J rimligtvis måste fråga vem nu det kan vara och kanske kan jag då få lite bättre respons iom att han inte hört den om Billy förr. Vi får se. Jag missar aldrig chansen att dra ett riktigt kul skämt men jag avvaktar till imorgon då det känns olämpligt att ringa och väcka honom nu, fastän jag saknar honom.

Fuck you, circle of life

Livet är som bekant orättvist och världen är en skitig plats där de onda oftast vinner (ofta i samband med att det är de onda som har massor av pengar och cash is king) och detta gäller också i naturen. 

Men.

Jag vill bara att ni ska kolla detta klipp (om ni nu inte redan sett det)fastän det är alldeles för långt för att man egentligen ska idas, gör det iaf. Det gör mig så glad. Man kan säga att det har förändrat mitt liv lite. 

Alltså är det inte det finaste ni sett???

Ostkunskapen i praktiken/ PT with a twist

Varje tisdag (nästan iaf) är det pizzatisdag här! Tillsammans med min kille och min lillebror bakar jag då de ljuvligaste pizzorna ni kan tänka er. Allt som oftast går det till så att vi bakar två plåtar, varav jag med mitt liv vaktar en typ fjärdedelsplåt som jag bestämmer över. Hade vår pizzaplåt varit riksdagen hade min bit motsvarat kristdemokraterna, jag vill att det ska vara som det alltid varit för jag vet att det är gott så och ogillar nya inslag. Tomatsås och ost, bra mycket mera ost än på övriga bitar, det ska vara ett täcke av fett. Sen på det en eller två tillbehör, jordnötter, feta, soltorkad tomat, svamp eller dylikt. Inget konstigt. På övrig pizzaplats brukar allehanda konstigheter förekomma, det är broccoli, kiwi och gud vet vad men jag låter de hållas. 

Men igår var jag så otroligt sugen på båtpizza och det gick hem hos de andra två med så vi bestämde oss för att göra halvinbakade pizzor kebabstyle. OJOJOJ det blev gott kan jag tala om. Istället för tomatsås gjorde jag kebabsås med egenhändigt vispad majjo, creme fraiche och lite kryddor som jag öste på min båt. Toppade den med cirka tusen kg ost.

Min lilla älskling!

 Den var väldigt god men otroligt mäktig så jag orkade typ hälften, men det är gött för jag är gräsänka nästa vecka och behöver lite färdiglagat så jag överlever. 
Det tar ju ett litet tag att förfina maträtter till perfektion och det var första gången så det finns nog en del saker som kan bättras. Själva såsen var dock ljuvlig, och det bildades fettpölar i osten som sig bör. Själva degen hade kunnat vara aningen stabbigare, gjorde den som jag brukar göra till vanlig pizza där jag brukar jobba efter tre-fyra delar vatten och en del olja i degvätskan. Blev väl i fluffigaste laget kan jag tycka, men ändå fullt godkänd.

Jag allmänbildar mig och er

Få saker fascinerar mig så mycket som att tänka på när och hur en sak/företeelse uppkom för den allra första gången. Saken är ju den, att alla saker som inte kan antas ha ett evigt ursprung, måste någon gång ha inträffat första gången, och det kan göra en smått sinnes att tänka på. 
Ex, är helt på evolutionen osv, och fastän det hela är mycket komplicerat kan jag någonstans ändå greppa hur en apa blir människa under rätt omständigheter. Vad jag inte kan förstå är hur ingenting blir en cell, liksom livets uppkomst. Att gå från ett till två är väl okej, men att gå från noll till ett, från ingenting till någonting, det är liksom... ja hur går det till? 

Eller, den första gången någon sa något till en annan? När någon, okej hungelabungela jag har den här varma och göttiga pälsen och den duger bra här i grottan men om vi bara skulle piffa till den lite så skulle den ju bli fin också? Sånt typ. Ja jag vet att det inträffar gradvis och sånt men någon gång måste ändå vara den absolut första gången, så är det bara.

Och då tänkte jag iaf på ost.

Ostens uppkomst och ostens historia.

Saob lär att ordet ost kommer ur latinets jus, från yus som på sanskrit betyder soppa, sås, och alltså syftar på själva ostmassan. Redan själva ordet har alltså en lång historia.
Enligt NE:s artikel om ostens historia (som förövrigt är skriven av den charmiga Jan-Öjvind Swahn som var med i Edward Bloms matprogram) finns osttillverkning avbildat redan för 5000 år i Mesopotamien, och även i det gamla Egypten. Även detta superintressant, (tycker jag då) men det ger ju ingen som helst fingervisning om det jag egentligen undrar, när, hur, var och varför åts den första osten?
Fick vända mig till wikipedia (jag har konstigt nog aldrig rört vid ämnet på univärsitätet trots flera års historiestudier, så jag har ingen annanstans att vända mig) där ostens historia sägs vara eventuellt upp till tiotusen år lång! Mindblowing. Att man började hålla sig med tamboskap vid den tiden sägs ha sin del i förklaringen, för osten görs ju genom att man tillsätter ett enzym från djurmagar till mjölken. Okej okej. 
Här vågar de sig på en gissning, som känns ganska logisk. Eftersom inälvor användes som kärl till förvaring kan man alltså ha förvarat mjölk i en djurmage och osten uppkommit mer eller mindre av en slump. Ändå undrar jag, om det nu var så, hur kommer det sig att man vågade smaka? Alltså folk vid denna tid var väl dels relativt vana vid att inte vara kräsmagade och så, men samtidigt måste man också varit väl medvetna om att det kunde vara livsfarligt att äta gammal och rutten mat. Någon måste ändå bara sagt "vi äter det" och någon annan måste sen ha sagt "okej vi silar det, pressar det, lagrar det och äter det!" 
Alltså, är inte det bra konstigt? 

Och också, en sån förbannad tur. Jag vill ej tänka på hur världen hade sett ut annars.

Världens viktigaste grej

Jag tänkte ju skriva nåt peppigt och fint förrförra veckan men seriöst kände jag mig mest bitter. Känns rätt talande för samtiden att när fettisdag och internationella kvinnodagen sammanfaller trumfar semleätandet samhällsengagemanget gånger tusen. 

Sen idag såg jag (slutet av) en dokumentär med en man som vill bygga världens största älg med ett hotell inuti och ett inglasat spa i rumpan på älgen. 

Men från att idén möttes med entusiasm och hejarop blev bygget mer och mer ifrågasatt och motarbetat. Och jag känner att jag relaterar så till denna älgman. Den uppgivenheten man känner när man håller på med världens viktigaste grej och ingen bryr sig (obs att jag vet att det inte bara är jag som bryr mig, så höga hästar sitter jag inte på, men jag tror att ni andra som bryr er mycket väl vet känslan jag pratar om). Och det är nästan så att man bara ger upp. Man blir liksom less och vill bara också vara en muntergök som sväljer allt med hull och hår.


Fast han med älgen gav inte upp, så jag antar att det är det som är förebilden man bör följa.

Tiden väntar inte på någon

Då och då drabbas jag av stilkris, oftast resulterar detta i mindre lyckade val av klädsel. Det är när jag känner att jag behöver förnyelse och det blir nästan aldrig bra (bland annat det som slutade med det hånfulla betecknandet tta-tjejen, men det kan jag känna att jag förtjänade när jag typ körde t-shirt med tryck, väst, hängslen, stuprörs och en stört rak lugg samtidigt). Allt som oftast övergår ju detta till det vanliga. Det bra är att jag på det stora hela aldrig gör några bestående förändringar och nästan aldrig behöver slänga plagg, förutom om de liksom är trasiga. Det tråkiga är väl att jag alltjämt ser likadan ut. 
Som denna blus jag sydde för nån vecka sedan (här poserar jag "glatt" i den själv, är på bilden på vippen att vända mig om för att kolla om jag får blommorna i huvudet som förra gången, men jag tänkte stryka upp den och fota lite bättre sen):

Tog också på mig ett diadem jag gjorde förlängesedan, endast för fotot. Stor fet krage tänkte jag att jag ville ha, och så blev det.

Den är alltså sydd i exakt samma tyg som denna, dock inköpt vid två olika tillfällen. Och skillnaden på själva modellen är väl kanske inte hårfin, men knappast sådär jättestor. Så är det när man är en tråkmåns rent fashionmässigt.
Fast tiden går ju iaf, även fast man ser likadan ut.

Livet är en fest

Ungefär så känner jag inför det vädret som är ute nu. Fy fan så trevligt. HATAR vintern, hatar hösten och är smått besvärad över sommaren. Men våren! OMG. Innan alla insekter kommer fram, svetten börjar klibba och hela min energi går åt till att ej bli bränd, uttorkad och överhettad. 
Ja då är livet en enda fest.

Veckans dummaste

Veckans dummaste beslut var helt klart att tvätta mina jeans. Kan. Inte. Andas.
Har bara ett par tighta jeans som jag använder, och de är sjukt bekväma för det är massor med stretch och midjan är väldigt hög så de klämmer ej åt över själva flubbet. Men när de är nytvättade, ja då är det hela lite ansträngande. Och man måste ju härda ut för att det ska gå över.

Äckligaste inlägget ever

Idag är jag lite trött, hade ett bra sovläge igår, brukar annars ha svårt att sova på kvällarna men jag låg i sängen innan tolv och kände mig alldeles lagom slut. Precis innan jag skulle somna nämnde jag dock mina två favoritlukter, för jag var så harmonisk ju, bebis och pommes. Så när jag ligger där och tänker på bebis och pommes säger min kära sambo typ tänk om man skulle kombinera dem. Och sen tänkte jag ju bara på friterad bebis och kunde ej somna för jag hade världens äckelkänslor. Det var lätt att få igång tankarna för jag såg gång en megaläskig film där de åt dumplings fyllda med foster (var ej jag som valde filmen).
Så därför är jag trött. 

Från det ena till det andra, vår hall är ett kaos allt som oftast. I ett försök att piffa upp den klädde jag om bruna hattlådor från Ikea, vilket slutade med detta:

Klistrade bara fast tyget och banden. Det är extremt skönt att klistra lite då och då, önskar man kunde limma kläder för det går ju så mycket snabbare än att sy.

 Okej okej.

Tygpåse

Gjorde en tygkasse till J också, med en cykel på eftersom han cyklar rätt mycket. Fast den fick jag lov att måla på, istället för att trycka den. Såhär blev det:

Tygpåse med cykel och björk

Ett enkelt sätt att sy en tygpåse är att klippa ut en rektangel som är något bredare än man tänkt sig själva kassen och ungefär dubbelt så lång plus lite extra för en fåll. Sen viker man den dubbelt och syr ihop långsidorna aviga mot aviga. Efter det, vänder man steken, klipper kanske sömnsmånen och sen syr man räta mot räta. Efter det gör man en fet fåll högst upp och syr sen fast valfria band. 
Det bör ta 15-30 minuter om man är normalbegåvad och det tycker jag känns lagom, inget man vill pilla med i evigheter.


Just nu har jag lite svårt att sova och ser ett spännande nytt program, Cheaters. Det är alltså folk som är otrogna och blir tagna på bar gärning, känns väldigt fräscht.

Varje gång jag ser dig exploderar det någonting inom mig (det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag)

Angående mellon:
Ringde på Linda upprepade gånger, kom bara fram en endaste, det var freakin röstkaoz känner jag!
Är så förtjust i Linda Bengtzing så jag tror att om hon visste skulle hon tycka att det var en aning obehagligt.
Förövrigt är jag ändå nöjd, speciellt att hon inte kom sist. Älskar när hon sjunger "det känns som om allting är upp och ner" och så vänder kameran allt upp och ner! Trickfilmning liksom! 

Sen är jag aningens besviken att det ej blev ett klädbyte, men det kan jag ta för jag vet ju att det strulat till sig förr. 
Däremot är jag riktigt glad över att Moniker körde klädbyte, det blev massa pluspoäng i min bok för det, så himla värd tredjeplatsen enbart för det (att klädbytet sen inte var med från början utan lades till i andra chansen, för att sen i finalen ha ändrats en gång till och nu innefatta glitter ger såna otroliga pluspoäng så ni vet inte. Jag älskar folk som verkligen tar chansen att ändra numret och bjuda på lite suprisor. Det är extremt sällan det händer i schlagersammanhang och jag undrar varför?)

Nu, falafel.

Livsfilosofi

Så var det sjukstuga här igen. Det är alla snuviga barn som smittar J på museet kan jag tro. Jag har ju inget immunförsvar så de bacilusker som kommer hem hit sätter sig genast på mig och så är karusellen igång. Men blä. 
Fast det kunde vart värre. 

Så soundtracket idag får bli denna bit, som ligger mig varmt om hjärtat och sammanfattar min livsfilosofi rätt väl:

Visst är det bätter, men int är det bra

Skjorta och meddelande till eventuella friare

Igår fyllde Johannes år så jag hade gjort några grejer till honom i present. Den första presenten jag köpte åt honom var för fyra år sen och då var vi inte riktigt ihop än så jag ville inte överdriva utan köpte Fakta om Finland som pocket, på inrådan av F som ju tyckte att en inbunden bok skulle vara lite overkill och verka lite desperat. Nu har han inte läst den än så jag har slutat ge romaner i present, men han fick bland annat denna:

Mönstret var rätt lätt att göra, alltså är inte van vid herrkläder men de är ju så raka de där killarna, inga bröst (oftast) att ta hänsyn till osv. Sydde dit initialerna på fickan för hand.

Jag hade, som vanligt, stora problem med att få fast kragen på ett snyggt sätt så jag hade några mindre sammanbrott över det. Men jag fortsatte iaf, för jag är så himla snäll och vill ju ge bra presenter. Sen är jag himla rolig med, har tex. en jättebra vits på lager som jag ska skicka in till GP. Lagar också sjukt god mat.
Om det nu är nån som blir lite avis och inspirerad och vill utmana J och bli ihop med mig (vem vet, kanske ställa sig under min balkong med gura och riva av you to me are everything, ja jag gillar sånt) så bör man inte förhasta sig. Är också extremt morgontrött, är slarvig, skrattar åt mina egna skämt och har ett brett humörspektrum.

KATASTROF

Vill bara tala om här då att min symaskin är helt jävla kaputt. Jag är så ledsen. Själva nålfästet har spruckit och jag vill inte tänka på vad det kostar att byta den för jag är pank som en kyrkråtta, så nu är jag typ utan overlocken på obestämd tid. 
Jag är så otroligt ledsen och tycker hemskt synd om mig själv.