Dagen efter

Eurovision song contest igår, några kommentarer:
Vinnare, Azerbajdzjan, gud så bra! Snygg tjej, söt kille, bra låt och svenskintresse! (Det heter så i Escsammanhang, den har svenskintresse eller den är svenskintresse, har jag lärt mig) Jag gav den 12 poäng.

Tvåan, Italien, enligt obekräftade uppgifter uppburen av juryrösterna, och jag tvivlar inte. Missförstå mig rätt, jag gav den 8 poäng men känner väl egentligen inte att den hade ens med topp tio-striden att göra. Dels för att den saknade refräng jag kan sjunga med i, dels för att jag förväntar mig rejält ögongodis när Italien skickar en man, ej lönnfet orakad gubbe. Tyvärr. De åtta poängen kom enbart av de jazziga rytmerna, hade han varit snygg hade det lätt blivit en tia.

Trean ERIC SAADE, jippie! Åh vi trodde här i soffan att han skulle vinna ett tag och Johannes och Joel började planera takbygge över Ullevi, men trea är ju gott nog. Av mig fick han en 12 poängare, såklart! Låten kanske är en sexa till att börja med, men introt med visslingen, glasburen och hans söta lilla feja gör det helt klart till en tia. På det följer obligatoriskt poängpåslag för att han är svensk, så tolvan var solklar.

Mina övriga tolvpoängare:
Bosnien-Herzegovina, slutade sexa vilket är okej. Bosnien är tillsammans med Vitryssland de jag alltid superpeppar på, de skickar alltid något helt underbart. Jag älskar gubben och mysfaktorn över låten är långt mer än tolv.
Detta gör mig till och med lugnare än gårdagens spraymålningsångor:


FINT!

Irland blev åtta och det får man väl vara nöjd med. Älskar Jedward, önskar att jag hade dem i en liten ask som man kunde ta fram en regnig dag, men en ask som gick att återförsluta sas, för att undvika vansinne.
De totala flopparna var tyvärr Ungern och Estland, 22:a respektive 24:e plats. Båda fick tolvor av mig! Ungern fick tom min supertolva (som namnet antyder är något högre än övriga tolvor) det är totalt insane att det inte gick bättre. Alltså, discodänga med självständighetsförklaring a la "I will survive" i texten, snygg tjej med transavibbar, vad är det för fel på folk när de inte röstar på det? VA? FÖRKLARA DET FÖR MIG!



Och med detta sagt, med tanke på dagens stora händelse här i rikets andra stad, samma sak gäller de som inte röstar i regionvalet, vad är det fel? Gör er plikt, utnyttja er rätt osv osv och rösta på något vettigt. Förslagsvis FI, kanske vänstern eller miljöpartiet, i nödfall sossarna.
Gör inget dumt nu..

Pynt av frukost

Det har förekommit en hel del målning de sista dagarna, vit färg och sen en hel del sandpapprande. Man skulle kunna tro att jag blivit helt shabby chic-tokig, men detta är dock inte fallet. Sandpappret kommer av att jag tokat till det lite sas. Men det är nog snart löst.
Jag har också pysslat lite med mosaik. Detta är ett litet bord som vi har lite köksgrejer på som jag gick lös på:

Syns kanske inte så väl men det är gröna, vita och spegelbitar.

Ikväll har jag druckit spritzer, peppat inför ESC-finalen imorgon och klippt min superhårig pojkvän samt ätit päron-cognacsmarsipan som han hade med sig, mums! Den är sinnessjukt god, alltså dööör, från Bräutigams, åh ni sku ba veta. Och viktigt att veta i sammanhanget kanske är att jag avskyr all form av spritsmak på godis men jag älskar ändå denna!

Obs att brödrosten är en såndär reklamgrej, man skulle samla typ tusen streckkoder från rostbröd, åh vad jag käkade mackor för att få tag på den, den rostar hjärtan i bröden, fick till slut hjälp av snälla kollegor som samlade på jobbet, tur det. Det är väldigt värt att kunna rosta hjärtan på frukostbrödet.

Ps. Bloggar från min nya dator. Den är jätteliten. Ds.

Dagens hinder att överkomma

Idag ska jag ta foto till ett nytt leg eftersom mitt gamla går ut snart. Det besvärar mig lite då jag känner ett visst obehag inför att fotograferas. Dessutom, fula är fula på sina leg, vanliga är fula och snygga är fula på sina leg. Så är det ju bara och det vet alla. Själv ser jag ut att vara cirka tolv år på mitt nuvarande så det kanske är dags. Skulle nog inte klara mig en dag utan, då jag typ jämt får visa leg. Systemet, där har jag visat leg alla gånger jag någonsin varit där utom två, varav den ena på min tjugoårsdag (till min stora besvikelse förstås) och den andra någon random dag då det var extremt mycket folk. Men även på krogen och vid folle och tobaksköp frågar de nästan jämt. Antar att jag ser ut som en unge, vad vet jag.

Känner jag mig själv rätt kommer det sluta med att jag nu står typ en timme och försöker få till luggen, sen kommer jag ändå se ut som ett rätt barn... Eller ni vet, en rädd barnunge eller något som faktiskt är möjligt att skriva.

Har så mycket pengar att jag inte kan göra av med alla

En grej jag inte gillar:
Mynt.
Alltså jag avskyr verkligen att få mynt, för jag betalar inte med mynt. Vet ej varför, det är typ på gränsen till en tvångstanke, fast samtidigt kan jag göra det, typ enstaka gånger. Ja den värsta gången jag kommer ihåg så tog jag min stora feta myntsamling och gick ner till kiosken och hällde ut den på kassan och ba "hur mycket cigg får jag för detta?" men då hade jag verkligen inga andra pengar.
När nöden inte är fullt så påtaglig brukar jag istället lämna slantarna ifred. Inte ens om kassapersonalen frågar har du två kronor betalar jag med dem, jag ljuger bara "nej tyvärr" och hör hur det klirrar om hela börsen. Det gör att jag allt som oftast glider runt med en mindre förmögenhet i väskan, nu rensade jag och hade typ hundratjugospänn i enkronor och femmor. Vad ska man göra med dem? Alltså, vid enstaka tillfällen har det hänt att jag slängt kronor i soporna (obs förbjudet enligt lag). Typ om man har perfektionsstädat läggan och sen bara ser man fyra enkronor ligga där och man vet inte vad man ska göra, ja då förstör ju de hela städet om man inte får bort dem snabbt.

För att detta myntgissel ska bli hanterbart brukar jag ett, betala med kort typ nästan alltid, två, ge mynten till J. Han älskar mynt. Han älskar att betala med dem. Han köper kaffe för dem. Då är det bra att ha jämna pengar säger han.
Det är faktiskt himla bra att bo ihop med någon som kompletterar en på det sättet.

Vad jag gjorde förra sommaren

Sydde en ljusblå (egentligen för ljusblå för en drällare som jag) byxdress förra sommaren, som sen hamnade i min låda för ofärdiga projekt. Egentligen var det bara en pyttegrej som behövde göras om, men det blev inte av. Nu tog jag fram den och tänkte att det skulle gå snabbt men så kom jag på massa saker jag ville ändra, lägga till osv. Så det blev några timmars jobb, men nu är den klar. Överdelen:

Eller ja, jag ska bara stryka den lite och lyckas fota den i sin helhet på ett tjusigt sätt, förhoppningsvis nåt jag kommer lyckas med innan nästa sommar.

Enemy of the state

Alltså ska inte göra om detta till en hata Posten-blogg men måste bara tillägga att jag gick ju då och fixade mina papper. Jag gick alltså ungefär över hela stan, och då är ju detta ändå rikets andra största stad efter hufvudstaden. Och vad ser jag?

Eller rättare sagt, vad ser jag INTE?
Jo inte en endaste brevlåda! (skulle alltså posta papprena) Skitsamhälle, känner jag.

Tyvärr slog det mig också att jag blivit väääldigt gubbig.
Jag ogillar regeringen, inte för att det är en borgerlig regering eller så, utan för att de är "regeringen".
Jag engagerar mig aldrig i något viktigt, alltså mer än muttrar för mig själv här hemma, men jag har en ful ovana i att jag kan skriva milslånga klagobrev till företag om det typ är något fel på en matvara, tex när det kommit en lakritsbit i min godispåse.
Jag har inte gjort något politiskt på år och dar men kom idag på mig själv med att tänka, ja man borde fan starta ett Postparti ("posten ska fram")

Så är det, ni vet, innerst inne är vi alla folkpartister.

Skitland

Ska strax lunka ner till Humanisten och skaffa studieintyg för att lösa det lilla gissel jag hamnat i, men tänkte först beklaga mig lite.
Alltså. Sverige är ett jävla u-land, ja. I många år har ju SJ varit min fiende nummer ett men nu känner jag att Posten toppar den listan så himla överlägset.
Tycker Posten är skit och har varit skit under hela mitt vuxna liv. I ett hus där jag bodde förr kunde jag ibland få både min egen post och typ två grannars, samma dag. Kändes som att brevbärarn bara bemödade sig att lämna posten vid varannan/tredje dörr och tyckte vi kunde sköta resten.

Men nu har Posten verkligen eskalerat i skitighet. Mycket för att i min trappuppgång bor en tjej med samma namn som mig, jag får hennes och hon får min post. Lägenhetsnummer är helt irrelevant anser Posten (Alltså det är inte bara Posten, utan hela systemet verkar rasa samman för detta lilla sammanträffande. Jag blir också telefontrakasserad av Radiotjänst som är på jakt efter min granne. Ja trakasserad tycker jag man kan säga när de först ringer mig och jag förklarar att de har fel person och jag och radiotjänstpersonen skrattar gott åt detta och lägger på, men sen fortsätter de ringa mig och börja FÖRHÖRA mig på personnummer och dylikt, tänk typ sjutton år försöker gå in på krogen och vakten vill att man ska säga personnumret på leget snabbt).

Jag får min post med typ hundra års fördröjning. Eftersom jag sällan och aldrig får någon viktig post har jag tagit detta med jämnmod, muttrat postjävlar och nöjt mig med det, ex i torsdags då jag fick ett brev stämplat den 8 april?! Och sen igår då fick jag ett superviktigt brev från min hyresvärd där de ville att jag skulle skicka in uppgifter till dem annars skulle de säga upp kontraktet, IGÅR. Alltså sista svarsdatum var samma dag som jag fick brevet.
Jag har lätt att gå i taket/lipa/bryta samman och drabbas av totalångest, vilket jag också gjorde hela kvällen igår. Nu har jag fått tag på hyresvärden (SGS, alltså de är typ världsbäst och snällast, har varit så alla gånger jag pratat med dem) och det hela verkar löst så länge jag skickar in de där papprena de ville ha. Men jag känner fortfarande att detta inte är okej!
Posten ni är sämst!

Eller Sveriges regering, ni är faktiskt allra sämst! Jag avskyr er, se till att det finns ett statligt jävla postverk så breven kommer fram i tid! (Och såklart en fungerande infrastruktur, vård, omsorg, skola, sjukförsäkring etc etc och alla det andra som ni verkar anse vara skitgrejer man kan bortprioritera till förmån för att ge rika knösar högre lön och skattesubventioner när de anställer någon att bygga en jävla pool på gården eller bara att få ihop sitt jävla jobbiga "livspussel" och vad det nu än kan vara ni tycker är så viktigt att vi kan nedrusta hela välfärdsstaten för)

Och till dig, "Brevis" som delar ut min post. Jag hatar inte dig. Du har det säkert svinjobbigt på dagarna och gör ett superbra jobb. Du är säkert trött och orkar inte kolla två gånger på posten, jag fattar det. Men ändå. Jag vill ej bli hemlös eller dylikt. Hoppas du förstår. Vill bara ha min post.

The opposite of hallelujah

Idag sitter jag och pillar med ett par västar jag hade tänkt få klart.Satt och kolla lite i syböcker efter tips på snygga ärmhål. Till saken hör att de flesta böcker jag har om sömnad är från tidigt åttiotal, de är vanligast på loppis. Bilderna i dem är ofta förskräckligt fula, eftersom de just är från tidigt åttiotal, dvs inte det coola häftiga utflippade åttiotalet, utan sjuttiotalet lever fortfarande kvar (men av någon anledning helt utan allt det som var fint med just sjuttiotalet). Såg denna bild och kom helt av mig:

Någon som är sugen på lite matchande väst?

Påskpyssel

Det här ägget gjorde jag åt Johannes:

Målade först vit färg över hela (eller allra först målade jag grön färg över halva för jag tänkte att det skulle bli snyggt och skina igenom servetten lite lagom men det såg mest ut som militärkamoflage så jag fick börja om) och sen lackade jag fast servett ovanpå, och sist en liten kanin.

På undersidan satte jag en bild på Fidel Castro, fast den syns inte, lite som ett tack för lång och trogen tjänst. Ägget gav jag redan i torsdag, mest för att jag var hemskt sugen på att få mitt eget godis. Som tur var hade mamma och pappa lämnat två ägg här förrförra helgen så vi fick varsitt på påskaftonen med, som sig bör.

I övrigt har helgen mest bestått av att jobba på brännan, undvika solsting och svettdöden. Och att äta förstås.

Föredrar att bli lurad

Läser detta och skrattar litegrann. Jag har liksom aldrig fattat grejen med företag som vill framstå som svin, eller personer för den delen. Okej om man fördomsfull och bakåtsträvande osv men när man gör sitt bästa för att verkligen skylta med det. Då fattar jag inte.
Tänker på en viss reklam, kommer inte ihåg vad den handlar om men jag tror att det är margarin, där det är en pojk och en flicka som ska ha med sig lunch och pojken får en blå låda, flickan får en rosa. Liksom ni måste skoja, detta gör ni uppenbarligen bara för att jävlas och retas. Eller? Det kan ju liksom inte vara en slump att man råkar vara så medeltida bara helt appropå. De kanske vill att jag ska fyllas med vrede och på det sättet tänker de att deras margarinmärke kommer etsas in i mitt medvetande föralltid?
Eller som en gång då en telemarketinguppringare ringer till mig och vill ge mig gratis bantningspiller, och säger att de just nu för en kampanj riktad till tjejer i min ålder. Och till och med jag, som vanligtvis är så sjukt trevlig mot telefonförsäljare att det nästan är pinsamt, var tvungen att bara nej ni kan inte mena allvar? Alltså ringa upp unga tjejer och förutsätta att de behöver gå ner i vikt och att de vill banta? Tänk om jag är ätstörd? Alltså. När säljaren sen äntligen blivit helt övertygad om att jag inte har något som helst intresse av att gå ner i vikt och jag dessutom förklarat övertydligt att jag tycker deras kampanj är sjukt oetisk och allmänt vidrig säger hon då ah men du kanske har någon kompis som är intresserad, du kan ju ge bort det i present? då fullkomligt exploderade jag, av förklarliga skäl.
Hursom, kan hända att jag skrivit om just det telefonsamtalet innan, jag har fortfarande svårt att släppa det även fast det var några år sedan men jag fattar liksom inte att det var på riktigt. Antar att jag fortfarande väntar på att någon jag ältar det inför ska kliva fram och säga att det var ett skämt.
För det minsta man kan begära av företag som är oetiska och allmänt otrevliga är väl iaf att de ska försöka upprätthålla någon slags fasad och intyga mig om att de inte är det? Som typ Mcdonalds eller nåt.

Det tycker jag att jag är värd.

Läs inte detta

Det känns lite som om denna blogg mer och mer blir min nya skunkdagga (alltså ni fattar att jag fattar att det absolut inte är jämförbart på någe vis alls men i den specifika bemärkelsen att jag sitter och pluggar och känner ett behov att stup i kvarten gå in och meddela olika meningslösheter är det faktiskt lite likt. Jag har fortfarande alltså egentligen ingenting alls att säga/visa/tillföra)

På återseende!

Koncentrationssvårigheter

Hade tänkt hinna skriva klart en inlämningsuppgift idag. Hittills har jag noll tecken i mitt dokument.
Här är istället tre till er, i tyget jag fick förra helgen, tycker väldigt mycket om det.

Min ursprungliga tanke var kanske ett par svala byxor (alt en hel dress) men jag vet inte. Köpte ett par byxor som ser typ exakt likadana ut.
Okej. Det var tre tecken till er, nu behöver jag bara typ tretusen till lärarn.

I övrigt lyssnar jag på Brittans nya, speciellt denna, denna och DENNA.

Livet ni vet

När pysselhörnan är bortstädad får man pyssla på computron istället. Gjorde om lite här, kan bara inte hitta ett enda teckensnitt jag gillar nuförtiden?! Har samma problem när jag sitter och skriver på pluggerierna. Hursom. Jag dricker vin och äter chilinötter medan männen i mitt liv (Johannes och lillebror) förebereder en tacofiesta, såsom sig bör en fredagskväll.
Funderar även på vad jag ska göra med mitt liv, kanske ska jag bli arkivarie. Då vet ni.

Tomt/kaos

Gud så tomt det blev här. Och regnigt! Så otroligt segstartad jag är idag. Har iaf fållat byxbenen på grillbyxorna, vilket var det sista som skulle göras så nu är de klara. Sen lappade jag ihop ett par byxor åt min kille, dock utan igelkottaskinn även om det såklart vore en kul grej. Därefter städade jag undan symaskiner och övrigt från syhörnan för ja det är faktiskt egentligen menat att den också ska fungera som plugghörna. Åtminstone periodvis.
Fy fan vad mycket skit som gömdes i den enorma hög av tyg/tråd/paljetter osv jag samlat ihop. Funderar allvarligt på att sätta upp en sån här tant/gubbe-lapp ovanför skrivbordet, ni vet en sån där det står typ har man kaos på skrivbordet har man kaos i huvudet men det är iaf inte tomt (ja jag kommer inte ihåg exakt hur den går men ni känner säkert till den/fattar andemeningen). Ungefär där är jag i livet just nu, redo att stoppa upp roliga lappar med finurliga budskap ovanför mitt skrivbord.
Skäms ej.

Hittade också den här när jag städade, inget jag ska ha till nåt utan ett test jag gjorde för att se hur det funkade att göra origami i tyg:

Det är en blomma men jag tycker att det påminner mer om en sån rosett man får när man tävlar med djur. Kanske borde jag sätta den på mig själv, nåt förtjänar jag säkert första pris i.

Nu har jag en bror här, väntar på en kille som lovat att komma med vin, en deg på jäsning och en tomatsås som puttrar på spisen. Smells like PT. Ska riva ost.
På återseende!

Helgen

Har haft finbesök hela helgen och alltså inte hunnit med varken pyssel eller att lösa några stora världsproblem. Mina föräldrar landade på torsdagsmorgonen och åkte hem igår, himla trevligt. Nu när min lb bor här i staden var det bara storebror som saknades för att familjen skulle vara fulltalig. Hursom har vi mest ätit känns det som, himla gött detta med mat. Men jag har också fått ett finfint sommartyg med blommor på och lite klipp och klistra-grejer som jag planerar att sätta tänderna i (rättare sagt saxen då)!

I övrigt har jag hunnit smaka marabous nya choklad med maräng och nötter, gott! Kanske ej fem fyrar men tre iaf, den finns ju än så länge inte i tvåhundragrams vad jag förstår och det drar förstås ner betyget.

Nåja. Känns lite tomt här nu när vi bara är två igen, är extremt svårstartad idag. Ska äta ett äpple och försöka ta mig samman.

Världens bästa Greta

Roligt idag att man fick reda på hur de nya sedlarna kommer se ut! Tycker ändå att de gjort ett ganska bra val, minus dock för det tråkiga att det blir fortsatt kungen på mynten. Är inte det lite medeltida känner jag? Trots mitt röda blod hade jag hellre sett Reinfeldt på mina enkronor som sina otaliga brister till trots ändå är en folkvald ledare. Ännu hellre hade jag dock sett att Schyman eller Orup fått en plats i min plånka. Nåja man kan ej få allt och hur fint är det inte att Greta Garbo tar plats på hundralappen? Det är ju också den allra viktigaste sedeln känner jag.

Älskar såklart Greta något otroligt. En av mina absoluta favorit filmer är Drottning Kristina. Är ej så allmänbildad i äldre film, hatar att få de frågorna i TP, men denna är verkligen underbar.



Se den!

När du står en dag vid ett vägskäl i ditt liv, som ett vilset litet barn

Vi har en ny gödig godisaffär här i krokarna. High class lösviktsgodis alltså. Det tillämpar ett retsamt system vid prissättningen dock. Ett (dyrare) pris när man köper under ett kilo, ett (billigare) när man köper över. Igår hamnade vi precis på gränsen, för tre kronor till hade vi fått tre hekto gotta till, vilket hon i kassan också upplyste om. Nej sa vi (J), det räcker så. Det kändes väldigt moget och bra och vuxet och allt det.
Men nu ser jag botten på skålen, och börjar tvivla och undra.

Valde vi fel?

Bird is the word!

Jag har ju utlovat mindre lyckade grejer men inte hittat så mycket, jag slänger det mesta direkt. Men idag gjorde jag ett misslyckande! Eller alltså lite halvt.

Jag har hållt på lite med att att göra origami i tyg, det kan bli rätt spexigt tänker jag. Det är lite pilligare än att vika i papper med det går. Antingen kan man använda lite vliseline, allra helst dubbelhäftande mellanlägg då, som man stryker fast mellan två tygstycken om man tycker det är asviktigt att avigan ej syns. Jag har testat detta tidigare och det funkar utmärkt men det är ju lite extra jobb. Annars kan man, som jag gjorde idag, använda ett tyg där det är okej att avigan syns och en hel massa stärkelse.
Oavsett vilket av de två man väljer stryker man istället för att vika.
Det enda problemet, som jag märkte idag, är att papper är mycket tunnare än tyg och man kan aldrig riktigt göra små saker i tyg, för då blir det omöjligt att vika.

Hade tänkt göra en klassisk liten origamifågel att ha i håret som ett litet hårspänne. Jag använde ett så litet stycke tyg jag bara kunde och, ja här är det ju mitt sviktande ögonmått som spelar in också, trodde att jag skulle få mig en liten lagom håraccessoar.
Slutresultatet blev dock en monsterstor hatt a la Lady Gaga. Rätt fin, men kommer nog låta den stå någonstans som prydnad eftersom den är lite för freaky för mig. Eller ha den på maskerad, eller nån gång när jag ska gå ut och börjar dricka innan jag väljer outfit.

Sicksackade bara kanten eftersom jag inte visste hur slutresultatet skulle bli men vill man finlira kan man ju göra en fin fåll eller kanta med ett band. Tyget är kvar från lapptäcket, själva bården är i det tyget, tror det är köpt på rea från Stoff och stil.

Satte fast den med hårnålar bara, så jag har tagit av mig den nu för jag ska kila ner på Pressbyrån och känner att den kanske inte gör sig så bra en söndagseftermiddag.

Roliga dagen

Påminn mig om att ska jag någonsin outa att jag är preggo (alltså förutsatt att jag nu skulle vara det), nyförlovad eller ska spränga ett nygammalt skepp, så ska jag göra det på första april. Charmen med dagen försvinner ju när alla vet att det är ett skämt så jag tror att den enda chansen att lura någon på riktigt är att helt enkelt lura dom att man luras. Alla skulle näe du skojar det är ju första april hur dum tror du jag är? Och jag bara näe det är sant! IN YOUR FACE.
Det vore superkul.

Speciellt om jag skulle spränga Götheborg.

Typ det tokigaste jag ätit

Så det där jag åt, det var sjögräs! Jajemän, med sig hem hade J en kasse fylld med tång, riktigt freaky om jag får säga det själv. Alltså tång är verkligen framtiden har jag förstått. Det är supernyttigt och det finns hur mycket som helst som inte utnyttjas osv. Dessutom kan man utvinna enorma mängder energi ur tång, tex göra värsta superbatterierna (googlade runt ett tag efter måltiden) och använda som gödsel i jordbruk. 

Tången skulle förvällas ett tag, innan ätandet stektes den i curry och soya.

 Jag är ganska stolt över mig själv, att jag smakade på det. Åt bara en liten smakbit, som sallad, till ris och vårrullar. Man kan säga såhär, jag kräktes inte, men det hamnar nog inte på matlistan. Alltså en rätt funky smak av fisk och blött gräs. Fast alltså gillar man sushi tror jag nog det kan vara rätt gott.
Så även om algätande är framtiden rekommenderar jag fortfarande hellre double cheese-chipsen till den som är sugen på något gott.