Giftigheter

Idag har jag tvättid (fast jag vill skriva tvätttid) och hej vad tråkigt det är. Tvättar i vanliga fall never för det har jag bytt bort mot att diska lite mer. 
Passar på att tvätta massa tyg. Det är ju ett litet aber detta med att man helst ska tvätta allt tyg innan man sätter saxen i det och börjar sy ihop nåt. Annars kränger sömmarna och storleken kan ändras. Jag skarvar rätt ofta vad gäller det. Speciellt om det är ett tyg som bara krymper lite. Har ändå en tendens att alltid göra allt för stort.
Fast nu när jag börjat måla på var och varannan grej är det av yttersta vikt att tvätta allt före.
Annars lossnar färgen. Det är en massa ytbehandling och skit på tygerna man köper. Viktigt att tänka på alltså. Säkerligen är det annat gift med, cancergift och liknande. 

I övrigt har jag träningsvärk i magen för att jag skrattade så mycket igår åt min lillebror. Att vara med honom är lite som att vara med i Roast fast utan Schyffert. Himla skoj, I like

En promenad i solen

Nej men så att jag går på denna härliga promenad då va och känner mig lite blåst på konfekten. Solen lyste visserligen men det var kallt som satan, kan känna att jag borde anat oråd när det i morse blåste förbi massa skräp utanför fönstret med tanke på att vi bor på åttonde våningen. 
Först tänkte jag gå till KTB men så tänkte jag äh vasastan är som chinatown och valde att traska upp till humanisten. 
När jag gick över fotbollsplanerna, som för tillfället då är bandyplaner, blåste det som värst och jag kände att nu kommer jag frysa fast här och dö, samtidigt öste högtalarna ut California dreamin och det var ju lite bitterljuvt men mest bittert.

Gick förbi antikaffären som säljer kinesiska antikviteter och tänkte på kursen jag läser nu om illegal handel med kulturföremål. Lovade mig själv att jag aldrig, även om jag blir rik, ska handla där, hur gärna jag än skulle vilja ha en antik kinesisk trähäst. Tänkte också att jag nog borde ursäktat mig för att jag använde ordet "indianer" igår på chatten. Det är verkligen inget okej ord men jag är lite så att om alla andra gör något så hakar jag på. Vill ej verka pk. 
Kom fram till att det nog var bra att jag inte drog igång en indiandiskussion, tänker på alla de gånger jag hintat om det problematiska med kategorin kön. I nio fall av tio kontrar nån gubbe med att hänvisa till att "sist jag kollade hade jag iaf kuken (okej gubbar säger inte kuken så ofta) kvar höhö" och tycker sig därmed ha vunnit diskussionen och en gång för alla bevisat att kön är något evigt och inte möjligt att ifrågasätta eller ens omformulera. Instinktivt brukar jag vilja fråga och sista gången du såg din hjärna var närdå? Fast det gör jag inte. Är för artig allt som oftast, iaf när det kommer till gubbar.

Mötte en kille som hade en väldigt fin och färgglad jacka, blev lite glad och tänkte att jag kanske ändå orkar gå hem (plus att jag började svettas lite när jag gick uppför backen så frysandet avtog lite). Men sen tänkte jag att jag knappast gör någon glad med min svarta uppenbarelse och våldtäktsmössan nerdragen över halva ansiktet (alltså våldtäktsmössan, den som är stor, svart och ful och ska dölja mitt hår/feja när jag går hem ensam på natten så att eventuella våldtäktsmän ej fattar att jag är tjej. Vet att sånt ej funkar och att man bara blir mer medveten om sin utsatthet när man försöker sig på olika strategier, men ändå. Gick feministiskt självförsvar med Fritte på gymnasiet och efter det kände jag mig ett tag oövervinnerlig, det var bara att sparka dem på pungen och skrika gå hem och runka gubbjävel så var man safe. Men sen testade vi våra skills på några kompisar och det visade sig att vi var rätt chanslösa.)

Lämnade tillbaka åtta böcker om våld, lånade två om kolera till min kille.

Gick avenyn tillbaka, trots att jag verkligen ogillar avenyn mest av alla ställen i hela stan. Skulle gå över vägen då en bil kom i ilfart och tvärnitade precis innan jag blev överkörd, förarn vinkade över mig med en vink som var så hetsig och arg att det hade varit bra mycket trevligare om han bara fuckat åt mig (alternativt kört ett fuck you, kört över mig och sen ett fuck you till åt mitt lik). Vid vänliga vinkningar brukar jag nicka lite vänligt som tack och bra dagar kan jag till och med drista mig till en hurtig vink men denna människa förtjänande ju varken det ena eller andra. Tyvärr föll det sig så att jag snubblade till lite och liksom gjorde en superdjup bugning. Gud så jag grämde mig, för nu tror denna människa som ville döda mig alltså att jag är så supertacksam att jag bugar inför honom. 
Kunde ej tänka på något annat resten av vägen hem.

Det positiva tänkandet:

Måste lämna tillbaka en hel drös böcker till biblo idag. Det visade sig dock vara rätt tunna och lätta böcker så jag kan packa ner dem och ta en promenad dit. Det är ju sol osv och det är ju alltid sköj.

Vidare är det tisdag och tisdag betyder pizza.

Och detta!

Make it work

I helgen har jag haft ett litet Project Runway-maraton. En av mina absoluta favoritserier, Tim är förstås himla gullig och under ett otal säsonger har jag också lärt mig att älska Michael Kors. Jag blir jätteinspirerad och sugen på att sy när jag sitter och ser. Framförallt imponerad blir jag av de yngre deltagarna som inte bara är sjukt bra designers men också att de är så kunniga vad gäller sömnadsteknik och sånt. Ibland tänker jag att jag ångrar lite att jag aldrig lärt mig sy på det sättet. Nu menar jag inte att jag vill gå någon hel utbildning, men en kvällskurs eller två i grunderna skulle kanske inte skadat. Nu känner jag visserligen att jag under åren snappat upp en hel del tricks från böcker och www och hjälpsamma personer i min närhet, fast det har tagit lite tid. Har gjort en hel del mindre lyckade saker under åren, men också fått in enstaka fullträffar (som jag av någon outgrundlig anledning valt att fokusera på, vet ej varför? I vanliga fall brukar jag bli totalt nedslagen när jag misslyckas med något, känna mig sämst i världen och ge upp). 
De första åren var det mer enkla grejer och rätt mycket ändringar på oformliga second hand-plagg. En tidig grej jag gjorde helt från grunden själv, med eget mönster och sånt, som var lite mer avancerat än en tubtop är denna:

Tyget kommer från en klänning jag fått. Den var lång och vid i kjolen så jag slaktade den bara och klippte ut nya delar. Inte det härligaste materialet, lite stickigt och svettigt, men väldigt fint mönster (färgerna är lite kassa på bilden). I ryggen som inte syns är det guldknappar som jag minns att jag köpte på Kortedala torg.

Angående bilden, så är det alltså ett foto av ett foto jag hittade när vi städade. Har ingen aning om var originalet eller klänningen befinner sig så kan inte visa hela, men den är relativt tight och typ knälång i nederdelen.
Klippte bort Rasmus som står bredvid mig, vet ej om han vill figurera i dessa sammanhang.
Tror detta var nyårsafton 2006-2007 och vi står i mamma och pappas hall.
Jag gör min signature pose, en kombo av livrädd och överlägsen.
Man kan lätt tro att jag sällan byter frisyr, även om håret är väldigt rött. Fast det har ju faktiskt varit både kortare, rakare, längre, svart, orange, brunt och nästan blont mellan då och idag. 
Är förövrigt mycket sugen på att ljusa upp mitt hår, som jag alltid blir när våren närmar sig och som jag alltid ångrar när jag i augusti ser ut som svinto i håret.

Kanske kan jag leta fram något riktigt fult jag gjort och visa om jag vågar. Fast jag brukar oftast slänga sånt, men något kanske ligger och skräpar någonstans.

Mitt nya kall

Har fått förslaget att göra detta till en schlagerblogg istället för en pysselblogg, då jag ägnar mer tid åt det förstnämnda än det sista. Vet ej riktigt om jag är där en, speciellt inte då de två semifinalerna varit något av en flopp. Samtidigt känner jag att behovet av ett skarpt schlageröga är akut. Läser denna blogg men varken där eller på resten av Aftonbladet har jag hittat ett ord om den absoluta fiaskochockkaosmissblundern som skedde förra veckan när Dannys direktkvalificeringen till Globen avslöjades alldeles för tidigt genom vad jag förmodar var ett teknikhaveri (alltså, när de fem som gått vidare i tävlingen avslöjades började Dannys låt spelas, vilket den alltså inte skulle ha gjort. Låten ska spelas först efter att alla fem räknats upp och sen ska då spänningen återigen öka och till slut ska den direktkvalificerade tillkännages till tonerna av sin låt. Så gick det till igår, men inte förra veckan. Klar miss!). Så kanske bör detta bli mitt nya kall i livet.

Angående gårdagens semi har jag två saker jag uppskattade extra. Dels fröken Elektrisk sk. broccoli-utstyrsel. I like och skulle lätt kunna ha något liknande på mig. Dels Walz fina fluga, så extremt fin att den nästan väger upp hans ultravidriga skägg. 
Nästan.

Nu ska jag söndagsfika!

Grattis

Här har inte hänt mycket av vikt på sistone, till skillnad från i Kairo tex. Så jag säger bara:


GRATTIS EGYPTEN, fy fan vad ni är bra!



När sånt händer blir jag faktiskt glad och varm i hela själen.

Strykbräda

När jag kladdade med all textilfärg blev det den för min lilla strykbräda som redan innan var superful och fläckig. Jag bryr mig väl måttligt i sånt men det är ju samtidigt trist om det skulle färga av sig på nåt när man stryker.Så på enklast möjliga sätt gjorde jag ett nytt överdrag:

Tog helt enkelt själva brädan, la den på tyget och ritade av den, la till sömnsmån och klippte ut. Sen sicksackade jag bara fast ett resår:

Såhär ser det alltså ut på baksidan. Helt okej kan jag känna iom att man slipper göra nåt annat fix än en enda sicksack.

Det hela tog typ tio minuter från början till start, plus kanske fem-tio minuter extra då jag kom på att jag skulle klippa till några extra bitar att lägga under överdraget för att göra den lite mjukare, ju mjukare desto lättare att stryka ju. Då blev det lite knas och lite jobbigt att få alla lagrena att inte knöla sig, men tillslut satt det på plats. 

Kul tjej jag är va? Obs att jag har andra intressen än strykbrädesöverdragssömnad. Typ supa och slåss och annat coolt.

Svart svart svart

Efter många om och men lyckades jag äntligen träffa min kompis som vid det här laget nog hade glömt att hon fyllt år men hon fick ändå presenten som legat här och väntat. Vi är himla dåliga på att ses jag och hon. Det tar typ tio minuter med vagn och kanske fyrtio minuter om man är värsta hurtiga och går mellan oss men ändå ses vi nästan aldrig. Svindåligt kan jag tycka. Men efter att jag skickat henne på en liten guilt trip då hon "inte hade tid" att prata med mig tidigare igår och sagt du bryyyyyr dig ju inte om mig alls (är mellanbarn så detta beteende är alltså ej mitt eget fel och helt tvångsmässigt) dök hon upp när sista mellobidraget var färdigsjunget och fick denna:

Svart bomullstrikå, applikation av svart fejksammet och svarta paljetter.

Ett samtalsämne vi ofta ägnar åt oss är hur folk blir dumma i huvudet. Alltså går igenom tänkbara orsaker, är det dålig uppfostran-det sociala arvet, trauman, en ovilja mot att inte vara dum i huvudet osv. Är ganska säker på att en anledning till att jag ej blev en fullständig idiot är just det att jag haft en sån bra vän. Så himla fint. Tack för att jag ej är dum i huvudet!




Jobbigt läge: hissen är trasig och jag är röksugen. Ner för trapporna är inget problem men upp! Dör lite bara när jag tänker på det. Skrämde tydligen J inatt när jag kom hem och flåsade som Darth Vader men jag är bara glad att jag inte la mig och sov nere i entrén för det är verkligen ena riktiga mördartrappor.

Lördagen

Idag rör sig mina tankar främst kring två saker. Dels mellon som börjar idag. Är pepp men kunde varit mera pepp. Har en känsla av att man återigen från vänta till eurovision innan den riktigt bra skiten börjar. Är trött på denna bredd man försöker skapa i mellon. Jag vill att alla bidrag ska vara Linda Bengtzing. Bara. Möjligtvis nåt etniskt med indianer, samer eller dylikt. Och Arja borde tävla varje år med Högt över havet. 
Det finns gott om andra forum för kvalitet och jag skulle uppskatta om de lämnade min kära schlager ifred. 


Sen tänker jag mycket på ugglor. Har bestämt att nästa grej jag syr till mig själv ska på ett eller annat sätt innehålla en uggla. 

Denna ugglan är ett julpynt från Indiska som blivit kvar. Jag gillar den, den kan gott hänga kvar där. Ho ho.

Lite om vad som komma skall

Jag har påbörjat ett sånt här projekt som kommer ta en del tid att slutföra. Vid storstädningen möblerades det om lite. En stor bokhylla delades itu och nederdelen fungerar nu som en riktigt härlig svennebananig tv-bänk:

Högtalarna blev kvar trots storstädning. Jag var emot.

Kinaskåpet som tv:n stod på tidigare har fått det ännu mera helylle uppdraget att agera spritskåp. Hursom, jag har börjat klistra fast lite blommor. Min tanke är att fylla hela. Än så länge här jag lackat fast en:

DECOUPAGE

Det ska alltså komma mer eftersom har jag tänkt. Det är dock väldigt tidskrävande då det är extremt smådetaljer att klippa ut och jag har ingen bra papperssax eftersom jag så fort jag har en bra och vass sax alltid ska testa lyckan och typ klippa ståltråd med dem. Detta projekt är också orsaken till den incident jag redan på föredömligt sätt informerat allmänheten om på facebook, då jag råkade äta en inte helt oansenlig mängd servett till frukost. Det ligger sönderhackade servetter lite varstans i läggan så det är lätt hänt. 

Får se när det blir klart, jag tippar på 2014 (som förövrigt när man säger det, tvåtusenfjorton, känns väldigt mycket som framtiden, ni vet filmframtiden med flygande bilar, rymdcharter, silverkostymer och ej att förglömma bildtelefon).

Raperap

Förutom att lipa gillar jag också att skratta. Här känner jag att det enkla oftast är det bästa, mest kanske för att jag inte direkt roas av mig själv och jag har rätt svårt att komma från punkt a till b oftast(plus att jag ofta tappar bort mig inom parantes).

Hagbard är min absoluta favoritserie. Oj oj vad tokig han är brukade jag tänka när jag drack mitt morgonkaffe. Ja, brukade, för sen typ ett år tillbaka har GP tagit det förbluffande dåliga beslutet att byta ut Hagbard mot serien Medelålders plus som jag känner att jag oftast relaterar noll till och om jag någon gång relaterar har det alltid med skräck inför min egen död att göra. Inte kul!

Ett av de absolut roligaste skämt jag vet brukade min bff dra förr. Hon lutade sig mot ens öra och viskade I'm gonna rape you varefter hon la av en brakrap. Lessnar aldrig på det skämtet.

Sen tycker jag detta, som Terése tipsade om för några månader sen och som jag hade lyckats missa, är hysteriskt kul: 



Gamlingar som säger rasistiska saker och ingen säger emot dem bara för att de är så himla gamla men alla ser besvärade ut är också en personlig favorit. 




Sen tror jag inte det var nåt mer som var kul?

 

Katten, musen, tiotusen

Här va:

Den med supersyn kanske kan ana några möss som gömmer sig bland katterna. Tänkte att det vore skoj att göra dem lite halvosynliga. Kanterna är fållade men det slutade med att jag använde sick-sack då raksömmen vägrade bli rak, fast såhär i efterhand var det nog lika bra för det blev roligare så.

Är det något jag verkligen inte gillar så är det teknikstrul. Skärpning www!

Paketöppning

Nu när posten gjort sitt jobb kan jag visa ett till tryck som blev till en liten scarf som min mamma fick i födelsedagspresent:

Man väljer ju inte sin mamma men hade jag fått välja hade jag garanterat valt min för hon är överlägset bäst så det är lite trist att vi bor så långt ifrån varandra. Precis som jag tycker hon att katter är gulliga (ja jag tycker faktiskt det dock ej irl för de klöser och biter och går ej att lita på för fem öre) så det fick bli ett kattmotiv. 

Jag hade en bild till men nu har bilduppladdningen fuckat upp igen så jag vet inte, får väl lägga upp den sen. 

Jättebilliga grejer

En till gullig häst, som inte står bland de andra:

2,50 kr kostade den lille vännen

Läste också en kommentar här på www under en intervju med Gudrun Schyman. Alltså:

Ner med fismenismen

Missförstå mig rätt här, jag har aldrig varit den och kommer hellre aldrig bli den som säger nej till lite hederlig fis- och prutthumor. Men en sån här grej får mig att skratta mest av andra skäl. För att jag då och då fylls av en hopplöshet och känner bara att världen är skit och kommer förbli skit vad jag än gör. Och så ser jag något sånt och fylls av en sån ro. Alltså det är lite som det ordspråket, med såna vänner behöver man inga fiender, fast tvärtom. Med såna fiender behöver man knappt några vänner. Man vinner ändå. 
Så känner jag iofs i allmänhet för antifeminister, rasister och annat löst folk, det brukar ju inte direkt vara så mycket tuggmotstånd i deras argument. 
Men detta var faktiskt extra roligt.

Tryckt stämning

Alltså gillar ju inte detta med att fotograferas och att dessutom fotografera sig själv och lägga upp det på en blogg känns faktiskt inte helt okej för mig (tror faktiskt inte att jag någon gång lagt upp en bild på mig själv här ever), men va fan. Birgny passade ej i det jazziga hårband jag gjorde av textiltrycket, såhär är jag:

Denna högstadie-titta snett uppåt-bild var det bästa jag kunde åstadkomma. Så sjukt obekvämt att fota sig själv. Fick testa några gånger och på resten såg jag antingen ännu fånigare ut eller så koncentrerade jag mig så mycket på att inte se fånig ut att jag glömde att hårbandet skulle synas, för det är ju alltså det ni ska titta på, hårbandet! Satte lite resår på baksidan som jag bara spände åt lite för att det skulle sitta fast på huvudet med lämnade det öppet så man knyter det bak, får alltid huvudvärk av hårband/diadem som sitter för hårt.

 Tröjan på bilden har ju faktiskt till skillnad från tjejen figurerat här, när den var nygjord. Själva trycket på bandet ser ut såhär i närbild:

Prickarna i mitten på saxofonerna är från där jag fäst mallen med nålar och färgen gått igenom. Som tur var lyckades jag peta bort det mesta av den sen med en nål innan jag fixerade med strykjärn.

 Ikväll/natt är jag ensam så jag tänkte vara hurtig och plugga. Eller så bara gör jag som Bridget gör längre ner. Den som lever får se.


Obs att det inte växer blommor ur mitt huvud, det ser bara ut så.

Cry me a river

Appropå inget speciellt tror jag helt klart på detta med att gråta. Även om man är en muntergök. 
Själv gråter jag relativt kontinuerligt. När jag är arg, glad, ledsen, hungrig etc. 
Ex. på sådant som kan utlösa en störtflod är:











Och hela denna lista, det är min ultimata grinlista. Cry me a river finns inte med men med det inte sagt att jag inte lipat till den med. En av de få saker jag aldrig förlåtit Britney för är vad hon gjorde mot Justin.

Storstädning

När vi höll på och möblerade och städade som galningar (observera att det var efter städet jag blev dödssjuk, förmodligen finns det ett samband däremellan) försökte jag också styra upp bland mina tyger. Jag försöker att inte samla på mig så hemskt mycket, men det är ju lättare sagt än gjort. Dessutom är det väldigt bra att spara små restbitar till applikationer och småfix, man vet ju aldrig vad man kan komma att behöva i framtiden. Sist jag rensade bland mina tyger kom jag ju in på idiotprojektet och det är ju inget jag direkt planerar att göra om, någonsin. 

Istället har jag suttit och försökt trycka lite mönster, med varierat resultat. Några bitar fick jag slänga och några bitar blev bra och jag har lite olika idéer om vad jag göra med dem så det dyker väl upp här eftersom. Har tidigare inte riktigt fått till det när jag försökt mig på detta men nu har jag fått in snittsen tycker jag, alltså det blir ju inte såhär lyxigt, mer som potatistryck men ändå. 
Det enda man får tänka på är att inte freaka lös när man väljer motiv, det måste vara enkelt och fungera med enbart siluett. Och liksom, lite kladd blir det i kanterna och lite olika ser det ut varje gång. Men det är ju, som man alltid säger när perfektionen uteblir, bara charmigt. 
Såhär ser en häst jag tryckte ut:

Okej jag vet blixt är ett ofog men den här gången är den till min fördel eftersom den får kanterna att se skarpare ut än de faktiskt är.

 

God smak är att prioritera

Vi möblerade om lite här hemma förrförra helgen. Här skulle det ha stått en mikro om den som byggt vår lägga fått bestämma men det är ju jag som bestämmer så jag passade på att ställa dit merparten av de vita porslinsfigurerna:

Jag föredrar alltid pyntyta framför bekvämlighet men det finns ändå vissa saker jag saknar vad gäller att inte ha en mikro.
Havregrynsgröt t. ex. JAG ÄR ETT GRÖTFREAK. Fast jag gör ju gröt ändå, på spisen. Men det är jobbigare och det blir disk. Micropopcorn (helt plötsligt känner jag behovet av att stava mikro micro när det gäller popcorn) också. Det är himla bekvämt jämfört med vanliga popcorn. Där får man nog säga att ätandet blivit lidande för det är bra sällan jag poppar nuförtiden. 

Och just det, att värma vetekuddar. Har en i form av en gullig nallebjörn som är mysig att ha. Det händer att jag slår in honom i folie och lägger han i ugnen men det är rätt besvärligt och jag känner mig aselak. Elak som ett as alltså. 

Men det är väl typ det. Annars går det bra och känns värt den sparade ytan. Då vet ni. 

Mer höjdpunkter ur mitt liv

Okej nu agerar jag lite Malou här och hoppar från allvar till skoj.

MATLISTAN DEL TRE

15
Panelen! Denna kväll minns jag som det var igår, det var kanske fredag och vi skulle äta pyttipanna. Men då råkar någon (vill inte peka ut någon men jag kan säga att det rör sig om en man som är gift med min mamma) tappa ut all pyttipanna på golvet och då blev frågan vad ska vi äta nu? Då säger mamma och pappa att  vi ska sätta oss i bilen och vips är vi på panelen, som är ett rätt tråkigt ställe i Boden som typ serverar kött och sås men detta var förstås det bästa jag visste! Jag var så otroligt glad hela denna kväll.
Ålder: 10 år

14
Baconburgare. Förra sommaren och min lillebror hade varit på WoW och kom hem på natten med en påse från Max. Älskar såklart Max men jag brukar käka deras greenmeal och absolut inte den burgaren med bacon. Alltså kan inte komma ihåg senaste gången jag åt bacon innan denna gång. I alla fall kan jag säga att jag ju också var lite på lyset och tog burgaren av lillis och bara tog världens ljuvligaste tugga. Jag kan inte riktigt beskriva vad som hände i min mun men alltså bacon, så himla konstigt att det på ett sätt är det äckligaste jag kan komma på men ändå det bästa.
Ålder: Måste ju varit 23 då, tänker jag, om jag räknar rätt.

13
En väldigt god chokladtårta, eller egentligen två. Det var på våren och min moster hade precis blivit klar sjuksköterska och hade lite fest. Jag vill minnas att jag var rätt hungrig, kan tänka mig att det bjöds på rätt mycket vuxengrejer. Men så fanns där en chokladtårta, och jag vet inte vad det var men jag upplevde att det var den godaste jag någonsin ätit. Jag har aldrig före eller efter ätit lika många bitar av en tårta. Det var ett av mina största personliga trauman när jag var tvungen att inse att jag var mätt, att jag hur jag än försökte inte kunde äta mer. Sommaren gick, och blev höst. Så på hösten, oktober, då jag fyllde år var det min tur att ha kalas. Och så kom min moster, med en likadan tårta! JAG DOG av lycka. Verkligen. 
Ålder: Vet ej men jag var ett barn kan vi säga

12
Kebabpizza, min första. Hade tidigare hållit mig till vesuvio eller möjligtvis capriciosa. Allt annat verkade asläskigt. Men så kom dagen då jag åt min första kebabpizza, en av de största dagarna. Och det var inte själva kebaben som gjorde det, utan de härligt halvinbakade båtarna av bröd fyllda till bredden med ost och sås de gjorde på stället där vi brukade köpa pizza. Fy fan. Det var verkligen en sån lycka och ångest över att jag inte tidigare vågat smaka. Kebabköttet blev dock aldrig en favorit och helst beställer jag min kebab utan kebab, men ändå, så himla bra.
Ålder: Lite sen i utvecklingen kanske men typ 15 år.

11
Min mormors (ugns)pannkaka. Alltså jag var så skeptisk mot mat när jag var liten att jag till och med var misstänksam mot mormor och farmors mat. Ville av princip helst inte äta något som inte mina föräldrar tillagat. Och jag minns att jag skulle äta hos mormor och att pannkakan inte riktigt såg ut som den skulle och inte heller luktade som den skulle. Men när jag väl smakade den, oj oj. Alltså jag fattar än idag inte vad det är som gör den så god. Var helt säker på att hon hade ost i den (?) i flera år för jag fattade inte vars fylligheten och rundheten kom ifrån. Hon säger att det bara är en vanlig pannkaka, men alltså, något är det.
Ålder: 5 år kanske.

En kille som inte var så värst snäll

Sen jag fick det där samtalet i somras, att hon var på sjukhus för att han misshandlat henne, igen, har jag lärt mig en hel del.
Bland annat att det kan heta att han var inte så snäll mot henne va, när en människa slår en annan sönder och samman. Jag som bor ihop med tidernas finaste och blir överöst med snällheter mest hela dagarna skulle kunna tro att det betydde något annat. Kanske att inte cykla iväg en helgmorgon och köpa hem favoritfrukosten, att inte lämna gulliga lappar eller att inte låta någon annan fritt förfoga över tv-dosan fastän man själv inte är lika intresserad av science fiction-filmer med betyget mindre bra. Men det är inte vad det betyder.
Att inte vara så snäll mot henne va, det är snarare att låsa in, misshandla och förnedra samt att efteråt ihärdigt hävda sin rätt att göra just detta.

Fast det finns inga bra ord för honom. Hur beskriver man en människa som kan mata slag på slag i ansiktet på sin flickvän för att sedan inte finna någon annan orsak till skadorna än att hon får blåmärken lätt? Hur fångar man det vridna, onda, groteska i kombination med den patetiska litenheten och misslyckandet i en sådan person?
En person som är besatt av att hävda sin intellektuella storhet, trots att han inte klarar enkla studier i det ämne han säger sig vara expert på. Trots att, jag vet inte om han själv skulle kunna se detta, det finns hyllmeter som beskriver män som honom, ynkliga misshandlare, och han skiljer sig inte en sekund från de övriga. Han tillhör denna skara av personer oförmögna till något annat än att ta till nävarna.

Visst handlar det om makt, att ta sig makt och ta sig rätt att använda våld på en annans kropp och liv. Men det är också den enda makt en sådan människa någonsin får. Förlåt mig om jag är okänslig nu, men det handlar om min vän som jag älskar, som jag dessutom sett bli om möjligt ännu mera klarsynt, stark och målmedveten efter detta. Förlåt men jag finner ett visst nöje i att tänka på det, att det är så hans fortsatta liv kommer se ut. Maktlöshet och oförmåga.
Om han inte ändrar sig vill säga. Vilket jag någonstans tror är möjligt och något jag skulle gratulera till men inte direkt satsa mina pengar på om ni fattar. Och ärligt talat bryr jag mig inte, så länge han aldrig rör henne igen.

Slutligen har jag lärt mig att det är otroligt obekvämt att ens nämna att någon inte varit så snäll mot någon annan. Att det oftast bemöts med tystnad.
Grejen med det gott folk är, att det sorgliga är att om folk tyckt det varit hälften så obekvämt att det förekommer som de tycker att det är att prata om det, kanske någon av min väns grannar hade "hört" min kompis när hon var inlåst i flera dagar och skrek på hjälp genom ett öppet fönster.