"Vi som aldrig sa negerboll"

Jag sa som liten aldrig negerboll. Jag sa chokladboll. Vad jag vill minnas sa alla andra i min närhet också chokladboll, det var knappast något jag själv kom på. Så det kanske är därför jag inte kan förstå vad som är så viktigt men det här ordet. Tänkte skriva detta inlägg i lördags då jag läste om en anställd på SJ som hade sagt negerboll i högtalaren när han skulle informera om sortimentet i cafét. Det som intresserade mig var vilket enormt gensvar artikeln fick. Så himla många som kände sig tvungna att hävda sin rätt att säga negerboll, för att det heter så, har alltid hetat så (hade jag haft en gnutta mera fritid och aningens större lust ett bemöta löjliga argument som om de hade varit riktiga argument tvivlar jag inte på att det hade varit ganska enkelt att hitta bevis på att även detta inte stämmer, fast nu har jag inte tid och inte lust och framförallt spelar det ju ingen roll).
Jag har inte tänkt speciellt mycket på detta förut, jag har sett det som en ickediskussion, en löjlig grej ett fåtal tjuriga "gamlingar" håller fast vid. När jag skulle formulera det hela kändes det lite skitnödigt, onödigt pk och som att sparka in öppna dörrar. Jag tänkte att sådana diskussioner tar bara fokus från de stora strukturerna i språket. Så jag lät bli. Sen idag råkade jag se ett antal inlägg om "negerbollens dag" på facebook (och finns det på facebook så är det ju på riktigt) och efter att återigen blivit påmind om vilken brinnande diskussion detta är så kan jag bara inte låta bli att vädra det här. Just därför att jag inte fattar grejen. Vad är grejen?
Vad är det som är så viktigt med att få säga det? Vad är det som får vuxna män att engagera sig så till den milda grad att de nästan exploderar för att de ska få säga ett ord som negerboll? Som vid blotta tanken på att de inte längre skulle få säga detta ord drabbas av en ångest som antar närmast bibliska proportioner? Typ såhär reagerar folk när man föreslår att de skulle välja att kalla det något annat, deras värld faller sönder:


Är inte det nåt sjukt över detta? Jag har aldrig känt att mitt liv begränsats av det faktum att jag inte "fått" säga negerboll, jag är lycklig ändå (dock har det komplicerats en del av det faktum att göteborgare i allmänhet kallar kokosbollar för chokladmunkar men det är en annan historia).
Varför är ett ord som man försvarar genom att säga att det inte betyder något samtidigt så fruktansvärt oumbärligt för vissa människor?