Om jag hade lite kraft kvar att ge dig/Om jag hade lite kärlek så var den till dig (bloggen)

Denna bild tog jag för ungefär en månad sedan:

Men sen blev jag trött. Jag hade tänkt visa att det minsann kan vara fint utanför fönstret med även fast jag bor i ett regnhål. Fast jag skulle ljuga om jag sa att det såg ut så idag. Det är väldigt grått, och jag är fortfarande trött. Hinner inte pyssla speciellt mycket, har mest uppsatsångest. Var hemma hos mamma och pappa förra veckan, väldigt skönt. Annars har det varit rätt mycket OS de sista två veckorna. Har sett alla svenska medaljer och därmed en hel del fjärdeplatser också. Roligast med OS är förstås kommentatorerna. De är liksom från en annan värld. Redan på invigningen fyrade de av så många grodor att vem som helst skulle sätta kexchokladen i halsen. Läste att de blivit anmälda till DO för just kommentarerna på invigningen. Det var bl.a. en rätt fånig anmärkning om vilket problem det måste vara att ha slöja när man kör alpint (inget nytt under solen där liksom) och så refererades det till Indien som ett mycket litet land. Men den sjukaste kommentaren tycker jag ändå var när en av kommentatorerna under en tävling kallade Kalla en riktig rashäst, får man ens säga så? Jag trodde att jag hört fel men tyvärr var det inte i mina öron felet satt.
En av de få saker jag hunnit göra utöver ångest och OS är denna (och eftersom jag inte ids städa för att ta en bild eller bry mig om att det är fruktansvärt mörkt i sovrummet och blixten är obarmhärtig får ni en ful bild okej?):

En väldigt lättsydd kofta/tröja som man är väldigt mysig och mjuk. Hade först tänkt skära ut den i en del men bestämde mig för att formsy den lite mer, så man kan ha den både i soffan och på lokal.
/H

På låtsas och på riktigt

Om jag förstått det hela rätt är det inte bara utanför mitt fönster det ser ut såhär idag:

Ganska oinspirerande. Men men. Tre tveksamma sätt att närma sig en bok:

Ett: Har idag och igår försökt läsa en bok. På förhand har jag bestämt att den knappast kommer ge mig något men vet att jag måste plöja igenom den inför uppsatsen. När jag sett titeln, omslaget och författaren hade jag redan där en tämligen negativ inställning. Tänkte att den är säkert bra och intressant, gedigen och välskriven, men knappast så progressiv eller nyskapande. Testade att googla den och hittade en text om den på en blogg som intresserade mig mycket mer än boken. Och där tyckte jag mig få bekräftelse på mina fördomar. Så nu sitter jag och läser den (för att jag måste, den är ju ändå viktig) och muttrar, suckar och mumlar "pytt", "sicken gubbe"...

Två: När jag gick på gymnasiet satt jag och läste Elle hemma hos en kille jag hängde med kom hans kompis dit. Han ställde sig och stirrade på mig och frågade sen "Får du läsa den där för Partiet?" (partiet här med stor bokstav för det är så jag minns att han sa det. Fast det låg ett litet missförstånd bakom detta, jag var inte medlem i något parti, än mindre ett feministiskt sådant) och när jag frågade vad exakt han menade med det så svarade han nåt i stil med "ja du som är feminist och allt, får du verkligen läsa sånt där?" Då började jag förstås hånskratta, inte så pedagogiskt eller sympatiskt gjort av mig, men jag kände mig både överlägsen och underlägsen på samma gång. Överlägsen för att han inte fattade vad feminism är, och det var också det jag svarade. Feminism är väl att jag får läsa vad jag vill utan att nån säger åt mig. Ingen ska säga till mig vad jag får, kan eller bör läsa. "Det är feminism" sa jag bestämt.
Men underlägsen, och ifrågasatt, för att där satt jag och gjorde inget bättre med min tid än att götta mig i kvinnoförtryck och sexism. Så jag sa "förresten läser jag inte, jag bara tittar på kläderna, jag är nämligen väldigt intresserad av design". Sen åkte jag hem och läste Bebel eller nåt (som om nu det skulle vara bättre). Är inte fullt lika nervös nuförtiden men nån gång då och då tänker jag nog att ser nån mig göra det här, eller hör mig säga det här, då tror de nog (eller förstår?) att jag inte är en riktig feminist. Eller något annat jag utger mig för att vara.
Väldigt såhär.

Tre: I söndags köpte jag en bok bara för att klippa sönder den (okej ett nothäfte denna gång för att vara exakt men ni fattar) och jag känner alltid en viss skam när jag gör sånt. Är det okej? Att ha sönder det nån annan gjort för man anser att man själv kan göra nåt bättre? Tänk om någon med ett mer respektfullt syfte skulle vilja ha den?


/H

Gammal kärlek rostar så småningom

Det är roligt det här ni vet när man säger nåt typ "fast det kommer ju aldrig hända, det har ju aldrig hänt" och så bara händer det. Oftast är det ju inte a la "plötsligt händer det" -trissvinsten, utan oftare lite tristare och inte hälften så spektakulärt. Som när jag sitter i telefonen för någon dag sen (ja inte uppkrupen I telefonluren förstås) och pratar om min symaskin som jag fick när jag fyllde 18. Att den aldrig gått sönder och att jag inte behövt byta nåt på den. Sen lägger jag på och går och sätter mig vid mitt pågående mastodontprojekt. Och tänker att inte ens glödlampan har jag bytt. Men sen glömmer jag att knacka i bordet eller att ens tänka på att ta i trä och jag tror att det blir avgörande för vad som sen händer. För då smäller lampan. Så nu är det svart.

Inte för att det gör nåt. Har bara inte hunnit köpa någon ny.
/H

I den stund man tar steget ut i livet är man bara ett tillgivet djur

Idag är en sån dag, eller hela veckan är en sån vecka, då jag bara inte får något vettigt gjort. Startsträckan efter jul känns onödigt lång, måste verkligen ta tag i mig själv. Nåja. Jag tänkte visa en byxdress jag sydde innan jul, pepparkakedräkten. Den är sydd i ett tyg som stretchar litegrann på inrådan från hon som har min favorittygaffär, tror det var tur för då fick jag den väldigt tight upptill, som jag ville. Sydde också en spetströja att ha under och jag måste säga att jag fortfarande är mycket nöjd över hur enkelt det är att sy i spets på overlocken. Det enda jag tycker är svårt är att göra snygga fållar så jag satte istället spetsband i ärmsluten och halsen. Den var lite svårfotad så här ligger den och jäser på soffan efter julens eskapader (ungefär som jag):

Hade den på Farmen på juldagen, en riktig upplevelse. Det spelar ingen roll om du så seglat på de sju haven man måste gå på Farmen för att ha levt på riktigt. Alla är som djur och att fajtas om sådana saker som armstöd är inte aktuellt, där är man riktigt nöjd om man får ha sin egen kropp ifred. Armbågar, taffs och öl över hela sig. Som tur var hade jag en riktig beskyddare i Frida i år, hon tolererade inget taffs. Skönt för mig. Tog även en bild där den ligger i sängen, på överdelen:

Hade den på nyår också men då var det så förjordat kallt att jag inte tog av mig jackan på hela kvällen, vilket nu i efterhand känns som en vinst, för då kan jag ju ha på mig den igen utan att bli tjejen som har på mig samma kläder hela tiden. Man ska akta sig för att bli en sån, eller typ att folk får för sig att man har massa konstiga vanor. Är nästan säker på att jag är banantryckartjejen i vissa människors ögon. Hatar nämligen att äta bland folk när jag är ensam, skulle aldrig sätta mig på ett fik eller en restaurang ensam och börja äta. Jag tänker att folk genast antar att man inte har några vänner som måste äta ensam, eller att man är glupsk som bara måste gå in och äta fast man inte har sällskap. Så varje dag när jag är på arkivet tar jag en paus vid lunch där jag verkligen megatrycker en banan. Jag äter bananen undertiden jag går ner för en trappa och går mot ytterdörren, det är cirka 30 meter. Innan jag kommit fram till dörren är den slut och jag går ut, slänger bananskalet och tänder en cigg. Hoppas att ingen sett. Antar att det skulle räcka om någon sett mig två eller tre ggr för att de skulle tro att det är så jag alltid gör och döma mig därefter. Jag har tex sett en där köpa en stock snus en gång på lunchen och kallar honom följdaktligen "snusköparen på lunchen".

/H

Hej 2010

God jul/gott nytt år osv på er alla! Jag har efter många om och men vaknat till efter nyår och ska snart ta mig an tiotalet (typ gå på stan och kolla rean).
Julen bjöd på mycket skoj men mindre pyssel, var uppe i Boden och en stor del av min energi ägnades åt att inte frysa ihjäl. Jag och min lillebror hann ändå bygga ett pepparkakshus, eller någon slags moské/minaret-byggnad (God jul Schweiz!) Vi är ett bra team då jag är ganska slarvig och han lite mer noggrann. Skulle jag bygga själv skulle det antagligen bara bli hål "man kan täcka med godis sen" men inga egentliga väggar.

Efter att julen firats klart blev det dags att ta sig ner mot västkusten och det är ju alltid ett litet projekt i sig. Att åka tåg är egentligen mitt favoritsätt att färdas men då vill man ju helst att det ska komma fram och att det inte ska kosta en allt man äger och har, så det fick bli flyg denna gång. Sträckan Arlanda-Landvetter tvingades jag välja en mittenplats och hamnade mellan två män. När jag satt där, inklämd och lite lätt livrädd för att vi skulle störta, insåg jag att de djävlarna tagit samtliga armstöd i besittning. Då kom jag att tänka på en artikel av hon Ribbing jag läste om just detta, att män ofta tror att de kan ta all plats/alla armstöd och att man vid sådana tillfällen måste visa att "nej såhär gör man inte, jag har också rätt att finnas". Jag hade fyra tidningar och en bok nedtryckta i väskan, och jag ville egentligen bara rota igenom alla tidningarna efter serierna, men då kom jag på att jag måste spela spelet rätt här va. Så jag bestämde mig för Sportbladet, även fast det vintertid aldrig står nåt om någon sport jag är intresserad av. Iaf så drar jag upp den och vecklar ut den så mycket det bara går och börjar försöka armbåga bort männen. På ena sidan satt en äldre man som rätt snabbt gav upp, han suckade några gånger, gav mig arga blickar och gav mig några lätta knuffar med sin armbåge men då putade jag bara ner honom igen. Yes tänkte jag, vinst redan innan kaffevagnen kommit ut. Värre var det med mr 30-nånting i kostym på andra sidan. Han ville alltså inte ge sig. Då hade jag ändå lusläst allt som stod om hockeymatchen på Ullevi och var inne på den evighetslånga travsektionen (men den var ju också sist så jag var tvungen att låtsasläsa den sakta, annars hade sporten tagit slut och hade jag varit tvungen att böja mig ner och rota fram en ny tidning ur väskan hade han garanterat tagit tillfället i akt och typ lagt upp benet eller nåt). Så äntligen med en kvart kvar av resan gör jag en sista stöt med min armbåge i hans, nästan så att det måste ha gjort ont för det gjorde lite ont på mig, vänder mig mot honom och stirrar samtidigt som jag kniper ihop mina läppar till ett litet litet sammanbitet streck och då ÄNTLIGEN makar han på sig. De sista minuterna delar vi alltså stödet men det känns i mitt hjärta som att det bara är mitt, och det tror jag att han kände med för han gav mig dödsblick efter dödsblick. Och jag läste resultattabellerna från alla travloppen och hoppades att han skulle halka på landningsbanan.

Rätten till det offentliga rummet alltså.
/H

Ett fall för Peter Englund

Idag ska vi fira jul. Alltså äta julmat och sånt, julklappsutdelningen blir först imorgon. Sen åker jag hem till Boden på onsdag.
Apropå julklappsutdelning har jag slagit in presenterna i tidningspapper, detta av en ganska löjlig anledning. Jag fick plötslig klimatångest över att jag använt sådana extrema mängder omslagspapper till både julkalender och andra saker. Men detta är inget jag tycker att ALLA borde göra. Jag tycker gott och väl att man kan slå in presenterna i julklappspapper. Bara det att just jag använt min kvot för året redan, iaf när det gäller Johannes presenter.
Älskar mig själv litegrann för att jag just skrev ordet klimatångest, så otroligt pk. Annars brukar jag gilla att använda ordet klimatförnekare, eftersom jag tycker det är ett lustigt begrepp. Det är ju inte som om nån någonsin förnekat att klimatet finns, däremot förändringen av det. Det borde heta förändringsförnekare. Tycker i allmänhet att det cirkulerar många begrepp som bara är helt felaktiga. Min topplista är:

• Klimatförnekare, pga det jag just sa.
• Sexbrottsling och sexmisstänkt. Inte alls lika kul som klimatförnekare men lika fel. När man ser dessa ord syftar de ofta på våldtäktsmän och man skulle ju kunna tycka att det är självklart att den som är misstänkt för våldtäkt inte är misstänkt för att ha haft sex. (Sen finns det ju de som faktiskt är "sexmisstänkta" ex Tiger Woods, men det är en annan femma)
• Könsanklagelse, det är visserligen lite fult av mig att lägga in en tidningsrubrik här i listan, skulle man gå igenom alla rubriker skulle det förstås bli oändligt mycket ord, men jag tycker ändå detta kvalar in. Detta begrepp cirkulerade i somras iom att en viss tjej blev anklagad för både det ena och det andra på OS. Fullkomligt absurt begrepp iaf.
  
• Äkta mos, som det står på alla gatukök. Vadå äkta mos? Jag fattar ju att de någonstans syftar på att det inte är pulvermos, men pulvermos är ju inte på låtsas eller falskt.

Kanske ett sidospår där men ändå. Tillbaka till julen. Pepparkaksgubbedräkten är (nästan) klar. Ska bara pressa lite och sy några småsaker för hand. Tills dess kan ni njuta av denna bild på den när den var under konstruktion:

Såhär prydligt och tjusigt är det alltid när jag syr. Jag sitter på golvet hopkurad som en fjällbjörk och drömmer om ett stort bord, och någonstans att ställa det stora bordet. Nästan alltid gör jag mönster i tidningspapper(men presentpapper är också superbra, om man inte har klimatångest då). Proportionerna på detta mönster är lite galna men allt blev som det skulle när jag sydde ihop det hela.
/H

Hälsningar

Hur fint var inte på spåret igår? Hörde att Magnus kört ett gulligt medley, fast då var jag i telefon med Linda, men det finaste ever var ju när han körde Taube. Så tagen har jag nog inte varit sedan Darin sjöng "Se på mig" i Melodifestivalen.
I alla fall, har segat lite med julkorten i år, har tänkt köpa kuvert hela veckan men glömt det, så idag gjorde jag det äntligen. Jag skickar inte så mycket julkort överhuvudtaget men några stycken. Så får man inget julkort betyder det inte att jag hatar personen i fråga. Bara för att ha det klargjort.
De flesta julkorten hann jag stoppa i kuvert och klistra igen innan jag kom ihåg att jag skulle fota dem, men här är några (och när jag ser dem så tänker jag att mina julkort, de är inte särskilt juliga de näe men whatevvah)

(har tydligen stavat fel på det ena kortet men jag tror inte mottagaren kan hawaianska så det är lugnt, tur det)
Nu ska jag gå och sy en dragkedja i vad jag skulle vilja kalla min egen version av den klassiska pepparkaksgubbedressen som jag kämpat med ett tag nu, men nån gång måste den ju bli klar.

Tills dess, bra jullåt ett och två med hyffsad anknytning till detta inlägg.
/H

Gött och gödigt

Mina dagar bara flyger iväg, känner mig superstressad, fast ändå känns det som att jag inte gör nåt. Nuförtiden hänger jag på ett nytt arkiv ute på Hisingen (vilket gör mig orolig då jag lider av svår öfobi) så jag tvingas ta buss och missar min gödiga promenad. Och sen har jag ingen ork. Ikväll har jag inte gjort mycket vettigt alls, utan mest suttit och tänkt på vad jag borde hinna göra denna veckan. Tillslut klippte jag luggen, vilket jag gör ungefär en gång i veckan. Blev inte riktigt nöjd, blir sällan det. Jag klipper oftast mig själv,har även frisörfobi, men jag är inte så bra på det. Jag skulle gå till en frisör om jag visste att jag kunde lita på personen ifråga men det kan man sällan. Hade en jättebra frisör förr, hennes salong låg i vårt hus, kunderna var mest äldre kvinnor som gick dit och la håret, och hon fattade precis hur mitt hår skulle vara. Enda nackdelen var när jag hade färgat håret själv, eller attackerat luggen och hackat sönder den. När man sen mötte henne på kiosken eller liknande infann sig skammen. Jag tyckte att hon tittade på mig med en blick som sa "varför?"
Men det är ju lite så, även om man har en frisör som är bra kan man ju inte gå dit varje gång man behöver klippa luggen. Det skulle bli alldeles för ofta och alldeles för dyrt. Hade jag haft en frisörsalong så hade jag haft drop-in på luggklipp och tagit en tjuga för det, bara putsa till den lite liksom. Så hade folk kunnat komma in och få detta aber fixat. Bra va?
En som gjort vettigare grejer än jag ikväll är Johannes. Han har de senaste dagarna jobbat på denna julglögg:

Det är sprit, vin, socker och julekryddor. Mycket gott!
Även denna gång fick jag äran att pynta förpackningen, jag valde en mer subtil stil denna gång.
/H

PK-julpyssel anno 1969

Ett bra grej när man ska göra julpyssel, typ julkort och liknande, är att köpa gamla tidningar. Helst då jultidningar om det är julpyssel man ska göra. Det behöver inte vara dyrt men en del ställen har ju fattat denna grej och börjat ta en rejäl slant och det funkar ju då många medelklassmammor ägnar sig åt sånt här. Jag tycker inte man ska betala mer än fem, kanske tio kronor för sånt, men det där är ju valfritt. Denna kostade en femma och har varit väldigt användbar till mina julkort:

En liten bonus var att den även innehöll tre jättefina klippdockor föreställande de tre vise männen, eller de tre stjärntydarna som de tydligen kallas nuförtiden. Jag klippte ut och klistrade ihop dom, festligt värre!

Man skrattar ju onekligen åt den tidstypiska skildringen av den etniska sammansättningen av gruppen. I beskrivningen står det "Klipp ut kongene, en er lys og en mørk som du ser." Det tycker jag är kul på många sätt. Man har inte riktigt kommit till ro med att de där vise männen mest troligt var araber, men vill ändå inte vara den som är den, så man gör en semiarab, en svensk (eller norsk då, tidningen är norsk som texten kanske avslöjade) och en random afrikan. Gulligt!
/H

Idiotgöra

Äntligen är veckan över! Jag är spyless just nu, mest för att jag inte alls håller på med nåt stimulerande utan hela dagen och gårdagen har bestått av att sortera olika filer på datorn och döpa om dem. Inte direkt därför jag valde att läsa historia, men det är ett nödvändigt ont.
Lite kul har jag också haft, tidigare i veckan kläddes granen. Den är pytteliten men det är lägenheten med så den passar rätt bra här. I år har jag tagit ner Obama från granen. Jag skulle inte påstå att jag är besviken, för jag hade inte direkt något större hopp om honom, men jag är lite less. En stilig karl är han dock. Istället hängde jag upp Gudrun, får se om det tillkommer några fler änglar i år. Dessutom pyntades det med klassiska flätade hjärtan som faktiskt var svåra att göra än jag minns det. Det gäller liksom att mäta rätt och klippa nog långt upp.

Den lilla julgransmattan består av en bit juteväv jag klippte ut och broderade det högst originella budskapet "God jul" på. Sen fuskade jag lite, sicksackade bara kanterna och limmade sen fast ett band där det trevliga budskapet om en god jul återkommer.
Iaf, kul med jul!
/H

Söndagen och döden

Söndagkväll kan ju vara den värsta kvällen på veckan. Har bland annat tänkt mycket på döden. Usch och blä och så regnar det också. Nåja, snart är det ju Paradise Hotel och det är ju sköj. Haft en rätt trevlig helg också, mest stannat inne och pysslat lite och käkat snarra, så när man räknar ihop det är jag väl på plus trots den annalkande döden. Jackan nedan har jag inte gjort i helgen utan några veckor sedan men det är ju ett helvete att fota så det drar ut på tiden. Valde att fota den hängandes på en galge istället för på dockan. Halsen på jackan är nämligen för smal för dockan (det är lite bisarrt va, jag har så smal hals trots bautahuvudet) så det blev lättast så:
En liten kort sak, gud vad jag älskar små korta kavajer. Fast just idag håller jag faktiskt på en lite längre, får se när den blir klar. Tyget till denna har jag iaf. köpt på Kupan i Boden i somras förmodligen var det rätt billigt, knapparna fick jag dock betala dyrt för på Knapp Carlssons, men det kan det ju vara värt.
Sen är det lite vik, eller vad man ska kalla det, med ett tunt svart satinband för att spexa till det hela.
Det var allt, nu ska jag drick glögg.
/H

En ny apa

Det är trist att vara sjuk. Har försökt plugga lite idag och det gick sådär. Sen har jag även gjort om lite här på bloggen. En ny header tex. och återgått till den gamla designen. Den är egentligen mycket snyggare i grunden men svårare att arbeta med då den är så enkel, och jag som inte är fröken HTML direkt (vem är det nuförtiden hallå tvåtusentalet säger jag) behöver en hel del förarbete för att vara bekväm. Men men, nu får det bli så, utseende före funktion.
Apan i headern har jag köpt på Kvibergs marknad som jag nu läst ska stänga. Det är så fruktansvärt sjukt och trist att de ska tvingas stänga så jag vet inte vad. Jag rasar. Birgny är ju tex köpt där med. Jävla samhälle.
Kände att jag blev lite sur nu så jag passade på att msn:a med Johannes som sitter i rummet bredvid, och som också haft svinis, vilken låt som är bäst att lyssna på när man är sur och ska bli glad. Han svarade rätt många med bland annat den här med Brita Borg. Så är ni sur som jag, lyssna på den.
Nu ska jag vara oetisk och gå och handla trots att jag antagligen smittar, men vad ska man göra.
/H

Tillbaka från de döda

Allt mitt tjat om svinis straffade sig. I lördags vaknade jag upp och kände mig lite krasslig, men tänkte samtidigt att det berodde på att jag varit ute och svirat natten innan. Inte segare än vanligt gick jag ner till Nordstan och Clas Ohlssons för att köpa en hylla med massa smålådor att förvara pärlor, band, paljetter etc i. När jag kom hem satte jag mig och började sortera, började känna mig dålig och yr, en halvtimme senare låg jag i soffan och där stannade jag (ja inte bokstavligen, jag har gått mellan soffan och sängen, och toan förstås) tills idag. Känner mig fortfarande helt mörbultad men har ingen feber och kan föra ett samtal typ. Svininfluensan är verkligen inte att rekommendera, den får en fyr av mig. Att den inte får en överstruken beror på att jag antar att jag slipper vaccinet nu. Men jag missar typ en hela vecka av mitt liv och det suger verkligen. I söndags när jag låg och svinade som värst var det ju fars dag. Kände mig ynklig och saknade pappa lite extra. Som tur var hade jag redan postat detta kort till min pappa:
När jag var liten var jag avundsjuk för att jag bara hade en födelsedag medan mammor och pappor har ju sin födelsedag plus mors resp. fars dag som egen dag. Jag kunde ju liksom inte hjälpa att jag råkade bli ett barn och inte en mamma eller pappa. Nu har jag ju fyllt i lite kunskapsluckor om hur det hela går till sen dess. Så jag är inte avis längre.
/H

Det värsta av allt, när en puckel kommer bort

En sak som är ganska roligt och lagom när man vill göra nåt pyssligt men inte direkt orkar med ett projekt som tar mer än tio minuter är att vika små pappersdjur. Jag skulle vika en kamel men det blev en dromedar. Det värsta av allt är att det inte var mitt fel utan en felaktig beskrivning. Vill man göra sånt här är google den bästa vännen man har. Det finns massvis med origamisidor som är superpedagogiska.
En enpucklad kamel:
Jag vek en uggla också som har flugit och gömt sig någonstans men den kanske kommer tillbaka. Jag ska göra ett helt zoo. Funderar även på att bygga en hel pappersvärld. En av de finaste/sorgligaste pappersvärldar jag vet är denna:

Stackars Magnus.
/H

Livet på landet i en lägenhet i staden

Här kommer ett litet pyssel som jag inte gjort själv. Fast det är inte så att jag snott det, utan jag har frågat om lov och det var okej. Det är nämligen Johannes pyssel. Han har odlar rätt mycket här i lägenheten, bland annat persilja, gräslök, chili, basilika och rädisor. Dessutom har vi en mystisk buske i vardagsrumsfönstret som växt upp från ett frö som ingen vet vad det är. Själv är jag plastblom-ansvarig och ungefär lika bra med växter som kexchoklad är äckligt, könsroller är mysigt and so on. Hursomhaver, av några av växterna gör Johannes ibland örtsalt. Jag fick äran att piffa upp några burkar (decoupage på locken då, det är min nya grej)
Har jag fattat det hela rätt så tar man alltså örter och salt och blandar detta därav ordet "örtsalt".
/H

När jag ser dig vill jag ta dig till en vingård i Toscana

När jag var lite krasslig för några veckor sedan sydde jag klart en blus jag haft på g (samtidigt som jag utnyttjade min hesa whiskeyröst till att imitera Lundell och prata om Kvinnan). Den är sydd i ett tyg jag fått av Johannes och det är samma tyg som är bakgrunden här på sidan. Såhär ser den ut:
Man kan tex. ha på sig den om man besöker en vingård i Toscana. Om man inte befinner sig på en sådan vingård utan istället i ett regnigt Sverige bärs den med fördel under en kofta eller två.
/H

Lyckan

Tidigare i veckan fyllde jag 24. Det var en smått traumatisk upplevelse då jag insåg att nästa gång jag fyller år passerar jag gränsen då man är närmare trettio än tjugo. Fast mest är det ju trevligt att fylla år, speciellt när man blir väckt med pannkakstårta. Fick även ett generöst pengabidrag av mina förfäder. Så idag när jag som vanligt hade uppsatsångest beslöt jag mig för att bota den med att köpa grejer. Nu har jag köpt tyg/tråd/band/paljetter etc. för fjortonhundra spänn. Det känns bra och ångesten försvann. Nu längtar jag bara efter mitt paket.
/H

Jag stjäl tillbaka min tid

Ni vet när man har nåt att göra, hjärnan måste fokusera men det funkar högst två sekunder och sen svävar det iväg. Jag är trött, jag är hungrig, jag fryser, jag måste bara ringa henne, vad gör han osv. Suget att diska och städa växer sig helt oemotståndligt stort. Har jag större uppdrag att ta mig för brukar jag helt enkelt acceptera detta och tillåta mig själv att lusläsa alla bloggar, köpa tonvis med godis, sortera mina pärlor efter färg, form och storlek etc. Då kan man sen tänka att det enda jag faktiskt har kvar att göra (i hela världen) är det jag faktiskt ska göra. Men när man står inför mindre uppgifter blir det inte så ekonomiskt, rent tidsmässigt. Igår tex. satt jag och läste i två sekunder innan jag började tänka att jag frös. Efter ca. en minut frös jag så mycket att jag var ganska säker på att jag snart skulle dö frysdöden. Jag tänkte att det enda sätt jag kan undvika döden är om jag stickar en rumpvärmare.
Men sen tänker jag, är det rimligt? Kommer den klia (För det vill man ju inte)? Sen hann jag inte mer innan jag somnade i soffan.
/H

Om igen

Det regnar, blåser och är kallt, allt känns väldigt söndag. Söndagar blir mer söndagiga på hösten. Ikväll har jag sett den sista Ljungstedtdeckaren på tv4. Jag avskyr dem, men jag brukar nästan alltid se fyrans söndagsfilm bara för att. De har tyvärr aldrig visat någon bra film, men jag antar att jag gillar att plåga mig själv lite. Egentligen borde jag städat istället, speciellt bland allt pyssel. Hittar inte ett jota. Är det nåt jag önskar är det att jag vore en mer organiserad och nogrann människa men men man kan ju inte få allt som man brukar säga. Imorgon går jag promenaden och blåser det har jag ett nytt stickat hårband:
Gjorde ett lite smalare band denna gång och tre rosetter istället. Så var det med det.
/H

Trocatini

En gång i tiden skrev vi ju faktiskt in bakning i beskrivningen av pysselkartellen, och det har ju inte varit speciellt mycket sånt här, även fast en smörgåstårta figurerat. I brist på färdigt pyssel att visa er tänkte jag därför bjuda er på ett drinktips såhär på lördagskvällen. Drinken har döpts till "trocatini" och är min absoluta favorit just nu. Den består av en del Martini Bianco och två delar Trocadero (allt är relativt, det funkar förstås att använda mindre eller mer Trocadero). Eftersom den blir så svag, alkoholmässigt, passar den även gravida och bilförare (obs skämt).
Gott blir det!
/H