Har jag fattat det hela rätt så tar man alltså örter och salt och blandar detta därav ordet "örtsalt"./H
Har jag fattat det hela rätt så tar man alltså örter och salt och blandar detta därav ordet "örtsalt".
Man kan tex. ha på sig den om man besöker en vingård i Toscana. Om man inte befinner sig på en sådan vingård utan istället i ett regnigt Sverige bärs den med fördel under en kofta eller två.
Men sen tänker jag, är det rimligt? Kommer den klia (För det vill man ju inte)? Sen hann jag inte mer innan jag somnade i soffan.
Gjorde ett lite smalare band denna gång och tre rosetter istället. Så var det med det.
Gott blir det!
Innan var den alltså enfärgad. Nu är den blommig. På sidan står ett av mina många porslinsdjur. Nu ska jag iväg och träffa en riktig hund, utomhus går det ju bra.
Ett hårband är rätt lagom att sticka, det går fort och man hinner inte bli så less. Sen bara en rosett på så är det klart.
Tapeten i sig är ganska bisarr. En stilig europé, en mystisk orientalisk indier och lömska kineser. Kolonialismen när den är som bäst/värst. Aktuell nu inte minst med Svt:s nya program som är en orgie i sådana fördomar. Naturen-kulturen, ständigt på tapeten (HAHA)
/H
Decoupage kallas det ju när man lackar fast papper på saker, väldigt "Panduro" men kul och enkelt. Det är det jag har gjort här. Egentligen ska man använda tunnare papper typ servetter och dylikt men jag hade ingen servett med Magnus på så jag fick klippa ur tidningen. Det blir inte riktigt samma sak men lackar man några extra gånger går det utmärkt. Jag ville så hemskt gärna ha Magnus på min hårborste. Jag är fruktansvärt förtjust i denna man, så det känns tryggt att ha honom där på morgonen när jag försöker tämja mitt skatbo.
Det kanske är lite svårt att läsa vad som står, bilden är inte den bästa men det är ju totalt omöjligt att ta en bra bild med blixt när det är kväll. Det står iaf "Jag har alltid gillat att vara lite duktig på ett rätt präktigt sätt"(från den där komikern Bornebusch i någon intervju). Tycker uttalandet matchar både den präktiga stilen på skrivboken och min egen inställning till att vara duktig.
Och just det, ett gummiband att ha i nacken. Jag tycker det är väldigt viktigt att ett hårband sitter bra. Inte för löst förstås, för då tappar man det, men absolut inte för hårt. Är det för hårt tar det inte lång tid innan jag brukar drabbas av extrem huvudvärk. Detta kombinerat med att jag har ett onormalt stort huvud gör att jag har svårt att köpa hårband och diadem. Alltså mitt huvud är inte sjukt bisarrt stort, men det är nog större än medelskallen. Detta beror förstås på två olika anledningar. Nummer ett min grymt vältränade och flitigt använda hjärna. Nummer två mitt sjukt tjocka hår. Inget annat, jag svär.
Den lille broschen föreställer förresten en kaffekvarn om nån undrar.
Hårbandet är gjort av ett gammalt skärp, ett svart smalt band, en pärla och ett starkt röksug som driver mig till sysselsättning (har alltså en skräck inför vad svininfluensan ska göra med mina lungor och därför har rökningen halverats, om inte mer, bra men jobbigt).
Det var allt för ikväll tror jag.
Svårare än så är det inte.
Denna kavaj hade jag alltså sytt och fodrat, i själva volangen låg hela schabraket. Inte så lätt att gissa kanske och inte lika fyndigt som vissa förslag. Nåja. Tyget kommer från pingstkyrkans secondhand i Boden. Fodret kommer också därifrån och är påfågelmönstrat men det syns inte så bra. En riktig påfågel såg jag dock på Borås djurpark i helgen, Johannes fotade den och såhär såg den ut:
Nu ska jag packa min resväska och om två timmar sätta mig på tåget.
Mellan linningen och själva byxorna la jag ett spetsband för att göra det hela lite festligare. Trodde det skulle funka att bara sy fast det i överkanten men efter en provtur på stan i Boden visade det sig att spetsen korvade upp sig. Det sista fixet som jag gjort nu är att sy fast spetsen för hand i nederkanten, lite halvt osynligt sådär. Så nu sitter den där det ska.
Det är knappgylf och alla knappar är secondhand, liksom tyget (men inte spetsen). Knappar på secondhand är det bästa, för de är oftast nästan gratis. När jag var i Boden läste jag i tidningen om en bakluckeloppis som anordnades i Heden, ungefär där mina föräldrar bor. Där var en kvinna som sålde knappar men inte en enda en hade handlat av henne. Jag vet inte varför-kanske behövde ingen några knappar och kanske är det så det oftast är och kanske är det därför knappar nästan alltid är billigt. Sen finns det ju förstås de gånger man vill ha en jättespeciell sorts knappar och då kanske det blir svårt att börja rota runt på loppis. Men jag gillar att hamsta i förväg, man vet aldrig när man kan behöva en knapp. Behöver man inte knapparna nu, behöver man dem sen brukar jag tänka. Knapparna på bikinin jag la upp tidigare har jag haft tusentals av (iaf 20 el liknande). De köpte jag till en svart kappa för några år sedan, men när jag sytt på alla insåg jag att jag såg ut som ett popoffer, och det är inget fel med det men det kändes inte rätt just då bara. Sen köpte jag dem dessutom inte alls på secondhand utan på knappaffär. Men poängen är (ja här kommer den superviktiga poängen ni väntat på) att man alltid kan behöva en knapp, använde dem tex. även här. Så hade jag varit på backluckeloppis hade knappkvinnan fått en kund.