Mellan raderna

Jag älskar ju ord. Jag älskar att vrida och vända, älta, plocka sönder och dissekera. För att det är kul men också för att det är viktigt. En bild säger som bekant mer än tusen ord, men ett ord kan säga mer en tusen bilder. Det finns så många lager. Men det gör kanske att man måste vara lite vaksam, välja sina ord så att säga. Och tänka över hur och varför man använder dem.

Bilden här nedanför hittade jag i HM-magazine. Modereportaget heter "Jorden runt" och uppmanar män som vill vara trendriktiga att klä sig klassiskt i kavaj och komplettera looken med "etniska detaljer". När jag såg denna bild, och några av de andra kunde jag dock inte låta bli att fundera på vad de etniska detaljerna egentligen var.

Det kan ju förstås vara sjalen, som man knappt ser, fast det är ju väldigt svårt att avgöra om den är etnisk eller inte. Det kanske inte skulle vara lättare att avgöra även om man såg den, för vad är etniskt egentligen? Enligt SAOB är etnisk "(i sht i fackspr.) som har avseende på l. sammanhänger med l. är utmärkande för en folkstam l. en människo­ras l. de för en folkstam l. en människoras ka­rakteristiska egenskaperna; folk-, stam-, ras-." (Artiklar från SAOB är gamla, speciellt om man slår på bokstäver som kommer tidigt i alfabetet. Men kollar man på wikipedia, som i sin tur hänvisar till svensk lagtext återkommer liknande definitioner: "etnisk tillhörighet: nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande")
GAAH en massa icke-ord. Vad är ett folk? Ras? Nation? Själva grundförutsättningen för det etniska är alltså att det finns olika folkslag, att man inom gruppen delar vissa typiska värderingar just för att man tillhör samma folk och att dessa värderingar är typiska för just det folket och alltså skiljer sig från andra folk. Jag skulle inte vilja skriva under på det.

Till detta kommer det faktum att etnisk i vardagligt tal enbart används om vissa gruppers "karaktäristiska" drag. Ser man på eurovision t.ex. så beskrivs ofta bidragen från exempelvis balkanländerna som etniska, men inte lika ofta de skandinaviska.(Det roliga i sammanhanget är väl att om det är någonting som skulle kunna vara just typiskt svenskt, dvs etniskt svenskt, så är det väl just de svenska bidragen. Att döma av poängen de senaste åren, menar jag.) I den svenska melodifestivalen kan ett bidrag endast vara etniskt om det antingen framförs på ett sätt som upplevs som typiskt osvenskt eller ursvenskt. Ursvenskt ska här inte alls tolkas som något typiskt svenskt, utan vår folkmusik står för något gammalt, en liten kuriosa från en primitiv tid som vi lämnat bakom oss. Viss mat definieras som etnisk, men då uteslutande icke-svensk och icke-västerländsk mat. När det gäller mode pratar man gärna om etniskt mode. Det är fjädrar, batik, träkulor etc. Det är inte en kavaj, eller en pennkjol. Man kan till och med beskriva en persons utseende som etniskt, men det vill till att det är någon (som ser ut att vara) från en annan världsdel är Europa (inom Europa kan personer från de södra eller östra delarna också ha ett etniskt utseende). Det typiskt svenska, eller det typiskt västerländska är alltså inte etniskt. För det är norm, klassiskt och allmängiltigt. Det bygger inte på en dunkel etnisk bakgrund utan på fria individers förnuft.

Ordet etnisk innehåller en hel massa värderingar. Det delar upp i folk, ras, stam. Utan att definiera det krångliga begreppet folk (vad är ett folk?). Utan att vi behöver ta det obehagliga ordet ras i vår mun. Det definierar sig själv genom att säga etnisk tillhörighet beror på etniskt ursprung. Det rymmer hudfärg, den enda konkreta kategorin i etniciteten. Men eftersom etnicitet inte är synonym med hudfärg ger det vid handen att med hudfärgen kommer andra egenskaper på köpet, draget till sin spets alltså att med en specifik hudfärg kommer specifika egenskaper. Vilka och varför, hur och vad, framgår inte. Det säger inte vad skillnaderna är men säger att skillnaderna är, de existerar, varför skulle vi annars behöva ett ord för dem?
Vidare ryms här också en hierarki, där vissa människor inte definieras som etniska överhuvudtaget, de som utgör normen och inte styrs av någon etnicitet. De andra, de som är etniska, handlar, talar, klär sig, gör musik och tänker på ett sätt som är specifikt för deras etnicitet.

Jag tror att de som gjorde reportaget faktiskt syftade på sjalen, han hade sjal på sig på varenda bild, på någon var den något tydligare, på andra ännu otydligare och på någon ytterligare uppenbarligen inklippt i efterhand. Men jag vet inte vad som gör just de där sjalarna etniska, och vad som gör kavajen oetnisk och klassisk. Jag tror också att de valde modell för att de ansåg att han hade ett etniskt utseende, och att de ansåg att det utseendet var nog etniskt för att helt låta bli att vissa de etniska detaljerna. Sen tycker jag inte just de har gjort nåt större fel. Det är ju så ordet används idag, i svensk lagtext, i media och av mig själv för att ta några exempel. Man säger etnisk och menar inget illa med det. (Personligen känner jag litegrann samma sak som inför kön. Man måste prata om det, men önskar man slapp.) Men det betyder ju inte att det inte för något illa med sig. Så länge det finns ett sådant ord, låt det vara folk, ras, stam, etnicitet, upprätthåller man ju också skillnaden. Här brukar en del invända och säga något i stil med "men vad ska man säga då?" vilket är en ganska relevant fråga. Vad ska man säga? Vad är det man vill ha sagt? Är det nån idé att byta ut ett ord, ras mot etnicitet, om det ändå innehåller och för vidare samma tankegångar, om än på ett mer politiskt korrekt sätt? Varför är det så livsviktigt att ha ett ord som syftar till att upprätthålla skillnader man säger att man ändå inte tror på? Vad är det man vill ha sagt?