Jag stjäl tillbaka min tid

Ni vet när man har nåt att göra, hjärnan måste fokusera men det funkar högst två sekunder och sen svävar det iväg. Jag är trött, jag är hungrig, jag fryser, jag måste bara ringa henne, vad gör han osv. Suget att diska och städa växer sig helt oemotståndligt stort. Har jag större uppdrag att ta mig för brukar jag helt enkelt acceptera detta och tillåta mig själv att lusläsa alla bloggar, köpa tonvis med godis, sortera mina pärlor efter färg, form och storlek etc. Då kan man sen tänka att det enda jag faktiskt har kvar att göra (i hela världen) är det jag faktiskt ska göra. Men när man står inför mindre uppgifter blir det inte så ekonomiskt, rent tidsmässigt. Igår tex. satt jag och läste i två sekunder innan jag började tänka att jag frös. Efter ca. en minut frös jag så mycket att jag var ganska säker på att jag snart skulle dö frysdöden. Jag tänkte att det enda sätt jag kan undvika döden är om jag stickar en rumpvärmare.
Men sen tänker jag, är det rimligt? Kommer den klia (För det vill man ju inte)? Sen hann jag inte mer innan jag somnade i soffan.
/H