I spell your name l-o-v-e

Bekännelse från en anonym rojalist:
Sitter just nu klistrad framför tv:n. Är helt tagen av all kunglig glans. Hade jag varit bjuden på bröllopet hade jag haft hatt. Fast det har man tydligen inte på kungliga bröllop. Men ändå.

Hatten är köpt förstås men jag satte på ett litet pynt.
(En annan bra anledning för mig att ha hatt just nu är snilleblixten jag fick igår. Jag fick för mig att jag skulle frisera mig själv och satte saxen i lockarna och klippte till. Men det visade sig vara stört omöjligt att få styr på händer och armar i spegeln, hela tiden ville de åt motsatt (spegelvänt) håll och enda sättet att lyckas var att inte titta i spegeln. Men då blev det lite kortare än vad jag tänkt mig. Som tur var räddade Johannes mig och visade upp en oväntad talang för frisöryrket så jag fick en tjusig liten page. Vad han däremot inte kunde göra var klippa håret längre än den längd jag först hackade av. Så nu skrattar jag varje gång jag ser mig själv i spegeln, för jag påminner litegrann om Tjorven på Saltkråkan.)

Nu kommer hon. Jag skäms, och känner ögonen fyllas med tårar. Glädjetårar.