En vit stol

Aldrig har jag slitit så med att måla om en jävla stol, alltså. Har ändå målat en hel del om man säger så, är ingen amatör. Eller det är ju precis det jag är.
Det är alltså en korgstol som jag tänkt måla vit ett tag (ja jag vet, alltså jag har värsta suget efter att måla saker vitt nuförtiden, tycker det känns "fräscht" fråga mig ej varför, kanske har jag fått nåt tungt i huvudet och glömt bort det) men allt gick bara fel. Här är måleriet i gång:

Först satt jag med vanlig färg och målade en hel natt, sen tog färgen slut mitt i allt så dagen efter gick jag och köpte sprayfärg men när jag sprayade på skrumpnade färgen under ihop som typ russin. Jag hade alltså inte väntat länge nog så färgen under var inte torr. Skrapade bort allt det skrynkliga och lovade mig själv att vänta tre dagar för att vara säker, men dagen efter hade jag glömt löftet och gick loss med sprayflaskan igen. JA och då hände samma grej för det var förstås fortfarande inte torrt. Så tog sprayfärgen slut.Och nu ids jag verkligen inte göra om det så jag har sandpapprat bort de värsta skrumppartierna och ska sandpappra lite mer innan den är "klar". Det får vara så, det får bli min nya stil, shabby chic/medelklassmamma/fjant. Tycker ändå att sånt egentligen är rätt charmigt fast jag inte gärna erkänner det (alltså till en viss gräns).
Tänker att jag har köpt en korgstol på loppis, som jag sedan sprayfärgat vit och sen sandpapprat lite på. Jag borde skämmas. Men det var ju inte med flit, även om folk kanske tror det, när de ser den.