Svart svart svart

Efter många om och men lyckades jag äntligen träffa min kompis som vid det här laget nog hade glömt att hon fyllt år men hon fick ändå presenten som legat här och väntat. Vi är himla dåliga på att ses jag och hon. Det tar typ tio minuter med vagn och kanske fyrtio minuter om man är värsta hurtiga och går mellan oss men ändå ses vi nästan aldrig. Svindåligt kan jag tycka. Men efter att jag skickat henne på en liten guilt trip då hon "inte hade tid" att prata med mig tidigare igår och sagt du bryyyyyr dig ju inte om mig alls (är mellanbarn så detta beteende är alltså ej mitt eget fel och helt tvångsmässigt) dök hon upp när sista mellobidraget var färdigsjunget och fick denna:

Svart bomullstrikå, applikation av svart fejksammet och svarta paljetter.

Ett samtalsämne vi ofta ägnar åt oss är hur folk blir dumma i huvudet. Alltså går igenom tänkbara orsaker, är det dålig uppfostran-det sociala arvet, trauman, en ovilja mot att inte vara dum i huvudet osv. Är ganska säker på att en anledning till att jag ej blev en fullständig idiot är just det att jag haft en sån bra vän. Så himla fint. Tack för att jag ej är dum i huvudet!




Jobbigt läge: hissen är trasig och jag är röksugen. Ner för trapporna är inget problem men upp! Dör lite bara när jag tänker på det. Skrämde tydligen J inatt när jag kom hem och flåsade som Darth Vader men jag är bara glad att jag inte la mig och sov nere i entrén för det är verkligen ena riktiga mördartrappor.