Make it work

I helgen har jag haft ett litet Project Runway-maraton. En av mina absoluta favoritserier, Tim är förstås himla gullig och under ett otal säsonger har jag också lärt mig att älska Michael Kors. Jag blir jätteinspirerad och sugen på att sy när jag sitter och ser. Framförallt imponerad blir jag av de yngre deltagarna som inte bara är sjukt bra designers men också att de är så kunniga vad gäller sömnadsteknik och sånt. Ibland tänker jag att jag ångrar lite att jag aldrig lärt mig sy på det sättet. Nu menar jag inte att jag vill gå någon hel utbildning, men en kvällskurs eller två i grunderna skulle kanske inte skadat. Nu känner jag visserligen att jag under åren snappat upp en hel del tricks från böcker och www och hjälpsamma personer i min närhet, fast det har tagit lite tid. Har gjort en hel del mindre lyckade saker under åren, men också fått in enstaka fullträffar (som jag av någon outgrundlig anledning valt att fokusera på, vet ej varför? I vanliga fall brukar jag bli totalt nedslagen när jag misslyckas med något, känna mig sämst i världen och ge upp). 
De första åren var det mer enkla grejer och rätt mycket ändringar på oformliga second hand-plagg. En tidig grej jag gjorde helt från grunden själv, med eget mönster och sånt, som var lite mer avancerat än en tubtop är denna:

Tyget kommer från en klänning jag fått. Den var lång och vid i kjolen så jag slaktade den bara och klippte ut nya delar. Inte det härligaste materialet, lite stickigt och svettigt, men väldigt fint mönster (färgerna är lite kassa på bilden). I ryggen som inte syns är det guldknappar som jag minns att jag köpte på Kortedala torg.

Angående bilden, så är det alltså ett foto av ett foto jag hittade när vi städade. Har ingen aning om var originalet eller klänningen befinner sig så kan inte visa hela, men den är relativt tight och typ knälång i nederdelen.
Klippte bort Rasmus som står bredvid mig, vet ej om han vill figurera i dessa sammanhang.
Tror detta var nyårsafton 2006-2007 och vi står i mamma och pappas hall.
Jag gör min signature pose, en kombo av livrädd och överlägsen.
Man kan lätt tro att jag sällan byter frisyr, även om håret är väldigt rött. Fast det har ju faktiskt varit både kortare, rakare, längre, svart, orange, brunt och nästan blont mellan då och idag. 
Är förövrigt mycket sugen på att ljusa upp mitt hår, som jag alltid blir när våren närmar sig och som jag alltid ångrar när jag i augusti ser ut som svinto i håret.

Kanske kan jag leta fram något riktigt fult jag gjort och visa om jag vågar. Fast jag brukar oftast slänga sånt, men något kanske ligger och skräpar någonstans.