Grejen med att dö för andras åsikter

Lite mer än fem månader sen valet, fem månader sedan man bombarderades med mindre genomtänkta kommentarer som tex att ogilla sd är lika illa som att ogilla invandrare, att uttrycka sitt motstånd gentemot rasism är att ifrågasätta yttrandefriheten, det är medias fel att folk tror att sd är rasister osv osv. Kommentarer som dryper av så mycket oförstånd att det är ett självmordsuppdrag att försöka bemöta dem.

Mest av allt, vilket jag också vädrade då, störde jag mig på detta evinnerliga "citerande" av en "vis man".

En vis man sa en gång, jag kanske inte gillar dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.

En vis man bör i detta sammanhang alltså förstås som Voltaire, upplysningsfilosof och demokratimotståndare med minst sagt tveksam inställning till muslimer och kvinnor bland annat. Så till att börja med, de lutar sig alltså på en man vars idéer innehöll och byggde på ett massivt förakt för folket och dess förmåga att välja själva. Men, jag är inte den som är den. Voltaire var ett riktigt ljushuvud och jag tycker att det finns bra mycket fina grejer att hämta där.

Det käcka citatet är förstås en efterhandskonstruktion/missförstånd. Han sa eller skrev aldrig så, tråkigt nog. Dessa catch frases är ju tyvärr i nio fall av tio för bra för att vara sanna. 

Men hursom, jag ska akta mig för att bli en sånhär "visste du att banan egentligen inte är en frukt det är ett bär/nej nu har du allt fel det är en ört-person".

Fortsätter istället med att sparka upp, till synes, öppna dörrar.

Yttrandefriheten, den grundar sig alltså på att alla människor har samma rättigheter värde. Jag vill här skrika, man kan tyvärr ej äta kakan och ha den kvar, bitter men sant. Tycker det är väldigt ironiskt att människor som ej köper grundidén ändå hävdar sin rätt till yttrandefriheten. Men det kanske bara är jag?

Och vid detta lag säger ju sd-röstaren, eller mer troligt "jag röstade inte på sd men jag tycker att de har bra poänger och tycker hetsen mot dem gått för långt-röstaren", att de visst tror på allas rätt och värde, de är ju inte rasister.

Så man kan ju koncentrera sig på själva dö-grejen. De skulle dö för min rätt att uttrycka min åsikt. Tack! Men ändå, lite onödigt och förhastat. Jag har lite svårt att köpa själva dö-grejen faktiskt. 

Här är grejer man istället skulle kunna göra:

Det kan finnas en idé i att tex. inte beklaga sig över hur folk klär sig och hur obekväm man känner sig när man inte kan få ögonkontakt (är man beredd att dö är man väl beredd att vara lite obekväm?)

Man kan stå upp för yttrandefriheten men istället för att dö kanske vara beredd att ta emot personer som inte haft turen att födas i ett land där denna frihet finns.

Man kan låta dessa människor få sjukvård och skolgång utan att beklaga sig över hur mycket det kostar. 

Ja man kan överhuvudtaget sluta fundera över hur mycket det kostar, för jag menar det är ju ändå något man är beredd att dö för...