Jag började med att klippa ut en ruta i kartong som jag använde som mall. Därefter var det bara att klippa ut alla delarna, 273 stycken närmare bestämt. Jag tänkte att detta var ett bra sätt för mig att använda upp överblivna stuvar, men såhär i efterhand kanske jag bara skulle ha slängt bort dem istället. Därefter bestämde jag mig för att sicksacka alla delarna var för sig, vet inte riktigt hur jag tänkte här, det hade kanske varit enklare att sy allt direkt på overlocken men jag kom på nåt sätt fram till att det var det bästa. Efter några dagar var jag klar och less och la alla bitarna i en påse där de fick ligga och mogna några månader.
För några veckor sedan tog jag fram dem igen och började sy ihop dem. Det tog också en sjuhelvetestid. Som tur var hade jag överträffat mig själv när det gällde att mäta noggrant så de flesta bitarna passade riktigt bra (synar man i sömmarna kanske det är snett någonstans men det kan jag ta). När jag äntligen fått ihop de 273 bitarna till ett stort stycke tänkte jag att jag var i det närmaste färdig. Tänkte att jag skulle bara pressa det hela lite sy fast en bred kant runt om dem och därefter sy fast en baksida. Så i söndags försökte jag ta tag i det, fast jag kom inte längre än att pressa ut sömmarna och klippa lite trådar. Det tog ändå tre timmar. Lessnade lite. Får se när jag orkar ta tag i det, men ni kan få en liten sneakpeak på hur det ser ut just nu:

Alltså jag är ju medveten om att jag valt att göra detta själv. Det gör bara att det känns om möjligt ännu mera dumt. Det är inte ens kul längre. Min enda förhoppning är att det blir snyggt i slutändan. Eller åtminstone färdigt.
Känns på sin plats: The Smiths – I Started Something I Couldn't Finish
/H
5 kommentarer:
Oj så fint det är... det kommer att bli störtmysigt.
om den blir klar;)
snabbare än tanter som virkar hela överkast iaf?
joo kanske fast man vet inte, vissa tanter är racersnabba!
tack för sången, sivan vet hur det är. och en lite mindre lustig sak är att JAG BÖRJAR BLI MIN MAMMA (som är som sin mamma som var som sin mamma som antagligen var precis som sin mamma)! ååååh, suck. det sociala arvet.
Skicka en kommentar