I den stund man tar steget ut i livet är man bara ett tillgivet djur

Idag är en sån dag, eller hela veckan är en sån vecka, då jag bara inte får något vettigt gjort. Startsträckan efter jul känns onödigt lång, måste verkligen ta tag i mig själv. Nåja. Jag tänkte visa en byxdress jag sydde innan jul, pepparkakedräkten. Den är sydd i ett tyg som stretchar litegrann på inrådan från hon som har min favorittygaffär, tror det var tur för då fick jag den väldigt tight upptill, som jag ville. Sydde också en spetströja att ha under och jag måste säga att jag fortfarande är mycket nöjd över hur enkelt det är att sy i spets på overlocken. Det enda jag tycker är svårt är att göra snygga fållar så jag satte istället spetsband i ärmsluten och halsen. Den var lite svårfotad så här ligger den och jäser på soffan efter julens eskapader (ungefär som jag):

Hade den på Farmen på juldagen, en riktig upplevelse. Det spelar ingen roll om du så seglat på de sju haven man måste gå på Farmen för att ha levt på riktigt. Alla är som djur och att fajtas om sådana saker som armstöd är inte aktuellt, där är man riktigt nöjd om man får ha sin egen kropp ifred. Armbågar, taffs och öl över hela sig. Som tur var hade jag en riktig beskyddare i Frida i år, hon tolererade inget taffs. Skönt för mig. Tog även en bild där den ligger i sängen, på överdelen:

Hade den på nyår också men då var det så förjordat kallt att jag inte tog av mig jackan på hela kvällen, vilket nu i efterhand känns som en vinst, för då kan jag ju ha på mig den igen utan att bli tjejen som har på mig samma kläder hela tiden. Man ska akta sig för att bli en sån, eller typ att folk får för sig att man har massa konstiga vanor. Är nästan säker på att jag är banantryckartjejen i vissa människors ögon. Hatar nämligen att äta bland folk när jag är ensam, skulle aldrig sätta mig på ett fik eller en restaurang ensam och börja äta. Jag tänker att folk genast antar att man inte har några vänner som måste äta ensam, eller att man är glupsk som bara måste gå in och äta fast man inte har sällskap. Så varje dag när jag är på arkivet tar jag en paus vid lunch där jag verkligen megatrycker en banan. Jag äter bananen undertiden jag går ner för en trappa och går mot ytterdörren, det är cirka 30 meter. Innan jag kommit fram till dörren är den slut och jag går ut, slänger bananskalet och tänder en cigg. Hoppas att ingen sett. Antar att det skulle räcka om någon sett mig två eller tre ggr för att de skulle tro att det är så jag alltid gör och döma mig därefter. Jag har tex sett en där köpa en stock snus en gång på lunchen och kallar honom följdaktligen "snusköparen på lunchen".

/H